Hur hittar man orken att fortsätta?

Jag lider verkligen med dig ska du veta. Det är så orättvist när sådana saker händer!

De där orden tar jag till hjärtat. Jag hoppas verkligen att han bara ger så mycket man orkar, för min ork börjar sina nu.

Ingen kvinna i min släkt har haft dessa problem (har hört mig för) så varför just jag?

Har så många frågor jag aldrig någonsin kommer få svar på.

Nyår närmar sig och jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ställer mig till att försöka snart igen. Samtidigt som det känns som att jag inte ska försöka grubbla för mycket, då kommer det sluta med att det skjuts upp så länge att det blir försent.

Tidigare drömde jag om 3-4 barn. Nu känner jag mig nöjd om vi får 1.

Jag hoppas, bönar och ber att 2013 ska vara vårt år!

Jag lider verkligen med dig vännen! Det är så orättvist när sådana saker händer!

Det är så skönt att prata med någon som är i samma sits. Har ingen annars jag kan prata med då ingen runtom har gått igenom det här. Ibland vill jag bara sätta mig och skrika och gråta, men tillåter inte mig själv att göra det.

Jag vill jättegärna att vi ska hålla kontakten då och då, det vore trevligt. Så har man någon att prata med där man inte behöver beskriva vad man känner, den andre vet redan exakt vad man menar. Det är ovärderligt för mig just nu.

Jag bor i Södermanland, du då?

Tusen tack för era svar, det känns otroligt hemskt att det är fler som gått igenom samma sak samtidigt som det är skönt att inte vara ensam. Splittrat värre..

Har inte orkat vara här inne och titta på ett tag, men har nu börjat lägga det lite mer bakom mig, även fast jag fortfarande gråter ibland. Jag har accepterat faktum mer och mer nu, det som har hänt har hänt och jag kan inte göra det ogjort hur otroligt gärna jag än vill.

Nu ska jag jobba vidare med att stressa ned (typiskt för mig är att ju dåligare jag mår desto mer saker tar jag på mig att göra för att slippa tänka vilket alltid slutar med att jag istället blir sjukt stressad).

Har börjat med det sakta men säkert och det känns riktigt bra.

Nu räknar jag mest bara ned till nyår så vi kommer till den punkt där vi sagt att vi ska börja försöka igen.

2013 SKA bli vårt år (hoppas jag för alla oss härinne), antingen får vi en bebis var eller blir åtminstone gravida med en som vi får behålla.

Återigen tusen tack för att ni delar med er. Det är inte lätt att göra det, jag vet, men det hjälper mig otroligt mycket!

Vad söt du är

Just nu sitter jag och bara ler. Jag och sambon hade en väldigt känslofylld kväll igår (på ett bra sätt). Slutade med att vi bestämde oss för att börja försöka igen redan nu och inte vänta till efter nyår.

Jag känner mig så lycklig över vårt beslut. Äntligen slipper jag räkna ned och vänta på att tiden ska gå för att vi ska försöka igen.

Nu ska jag däremot försöka att inte tänka allt för mycket på det utan leva som vanligt. Nästa graviditet kommer förhoppningsvis snart igen.

Hur går det för er andra?
Hur mår ni?

Tänker på er!

Jenny78 - jag förstår dig helt och fullt. Det är väldigt skönt att pausa faktiskt, just så man hinner få chansen att läka på alla plan. Vi fick vårt senaste missfall i mitten/slutet på september så vi har väntat nästan exakt 3 månader och mina menstruationer har varit som vanligt så jag vet att jag är helt läkt fysiskt.

Det har varit jätteskönt att få den pausen att bara andas ut och fokusera på varandra och vardagen ett tag.

Vår utredning visade inte på några fel alls. Fick höra att det är det vanligaste, att man inte hittar några fel. Så var beredd på det och bli inte nedslagna om ett sådant besked skulle komma.

Vi har nu även fått veta att nästa gång jag blir gravid ska jag höra av mig direkt för att börja med medicin som hjälper till att stärka slemhinnorna.

Hoppas på att snart bli gravid igen, samtidigt som tanken ändå känns lite skrämmande. De här tudelade känslorna är verkligen tokjobbiga.

Jenny78 - Vad skönt att veta redan nu att ni ska få gå på tidigt VUL nästa gång.

Det fick vi göra denna fjärde gång och kommer få fortsätta göra vid framtida graviditeter. Det är lite lugnande faktiskt.

che71 - Jag har faktiskt ingen aning om vad det är för medicin de pratar om.

De har inte nämnt några specifika mediciner än utan mer vad det är för typ och på vilket sätt den ska hjälpa. Det känns lite sisådär, hade gärna velat veta vilken medicin de tänker närmast på faktiskt.

Det är otroligt förvirrande att inte alla gör lika. Känns ibland som att man får så tvetydiga svar. Som att man inte är förvirrad nog av hela situationen.

Hoppas på att din mens kommer snart igen. Tack och lov har min alltid kommit tillbaka som en klocka efter varje missfall. Men det kan ju bara vara ren tur, har hört att den kan strula de första gångerna efteråt.

Nej, man har verkligen slutat helt att ta saker och ting förgivet nu. Livet är en större gåva och ett större mirakel än jag någonsin trott tidigare.

Jag håller tummarna för oss alla härinne att 2013 ska bli vårt år!

Besa - Nejdå, tråden är inte så gammal än och vi är några som hittat hit och finner tröst hos varandra.

Jag beklagar det du gått igenom, det måste vara helt fruktansvärt att gå så långt. :(

Du är välkommen att stanna här om du känner för att prata!

Verkar som att det är vanligt att man börjat få äta Pergotime efter en sådan här utredning. Det har inte jag fått börja göra. Vad är det för typ av medicin? *lite nyfiken*

Kram på er alla, ni är guld värda!

Ni är så underbara härinne!

Tusen tack för alla förklaringar på mediciner ni fått. Trodde ett tag att min läkare också borde skrivit ut pergotime till mig eftersom det verkar ganska vanligt att människor i vår situation får det. Visste inte tidigare vad de användes för. Nu förstår jag dock varför jag inte fått dem. Vad jag vet har ägglossningen varit normal.

Däremot har jag inte haft koll på den så jag vet ju inte om jag haft den varje månad (vet bara att mensen kommer som en klocka, vilket är ett gott tecken).

Ska man ge sig in i ägglossnings-testar-världen eller ska man bara försöka fokusera på annat ett tag?

Har hört att vissa tror man har svårare att bli gravid bara för att man tänker på det. Det är bland det dummaste jag hört!

Har funderat på att köpa en sådan där fertilitets-apparat från apoteket där man kan ha koll på ägglossning och även hela cykeln.

Tror ni det kan vara ett bra köp att införskaffa en sådan?

Vad härligt att se att tråden hålls igång!

Välkommen hit MeMon. Jag önskar från djupet i mitt hjärta att du inte behövt hitta hit, att allt hade gått bra. Det är helt fruktansvärt det du gått igenom!

Jag hoppas ändå att det kan vara en liten tröst att du hittat hit. Vi vet vad du känner och du är inte ensam!

Kramar i massor till dig!

Har pratat med sambon om en fertilitetsmonitor, gjorde det innan julen. Jag känner att den är ju väldigt dyr, men kan den öka våra chanser ytterligare är det ju värt det. Men jag visste inte riktigt var vi skulle få pengarna ifrån.

Ikväll tog sambon upp det igen och har kommit fram till att vi ska ta det från semesterkassan. Jag blev så glad!

Så nu är den beställd och kommer förhoppningsvis innan nästa mens.

Kram på er alla och hoppas ni haft en bra jul trots allt!

Håller tummarna för dig!

Gott Nytt År på er härinne!

Jag hoppas att ni haft en bra nyårsafton och att detta blir vårt år!

Dulcinea - Välkommen hit!
Jag beklagar det du gått igenom, helt ofattbart. =(

Jenny 78 - Du fick ditt senaste missfall vid samma tidpunkt i graviditeten som mig. Jag var också i slutet på vecka 9 och började verkligen känna att det skulle gå vägen denna gång. Men ändå gick det inte. =(
Vår utredning visade inte på några fel alls, de klassar de bara som enorm otur. Det senaste jag fick höra var om nya rön gällande kvinnor som kallas "superfertila". Sista läkaren jag pratade med trodde att jag kan tillhöra den kategorin kvinnor.

Jag hoppas verkligen för oss alla att det här blir vårt år!

Vi har dock bestämt oss för att vänta med att börja försöka igen till i maj. Då är skolan (pluggar på högskola) nästan slut för terminen så det blir lugnare. Jag kommer även försöka gå ner så mycket som möjligt i vikt till dessa (har en del för mycket) så läkarna slipper klaga på den nästa gång.

ALLT för att nästa lilla barn ska stanna hos oss. Jag gör vad som helst!

Dulcinea - Jadå, jag kommer stanna kvar i denna tråd även fast vi just nu inte försöker aktivt.

Idag var jag och hämtade ut fertilitetsmonitorn. Återigen blev jag väldigt splittrad. Å ena sidan vet jag att vi bestämt oss för att vänta, vilket också är det bästa just nu. Men att stå med den där apparaten i handen känns som ett steg närmare en bebis och jag önskar vi kunde köra igång direkt.

Sambon är, som alltid, väldigt klok. Han ser väldigt mycket fram emot att börja försöka och tycker det ska bli spännande att se hur monitorn fungerar, samtidigt som han påminner mig om att det bästa är att vi avvaktar med att försöka precis som vi planerat.

Det är så skönt med en sambo som tycker det är helt ok med de tankar som snurrar i mitt huvud, som låter mig ventilera dem och samtidigt leder mig in på rätt bana om och om igen.

Dulcinea - Både ja och nej. Jag har en hel del övervikt jag tänkte ta tag i nu och försöka få bort innan maj (då vi tänkt börja försöka igen), det är inget jag vill göra under tiden jag försöker bli gravid.

Går även på antidepressiva jag tänkte försöka få bort (eller åtminstone trappa ned) innan vi börjar försöka igen. Ska även jobba på att stressa mindre och lära mig att tacka nej till att ta på mig saker och ting.

Av dessa anledningar tror jag det är bäst att vi väntar som vi sagt. Trots allt.

Joeline - Tusen tack för din uppmuntran! Det där behövdes! =)

Jenny78 - Då är vi två. Så fort något negativt händer varäker jag i mig sjuka mängder godis. Vill inte ens tänka på hur kassen såg ut (hade för innehåll) efter senaste missfallet.

Det är verkligen inte lätt, har dragits med övervikt hela mitt liv. Men nu väger jag mer än någonsin och har fått nog.

Mår fortfarande riktigt dåligt, då abstinensbesvären är totala. Kan knappt sova då kroppen är så rastlös och uppe i varv samtidigt som jag är fruktansvärt trött.

Men vet du vad?
Vi kan fixa det här, vi är starka!      

che71 - Stort Grattis!

Jag håller också alla tummar och tår för att det ska gå vägen för dig denna gång! 

Själv har jag och sambon bestämt oss för att vänta någon månad till. Vi har hamnat i en liten svacka just nu vilket inte känns så bra. Men vi är nog snart förbi den och kan ta nya tag ännu en gång.

che71 - Många kramar till dig!!  Det är så fruktansvärt orättvist!