Hej, Detta är en tråd som dessvärre passar mig också. Vi har försökt bli gravida i 14 månader utan att något hänt. Vi har gjort utredning och inget är fel, så varför blir vi inte gravida? Varje månad, samma besvikelse! Hur tänker ni andra, när är ni beredda att "gå vidare"?
M och M Jag menade när det är dags att gå från egna försök till utredning och ev. Ivf. Min längtan är också alltför stor för att redan nu ge upp.
Maramina; grattis till magen, vad härligt. När ni inte hittade något "fel" under utredningen, kontaktade ni en ivf klinik direkt? Vi har gjort utredning genom landstinget men allt såg fint ut, jag ska till en fertilitetsläkare i veckan och hoppas få bra råd!
Jamka: vad spännande, hoppas på positivt test snart. När tänker du testa?
Chaisingdreams: det är på något sätt skönt när beslutet är fattat att en utredning ska göras. Se till att ställa alla fr
Skrev från mobilen igår, trodde aldrig det gick iväg.....
Chasingdreams: Jag menade igår att se till att fråga alla "om och men" det missade vi.
M och M: Jag håller helt med, det tar på samlivet verkligen. Vi har ju bara försökt i 14 månader men det är länge nog. Vi har två barn sedan tidigare, en flicka född 2010 och en dödfödd pojke 2013. Vår dotter längtar kanske än mer än oss efter ett levande syskon. Därför hoppas jag att vi snabbt kan få hjälp med ivf. Hur kommer ni göra, köpa trepack? Vi har inte haft några problem tidigare att bli gravid och alla läkare hänvisar till det psykiska för vår del, så kanske inte ens IVF kan hjälpa oss....
Maramina: Då var er dotter ett riktigt mirakel och skönt att ni fick hjälp att bli gravida igen!
Vet någon statistik över oförklarligt sekundärt barnlösa och graviditeter vid IVF?
Maramina; jag tror heller inte på den psykiska aspekten men vi har fått höra det av två gyn/fertilitetsläkare, en allmänläkare och tre barnmorskor. Men vårt landsting bekostar också nara ett IVF! Jag hoppas på bra möjligheter för oss!
Men något är ju galet när inget händer.
M och M: tack, det är fruktansvärt. Han föddes i v. 40! Vi måste också överlägga ett trepack!
taggigros: Tack, livet är så orättvist och grymt. Jag har kommit till en punkt där jag inte tror det kommer att kännas lättare även om tårarna kommer med längre mellanrum.
Det är lite klurigt om hur länge man ska försöka. Vi satte upp delmål, efter ett år så skulle vi kontakta landstinget för utredning. Innan sommaren så ska vi kontakta en klinik för ett ivf, förhoppningsvis med start redan i maj. Det har därför kännts lättare att fatta beslutet, men också av vår dotter som så längtar efter ett (levande) syskon.
Min sambo har heller inte gjort något spermatest men jag hoppas att det går att starta en ivf ändå, någon som vet?
M och M: Vi blev erbjudna att göra spermatest men vi fick uppfattningen att mannens spermier inte varierar så mycket i varken mängd eller kvalitet. Så vi tyckte det var överflödigt, då, men nu önskar vi såklart att vi gjort det då. Vi bor långt från både landstingets och privata kliniker så att göra ett nu är inte något man gör i en handvändning.
Maramina: Eller hur, det är som du skriver. Att om den bästa medicinen är att slappna av så skulle alla oförklarligt barnlösa inte finnas. Jag har tagit det lite med en klackspark och tänker att vi får väl göra det på vårt eget sätt (privat ivf)
Chasingdreams: Klart att vi hade kunnat vänta och försöka på egen hand ett tag till, för uppenbarligen så funkar det ju för oss. Jag har varit gravid tre gånger så någon gång borde det ju ta sig. Men, det är extremt påfrestande att vara i denna situation. Får ni inte utredning från landstinget? Jag tror det vanliga är att man kan få utredningen även vid sekundär barnlöshet!
Chasingdreams: Det var lång väntetid. Vårt annars ganska fattiga landsting så fick jag komma nästkommande vecka på första möte och därefter en månad till äggledarspolning där jul/nyår hamnade emellan. Ibland kan dom! En privat utredning är ju ganska överkomlig i pris och om ni dessutom väljer att gå vidare till ivf genom samma klinik så får ni nog den perfekta behandlingen för er. När är det dags för behandling?
Jamka: Grattis till pluset. Håller verkligen tummarna att det är tredje gången gillt!
Jamka: jag skulle bokat så snart man kan se hjärtaktivitet, är det inte kring v 7 (6+) ?
MissyT: Jag brukade testa på dag 10 tidigare men testar inte längre, mensen har ju kommit utan att jag hunnit testa!
Royalle: Jag hoppas det ger ökade chanser att jag närmar mig 35, nästa år så kanske det blir vår tur 
Chasingdreams: Skönt att ändå få ett så snabbt svar, men också tråkigt att simmarna både är få och inte så rörliga. Hoppas att det bara var tillfälligt och att proverna visar bättre kvalitet vid nästa prov, iaf för att öka chanserna vid ivf. Hur kändes beskedet för er båda?
Jag var på läkarbesök igår och vi ska avsluta alla prover inför en ivf-start. Läkaren tyckte dock att det var tidigt men det tycker inte vi. Det verkar inte spela någon roll för vi hinner ändå inte börja någon ivf innan sommaren. Kändes tråkigt när vi fick beskedet men nu känns det ok när vi har en plan!
M och M: Jag lever precis som vanligt, ett aktivt liv med träning 3-4 ggr i veckan, sparsamt med alkohol och så har jag normalt BMI. Dricker kanske för mkt kaffe stötvis. Jag har nog inte förändrat mitt sätt att leva så drastiskt men har periodvis inte tagit ett glas vin ens till maten, denna månaden testar jag att hoppa över (den hårda) träningen mellan äl-bim. Bara för att se om det kan påverka. Jag har läst lite på IVF-klinikernas hemsidor och sett vad de rekommenderar efter insättning.
Chasingdreams: Krånglig situation att sambon tar så lätt på det. Är han ändå inte motvillig till att göra nytt spermatest och göra ivf? Det har varit samma för oss, att min sambo tar lätt på det och han har alltid varit den positiva, alltid trott att vi ska få ett barn till vilket varit en motpart till mig när jag är i en svacka. För oss är det inget som är "fel", men inget spermatest är gjort ännu men gynläkaren i landstinget sa att spermavolym och kvalitet varierar inte så mkt och så har jag varit gravid 3 gånger förrut vilket indikerar på att vi borde inte ha några problem. Vi satsar på att göra ivf efter sommaren om inget hänt innan dess!
M och M: Beklagar verkligen menshelvetet, vi alla vet ju hur det känns. Min flicka är också snart fyra och hon kommer ju hinna bli åtminstone nästan fem innan hon blir storasyster igen. De senaste helgerna så har hon lekt med flickor som är 8-9 år, dvs. 5 äldre och hon älskar dem men inte alls lika mycket som de älskar henne, de har haft det så roligt och lekt jättebra. Så jag tror det blir bra även om de är lite större när de blir storasystrar (igen för vår flickas del)!
Vi kommer att avsluta förberedelserna inför IVF under nästa vecka, sedan får vi vänta till augusti/september innan vi kan påbörja behandling. Vi har lite långväga till klinikerna så jag kommer behöva vara ledig ganska många dagar, får nog ta en veckas semester. Men jag har berättat för mina chefer och de är stöttande i detta och bevilja ju bruttolöneavdrag också!
Vi har berättat om våra svårigheter till endel vänner och det har bara känts bra och så får vi lite extra pepp och förståelse i allt runtomkring!
Maramina: Min arbetsgivare kommer att betala hela summan för behandlingarna och kommer att göra bruttolöneavdrag på min lön. Jag har försökt läsa och det behöver inte finnas någon begränsning på att arbetsgivaren inte kan betala för hela behandlingen, eller är det något jag missat?
Vi har valt att bara berätta för dem som är våra riktiga vänner och jag tror inte det kommer vara några problem, frågar de så är det för att de bryr sig och inte för att det vill vara nyfikna. Men det kan ju vara känsligt ändå förstås. Jag är ju ännu inte där men det kanske blir annorlunda innan hormonkarusellen är igång!
M & M: Vi har nu gjort alla tester på mig och nu ska vi båda två till fertilitetsläkaren i nästa vecka och planera inför höstens ivf. Jag tror hon kommer att se vilken typ av behandling vi ska göra och vilka hormoner som behövs. Min sambo kommer göra spermatest också i nästa vecka men läkarna tror inte att det är några problem där heller då vi lyckats bli gravida tre gånger tillsammans!
Chasingdreams: Det vore ju bra om vi kunde följas åt i ivf-svängen, för visst är det väl så att ni har små chanser att klara det på egen hand? Vi hoppas ju fortfarande på att vi ska lyckas på egen hand men gissar att vi kommer att göra behandling med start i början av september!
Jag tycker det känns konstigt att vi är var vi är nu, jag har alltid läst trådarna kring IVF och varit intresserad av fertilitet men aldrig för mitt liv tro att även vi skulle hamna här. Även om man har barn sedan innan så spelar ens kropp oss ett spratt. Jag är lite onyanserad än så länge, jag tar det när det kommer och tror det kommer kännas bra. Det enda som oroar mig det är att jag alltid sett IVF som "sista chansen", där är vi snart..... .-(
Vi köper nog också 3-pack, genom bruttolöneavdraget så sparar vi nästan hälften av kostnaden!
M & M: Vi har gjort en utredning hos landstinget där de bla. inte ansåg att spermaprov och amh-prov var nödvändigt. När jag sedan kontaktade en ivf-klinik så rekommenderade de att kontakta en samarbetsdoktor till ivf-klinikerna. Läkaren har nu gjort amh-prov och remitterat till spermaprov. Hon förbereder allt och ordinerar också behandling och hormoner, så det ska bara var äggplock och återföring som sker på ivf-kliniken. VUL före äggplock sker också hos samarbetsdoktorn. Varför det blev halvdant från landstinget var nog för att de inte tyckte vi alls skulle göra utredning eller ivf utan vänta och se då vi har vår historia, så nu får samarbetsdoktorn göra de sista inför en ivf.
Bruttolöneavdrag innebär att arbetsgivaren betalar behandlingen och får tillbaka momsen. Drar därefter på din bruttolön, dvs. på din obeskattade lön. Så därför betalar du bara skatt på din bruttolön-avdraget och sparar således skatten på avdraget. Hur mycket beror ju på hur mkt du tjänar. Över eller under gränsen för statlig skatt som ligger på 34-35 000:- någonting. Över så sparar du ca: 50% och under 33%!
Maramina: Jag tror att jag kan ta hela bruttolöneavdraget, eftersom vi är två om det så spelar det ju ingen roll vem som betalar vad!?
Jamka, jag vet heller inte vad jag ska skriva. Hoppas verkligen att de hittar ett litet hjärta om två veckor. Kram
Chasingdreams: Det är svårt att förstå att man är var man är, kunde aldrig tro det tidigare. Jag är inte orolig för något som handlar om mig, varken psykiskt eller fysiskt. Efter våra erfarenheter så är ett barn det primära och vad jag måste göra för ett till barn gör jag och det är endast sekundärt. Det låter krasst men så känns det, om det är så illa att vi misslyckas med ivf också så tar jag det då. Jag måste fokusera på att det ska gå någon gång, men det är svårt ibland. Vad känner du oro inför?
Gweny: Vi fick utredning lite på nåder och för att de verkar tycka synd om oss från landstinget men det blev ju å andra sidan sisådär. Här så får man också bara 1 försök, samt ett frysförsök. Jag försökte läsa lite en fick inte riktigt ihop det, äter du pergotime nu? Var i cykeln är du?
Maramina: Vi får helt enkelt se hur det blir, det får lösa sig helt enkelt!
Jamka: Hur går det för dig?
Chasingdreams: Tråkiga besked, jag gjorde också VUL och då upptäckte barnmorskan en polyp på slemhinnan. Hon sa att de inte påverkar min fertilitet och att en operation hade påverkat mer. Kanske tänker de likadant för dig?
Gweny: Jobbigt att bli stoppad när det var så nära. Tar det lång tid att hitta rätt dos av Levaxin?
Vi har bara infektionsproverna kvar att göra innan läkaren skickar remiss till Linnékliniken, känns skönt att det blir av till hösten. Vi funderar på att göra första IVF-en i Malmö för att det just då passar bäst rent logistiskt. IVF-start i höst innebär ju också att vi hinner med 3 försök till innan start! Det känns också bra!
Jamka: Hoppas också att det går så smidigt det kan så du snart är återhämtad, fysiskt iaf.
Gweny: Hoppas att kosten kan hjälpa värdet på traven och att levaxin lätt kan återsälla värdet!
Hej tjejer!
Jag har skrivit här litegrann tidigare och läser vad ni skriver. Vi har försökt få syskon i nästan 1,5 år nu och de andra barnen gick snabbt så vi har varit förtvivlade och hade ett första IVF-samtal inbokat i början av augusti.
Men på det 16:e försöket lyckades vi och jag fick ett fint plus förra veckan. Känns fortfarande såklart overkligt och det är ju absolut inte säkert att det kommer gå vägen denna gången. Men nu vet vi att det går. Med detta ville jag bara peppa er andra, plötsligt kan det faktiskt hända. Ha en fin sommar!