Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?
Min man förstår dock min sorg så det är skönt. Men jag tror aldrig han kan sätta sig in i hur det känns att leva i en kropp där allt händer, där man känner allt under cykeln och måste analysera och tänka på detta varje dag. Han kan ju koppla bort det på ett annat sätt då han inte är fysiskt närvarande i situationen liksom... Men han tycker också det är jättejobbigt. Men inte på samma sätt. Han har tex inte samma problem med att fyra i vår bekantskapskrets är gravida nu. Jag orkar knappt se eller höra om det men det går bättre för han. Jag tror han tänker att det handlar inte om oss. Medan jag känner känslan att va gravid och avsaknaden av det när jag ser dessa magar, blir avundsjuk och blir deppig.