Vad jag gör beror nog lite på dagsform. Antingen sitta tyst och försjunka i egna tankar eller verka fokuserad av något som står i tidningen. Är jag lite starkare kan jag försöka mig på att berätta om något minne av min egen graviditet och förlossning. Men ofta gör det ont då jag känner smärtan av att kanske inte få gå igenom allt igen.
Fan, just nu hatar jag detta orättvisa liv! Fick just veta att en mamma till ett barn på jobbet väntar barn. Och detta hände genom att barnets pappa som hon inte bor med och som jag fattar är separerade stannade kvar en Natt!!! Gaaaaaaaaaaaaaaaaah! Dessutom är hon den mest ohälsosamma människan, äter och dricker dåligt, är överviktig osv. Fan fan fan.
Kanske fler som skulle behöva göra detta test...
Jag var på kliniken igår och gjorde en LEI/rispning av slemhinnan. Det ska visst trigga den till att bygga upp sig, bättre blodcirkulation och bli bättre & mer mottaglig till nästa cykel och IVF försök. Jag har under alla år känt att det är ngt fel slemhinnan, den är tunn och vill inte bygga upp. Igår såg de på proverna att den var slät, vilket gör det omöjligt för embryon att fästa.
Så glad att testet är gjort och vi kan anpassa mediciner utefter detta. Tror nog att det kommer att ta ett tag innan det kommer att fungera, de får testa sig fram, till rätt doser. Men ändå glad att vi funnit ett konkret fel.
Så jobbigt bara att man måste söka information själv och hitta alternativa lösningar på sitt problem. Detta skulle ha kollats först för 5 år sedan och om inte annat efter i alla fall 3 misslyckade försök och inte 7 som vi är uppe i nu!
Vet att det är rätt nytt här i Sverige med LEI. Min slemhinna brukar bli ca 9mm och se ok ut men har inte vari det ändå och jag har känt att det är ngt som inte stämmer. Inte så många kliniker som gör det och jag tror att man måste fråga själv. Men det kändes som rätt okomplicerat, men ont när det gjordes. Var över på ca 10min.
Jag fick ett solklart positivt äl-test i måndags vilket aldrig har hänt mig förut. Nu fortsätter testen att vara riktigt starka, nästan positiva. Någon som har några tankar om det?
Jag förstår hur du känner, och gudarna ska veta att jag har slängt ur mig den ena bitterheten efter den andra efter graviditetsbesked, men jag måste säga att jag blev ändå ledsen av den här meningen. Två av mina symtom av pcos:en är övervikt och ätstörning, gör det att jag förtjänar barn mindre än någon annan?
Jag kämpar på så gott jag kan med både vikt och mat men depressionen som utlöstes av min trippelkur Pergo i april har i princip lett till att jag har hetsätit i flera månader. Det är inget jag är stolt över, och nu när jag medicinerar min depression så äter jag mer normalt. Men som sagt, jag blev ändå ledsen över din kommentar. Jag är ingen dålig människa för att jag är tjock och äter fel ibland.
Då förstår jag hur du tänker, och jag tänker likadant ofta. Det finns kvinnor som sköter sin hälsa så mycket sämre än mig, som gör alla fel i fertilitetsboken och ändå blir gravida så fort en kille skakar kalsongerna i deras närhet. Det är oerhört svårt att inte bli bitter.
Imorgon är det dags för ägguttag... nervöst!
Tack allihopa! Det blev 11 ägg. Imorgon får vi reda på hur många som blivit befruktade. Förra gången endast två så det är en nervös väntan.
Ikväll känner jag mig ensam. Ensam med min sekundära barnlöshet och ensam med min ensamhet... Ska livet vara såhär? När ska jag få känna äkta glädje och engagemang igen..?
Ännu en som är deppig. Endast 3 av 11. Blir ingen 5-dagarsodling utan 3-dagas. Insättning på måndag om någon klarat sig. Är knäckt och uppgiven. Har gjort så mycket för att förbättra våra förutsättningar, ändå blev det så dåligt utfall. Frågar jag vad det beror på får jag bara höra att det är åldern. Men jag köper inte det. Då hade det inte blivit så många ägg. Visst, det är inte helt kört ännu men jag ser hela scenariot framför mig, högst en som klarar sig, ingen till frysen och sen negativt test. Så trist då jag hade en jättebra känsla innan. Lyckas det inte nu blir det no utomlands. Iallafall vill jag det, mannen tycker nog vi ska vara glada över det barn vi har. Tyvärr räcker det inte för mig.