Ge inte upp, hade samma problem, 5 års väntan på att bli gravid, sekundär barnlöshet, har prövat allt och inget hjälpte. Det var först när jag tänkte att nu vill jag inte bli gravid, nu avvaktar jag några månader, då blev jag gravid. Nu är jag i vecka 6+4.
När jag var 32 var min son 2 år och jag bestämde mig då att jag ska göra utredning. Tyvärr hjälpte det inte så mycket. Jag testade allt möjligt och tog även pergotime på egen bevåg (av det fick jag en cysta som sprack och jag hamnade på sjukhuset).
Tänker du göra IVF om det inte lyckas naturligt? Lycka till!
Nu är jag tillbaka i den här tråden. Jag fick missfall i v. 12, det för två dagar sedan. Fostret dog i v. 8+5. Nu väntar jag tills allt kommer ut. Jobbigt. Mitt andra missfall.
Så jag ska fortsätta min kamp att få syskon till min 6-åring.
Och så fick jag reda på att en släkting till mig är i v. 14. Hon får sitt junibarn men inte jag:(
Vilket helvete var det i natt.
Kl. 1.00 började jag blöda, jag såg mitt foster, vit och med huvudet och kroppen, allt på 20 mm. Men sedan kunde jag inte sluta blöda, började svimma efter två timmar, min man körde mig till akuten och där visade det sig att de bara hade en läkare och han var upptagen!
Så jag fick ligga och vänta på läkaren från 3.00 till 5.00 och svimma och bloda som en gris. Sedan kom äntligen en läkare och sa att moderkakan satt fast och att jag måste skrapas. Men först kl. 7.00. Så jag fick blöda ännu mer och svimma några gånger till. Mycket trevliga sjuksköterskor men läkare, not.
Skrapningen gick bra och det var underbart att sova under narkos (har inte sovit mycket i natt). Jag fick också morfin två gånger. Med Hb på 104 (från 138) släppte de mig hem pga brist på platser. Skönt att det är över men situationen inom vård gör mig galen. En gynläkare på hela sjukhuset! Åka hem trots att man kan knappt stå på benen. Vad är det som händer med svenska sjukhus och skolor?
Jag har känt mig besatt av skaffa syskon till min sexåring som kom på naturlig väg och på tredje försök. Min sexåring föddes 2007 och sedan lyckades jag först i mars 2011 att bli gravid igen, missfall i v. 9 och nästa gång lyckades det först i september 2013 med missfall i v.12. Nu känner jag mig faktiskt mätt. Det var underbart att vara gravid och jag är glad att jag var det även om det slutade hemskt.
Nu känner jag mig inte längre besatt. Antingen blir det ett syskon eller inte. Jag hoppas att någon gång i framtiden lyckas jag att få en dotter (eller en son) men jag orkar inte med det just nu:(
Hur gamla är ni? Jag är 36.