Ja man får på nåt vis försöka se det positiva i tillvaron ändå. Glädjas åt att man faksitlst har ett barn, inte alla som har, Och att ni har en man som man älskar och vill ha barn med. Och vänner och familj som vill träffa en. Än fast det är jättesvårt ibland. Till min mans syster sa jag fakstiskt till när vi skulle hälsa på att min relation till bebisar är ganska krystad, så det är inte för att Jag inte är glad för deras skulle eller missunnar dom något som jag kanske inte vill hålla i eller engagera mig så mkt i bebisen. Och hon förstod så det kändes skönt. Jag vill inte sluta umgås med våra kompisar. Ön fast dom får barn på löpande band. Utan därför har vi valt att berätta för de vi umgås med mest så de har förståelse för att vi kanske inte är så mkt upp i bebisarna och deltar i bebisprat osv..