Bonusson sedan 3 år men ingen kontakt med mamman

Jag är gift med min man, vi har en 1,5 årig flicka och han en son på 10 år sen tidigare äktenskap som bor med oss varann vecka, Sonen och jag fungerar bra ihop, han har respekt för mig och det är och har aldrig varit problem att umgås, vara ihop.Han har accepterat mig från dag 1. Men Han är en känslig kille som är oerhört snäll och jag gillar honom. Men jag ser han inte som min son, mitt barn och jag kan ärligt säga att jag inte älskar honom. Han är svår och komma in nära, är inte fysisk av ngt slag och inbjuder inte till kramar,  närhet. Men det är ok. Jag trivs med det vi har, jag finns där på mina villkor, tar ansvar på mina villkor, Hans pappa kräver inte att jag ska vara som en mamma tlll honom, Och jag har numera min dotter, hans halvsyster och hon ger allt det jag själv vill ge, ovillkorslös kärlek - för hon är mitt barn. Nu till problemet. Mamman till sonen. En för mig fullt okänd människa. Hon är en manupilativ person med stort ego som utåt sett vill framställas som perfekt men verkligheten är en annan. Hon lämnar ofta bort sin son under sina veckor, lämnar tidigare pga omständigheter, kräver pappan på ständiga komprimisser som adrig senare blir lösta tillbaka av henne. Hon tar och tar och tar och ger nästintill aldrig tillbaka. Hon vill ha allt serverat framför sig. Jag har satt ner foten för länge sen vad gäller hämt, lämning, Det är mån till mån som gäller och jag hatar att komprimissa då vi aldrig får ngt tillbaka. Hon tar hand om sin son men alltid med en backup av mormor, syster etc. Men tar alltid åt sig cred att hon gjort allt trots att det sällan är så. 
Det tog 2 år! innan vi träffades face to face. Jag gick på sonens födelsedagskalas med familj hemma hos hans mamma. Hon var tyst, sa inget, spelade oberörd och oinresserad men med ett leende på läpparna. Jag var nervös och ville framstå som snygg och i överläge för jag var den enda utomståenden så att säga. Men vi höll sk god ton men pratade ytterst lite. Sen dess har utnyttjande av veckor som varit hennes slängts över på oss och utnyttjande varit till max. Aldrig fått en ursäkt eller ett tack. Nu hade vi ju träffats! Hon fortsätter köra över. Och jag har fått nog! Pappan sätter gränser men ändå finns mamman i ett hörn alltid redo med nya hämt/lämn manupilationer. Hon kommer aldrig upp vid lämning av sonen. Man får ingen kontakt. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det hela för hennes beteende gör mig förbannad och jag känner mig utnyttjad och dum då hon kommer och går i ansvar för sin son. Det resulterar väl i att jag aldrig känner det " där" för sonen.. Vad hur gör jag?