Försöka igen efter MA :/

Det är så jobbigt att läsa era historier...

Jag plussade den 26 maj.
 Jag kände att något var fel redan när jag var i v 10, precis efter midsommar, men självklart ingen som lyssnade.  "Det är heeelt normalt" , " Har du gjort något grav-test? Inte? Då kan du ju inte vara så orolig"
Jag hade i princip inga symptom alls från början till slut förutom svullna bröst, v 15+0 märke jag att brösten krympt 4 cm och det kom en liiten brunaktig fläck. Lika de två nästkommande dagarna och jag ringde till 177 som skickade mig till gynakuten (enda stället man kan göra ett vul på där jag bor), kom dit, det var den 4 augusti har jag för mig. Gjorde ett gravtest och blev lättade när det var positivt, men när vi gjorde vul visade det sig att det slutat utvecklas ja, någongång mellan v 9-10, jag var helt förstörd!

Åkte dit dagen efter igen och blev skrapad, ville bara få ut det så snabbt som möjligt. Blödde mycket första dagen, men sen är man inte van vid att bara använda bindor heller så det kanske inte var så mycket som det kändes.

I tre dagar blödde jag väldigt lite men, sen kom det igång och efter en vecka fick jag sitta fastklistrad på toalettstolen hela dagen.

Nej, usch! Det tog nästan två veckor innan det slutade helt, det enda positiva är att de även fick med det som har orsakat min kraftiga mensvärk.

Första mensen kom som en klocka efter 30 dagar, tror inte att jag hade någon äl då. Andra kom efter 29 dagar, då hade vi använt äl-tester men det blev aldrig riktigt positivt. Inte heller gången efter fick jag positiva utslag på ältesten, men då tror jag istället att jag fick en cysta som sprack på dag 28 ( har aldrig haft så ont i hela mitt liv) och mensen kom på dag 34, hade mensvärk i två veckor innan den kom.

Men denna gången tror jag faktiskt att jag har haft äl! Riktigt starka tester på dag 14-16 men när vi hade sex gjorde det fruktansvärt ont, måste ha varit äggstockarna som var svullna och känsliga, jag har aldrig varit med om det förr...

Och nu... Ja, idag är det dag 31 och jag har haft en liiiten rosaaktig flytning, suck. Tror nästan att jag är lite skengravid.

Oj, vad långt det blev. Behövde visst skriva av mig lite :)               

Ingen mens än, är den som den var innan skrapningen så är detta helt normalt (har hänt flera gånger att det kommit pyttelite i ett par dagar för att sedan vara uppehåll i ett par innan det kommer igång) men man glömmer så snabbt!

Efter skrapningen har det annars kommit igång direkt och myyycket första dagen. Jag tyckte jag hade riklig mens innan jag blev gravid men nej, det var ingenting jämfört med hur det varit de senaste månaderna.

Jag vågar inte testa än, men det känns som det är pågång så får vänta någon dag till trots att jag har mänger med tester hemma. Jag går och känner mig på brösten hela tiden så ja, nu ömmar de verkligen haha.

Hur går det för er andra?       

God morgon

Jag har inte vågat testa än, känns hela tiden som mensen är på gång.

Jag har alltid räknat från den första riktiga bloddagen, innan brukade jag få lite smått i ett par dar innan det kom igång, men när jag var på inskrivning och sa att det hade kommit lite ett par dagar innan tog hon den dagen som dag 1.

Efter skrapningen har det kommit igång direkt (förutom denna gången) och jag har kört med äl-stickor (vilket jag inte gjorde innan) och det har visat positivt de dagar jag trott. Hoppas bara att jag har haft äl med, de kan visa positivt trots att inget ägg har släppts. 

Denna eviga väntan!   

Tog mod till mig när jag kom hem från jobbet för en stund sen.

Glad och lättad, men hör läkarens ord i bakhuvudet "Det är större risk för missfall första graviditeten efter en skrapning" 

Hur ska man nu få tiden att gå?   

Tackar så mycket! Denna gången ska vi hålla det för oss själva tills vi vet att vi klarat v 12. Förlåt, men ni räknas inte ;) Håller tummarna att ni andra slipper mensen också! Det där med bloggar ja... Jag startade själv en när jag var i v 6 sist, så jag har lite koll på de första symptomen, men inte samma än. Jag har fortsatt att skriva i den bloggen men det har mer blivit som terapi. Just nu är jag mest lättad över att inget gick snett under skrapningen... Jag har bestämt mig för att inte vara rädd och orolig denna gången eller att inte våga tro på det. Det hjälpte inte alls sist och jag blev inte mindre ledsen för det när det sket sig. Nej, denna gången kommer det gå vägen. Men ett tidigt vul ska jag nog planera in, tänker inte gå och få dåliga nyheter sex veckor efter att de hänt. Har ni gått över bim än?

Vi berättade för alla de närmsta samma helg ( fantastisk morsdagpresent tyckte jag) och när jag var i v 13 var det festival i stan så alla vänner var hemma och fick veta. Finns säkert fortfarande de som inte vet om att det inte gick vägen... Min mamma blev nästan mer ledsen än jag ( troligtvis för att jag var helt nere) så jag tänkte bespara henne det denna gången och bara få veta det efter. De vet att vi försöker, även om vi sagt att vi ska vänta till sommaren.

Inbillar mig att det gör mindre ont på detta sättet.

Det kanske är så att din kropp försökte ha äl men att att det inte gick på första försöket? Tror jag har läst att det händer ibland. Håller alla tummar och tår till helgen!

Låter hoppfullt !

Vad irriterande! Om man nu inte ska få ett plus kan väl mensen komma igång direkt istället för att jävlas... Men så länge mensen inte komma finns alltid hopp!

Jag har inga speciella symptom än, bara att jag haft ont i bröstvårtorna de senaste dagarna och att magen antingen inte fungerar alls eller för bra. - Precis som förra gången... Hade hoppats på lite fler symptom denna gång men man får väl försöka vara glad att man slipper må dåligt.

5+3 idag, det är ju ingenting! 

Bf 17de augusti. 

Jag har tänkt så mycket det senaste året på hur det ska bli att vara gravid,mf, ma och allt sånt så jag har nog inte riktigt förstått än. Känns bara som en idé vi fått för oss här hemma, men vi pratar inte mycket om det. Sist la jag ner så mycket tid på att tänka så hoppar över det denna gången, det gjorde ändå ingen nytta :)

Förra gången fick jag aldrig några mer symptom än ömma bröst, krånglig mage, lätt blodtrycksfall om jag reste mig för fort och lite halsbränna då och då. Det var när brösten krympte 4cm på en vecka jag åkte in och kollade mig... Hoppas på mer symptom denna gången men ska som du Diche79 lyssna lite extra på kroppen denna gången och åka in direkt när det inte känns rätt (att ringa BM hjälpte inte alls sist "Det låter heeelt normalt") 
Sist fick jag ont i hela brösten i slutet av v 6, får väl se om det kommer till nyår, hm, får nog leta upp en ny klänning.

Jag fick lite bruna flytningar på bim och liiite rosaaktigt dagen efter, precis som förra gången.

Nej, nu ska jag inte tänka på förra gången, det är en ny graviditet och denna gången kommer det gå bra!

          

Vilken snäll BM!

Jag tyckte jag gjorde allt enligt konstens alla regler sist, lite slarvig med maten kanske, men svårt i semestertid. Nu är jag livrädd för att göra något fel, men det är väl som ni säger, det handlar om tur! Det är ändå så, hellre mf/ma än att få ett sjukt barn. Det hade bara varit skönare om det hade hänt mycket tidigare.

Det enda läkaren som skrapade mig sa att man kan göra är att äta b-vitaminerna. Nu har jag ätit folsyra sen i april (när vi började försöka) tur att det är vattenlösligt, annars hade jag nog haft överskott! 

Nu hoppas jag på en massa plus här i tråden i januari!

Jag har inte druckit något sen den 12 maj, två veckor innan jag fick veta att jag var gravid, vilket alla vet så det är ingen som kommer fråga varken vid jul eller nyår. Har sagt att jag ska dricka nästa gång i juni på SRF. 

Hoppas att brösten börjar göra ont snart, jag blir snart nojig! Jag fick håll idag när vi drog hem julgranen och riset vi högg i skogen här hemma, jag brukar aldrig få håll så jag försöker inbilla mig att det är ett litet symptom!

God jul på er alla och se till att mys lite extra i jul med era karlar!