Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Ja det är som ni säger 3 försök och sedan får man bekosta frysförsöken separat. Men dessa är billigare...
Dessutom skall man ju ha turen att få något att frysa ner! Det är ju inte alla som har kvaliteten på sin sida tyvärr.

Risken att man inte lyckas med IVF finns ju alltid, men den är ju inte större än du "normalt har".
Visst kan det vara sura pengar om man inte får sin efterlängtade bebis men då har man ju iallafall försökt. Och det finns ju inga andra genvägar...

Jag har lagt IVF-tankarna på hyllan för tillfället efter det att vi fick veta att allt ser bra ut med äggledare osv. Sedan får man väl ge dig lite tid och lyckas det inte då så får vi fundera på IVF igen.
Jag tycker det är värt att försöka iaf! Man måste våga för att vinna :)

Chansen att lyckas med IVF beror väl helt och hållet på vart i processen det går fel...
Så det är nog svårt att veta utan en utredning. Men man maximerar ju chanserna vid IVF då man studerar hormoner, ägg och spermier mer noga och kan välja "bara de bästa".
Men som sagt... Det beror ju på hur livmoder osv ser ut också!

Anledningen till att vi väntar är pengarna... Enbart faktiskt!
Vi anser att det är mkt pengar att hosta fram och pengar vi kan ha mycket roligt för. Så det blir våran sista chans då allt hopp om barn på naturlig väg är ute.
Självklart väger vi också in en tidsaspekten i det hela! Jag vill inte vänta hur många år som helst.

Tror som MSL.
Men vad vet jag egentligen? ;)

Här går man och väntar på bim (igen)...

Konstigt nog tycker jag att det jobbigare att umgås med folket när dom är gravida...
När bebisen väl är ute så vill jag faktisk titta och känna. Jag tycker dom är helt underbara dom små liven och jag har oftast kommit över den där avundsjukan efter så många månader...
Värst är det ändå precis när man får veta! När dom berättar att dom väntar smått... Då kan jag bryta ihop fullständigt!

Och här kom besvikelsen som ett rött brev på posten precis när man började få tron tillbaka... Bim +5... Så börjar vi om från början.

Hur tänker ni kring pauser i bebisverkstaden?
Jag börjar allvarligt fundera på en paus för att försöka skingra tankarna lite.
Men sambon tycker det är "korkat". Tänk om det var då vi skulle lyckas....
Känner mig som en urvriden trasa både fysiskt och mentalt!

Ja jag funderar på om det inte är bra ändå trots allt.
Dels för att jag ska sluta tänka på allt som hör graviditeter till och dels för att vila upp kroppen.

Men jag kommer nog inte kunna ha sex alls utan att bygga upp förhoppningar så jag vet inte riktigt hur jag vill ha det....
Tänk om man bara kunde få vara "normal" för ett tag

ScillaBlå: jag håller tummarna för er! Och med ditt inlägg har jag också bestämt mig för en paus.
Det låter som himmelriket för mig att slippa ha "måste-sex" och skita i graviditeter och bebisar!! Just nu orkar jag bara inte med mer mentalt.

Jag pratade med en sköterska idag ang. några prover jag ska ta. Hon var tvungen att läsa igenom min journal för att få koll på läget och läste då våran läkares senaste "ordination" (som vi fick efter en mindre utredning) -"ha sex varannan dag i ett år". Hon smällde nästan av...
Jag frågade om hon hade lust att ta över lite eftersom jag kunde behöva en paus...
Då svarade hon mig: Inte ens om det var självaste Brad Pitt skulle jag ställa upp på det!
Sedan flinade vi lite :)
Kändes skönt att ha någon ifrån sjukvården på min sida och jag blev lite gladare :)

Lycka till M och M :)
Jag förstår inte heller varför allt ska se så bra ut men ändå inte funka... Knäppt hur det kan vara i livet ibland!

ScillaBlå: ja jag hoppas pausen kan göra gott åtmn. för själen! Träning har alltid varit en stor del av mitt liv och den är bra att ta till när man vill tänka på annat. Men bara för en stund... När jag är hemma igen faller jag lätt tillbaka i negativa tankar.
Har lite nya utmaningar på jobbet att se fram emot och sedan finns det ju hästar och hundar som man kan ägna hur mycket tid som helst ;)

Jag är nu 27 år och tycker att åldern borde vara en utav mina fördelar... Men vad hjälper det när tiden springer iväg och vill ha något så innerligt mycket?!

Vårat blir 3 till sommaren.
Vill inte heller ha för långt emellan och jag tycker redan jag har passerat gränsen för hur långt jag vill att det skall vara...
Sorgligt men tiderna förändras