Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Har en dotter född 2004 och är omgift nu med en annan man och vi har försökt sedan förra sommaren att få ett barn men inget har hänt fortfarande och jag börjar lessna blir så avundsjuk på alla som är gravida eller som fått barn nyss. Hör om andra både privat och i media som väntar barn och blir avundsjuk rent ut sagt och tänker varför kan inte jag/vi få till det? Sen tänker jag att ok jag har iaf ETT barn och är otroligt glad för det, för det kunde vara värre att jag inte hade något barn alls ju men sen känns det inte som det räcker ändå, jag vill ha fler barn.

Det är jobbigt när alla frågar: ska inte ni ha fler barn? vill inte din man ha barn (han har inga sedan tidigare)? ska ni inte skaffa ett syskon m.m.... samtidigt som vi försöker som bara den och inget händer och jag blir verkligen sååååååå ledsen och deppig och varje gång mensen kommer så kommer sorgen att det inte tog sig denna gången heller.

Har beställt både ägglossningsstickor och ägglossningsstickor och graviditetstest samt det där glidmedlet som skulle vara så bra "preseed" så man jäklar i mig kan köra som tusan nu och förhoppningsvis få till det.

Har försökt ringa och få tid för utredning (då vi är över 35 år båda två och har försökt så pass länge nu) men ingen har tider nu och inte heller vet de hur tiderna inför hösten är.

Har ni några andra tips på hur man lättare ska bli "på smällen"?? Jag känner mig desperat nog att prova allt jag kan tänkas nu för att få till det. Har aldrig haft svårt att bli gravid förut, verkar inte direkt ligga infertilitet i släkten på makens sida heller då nästan alla syskon fått barn och de är totalt 11 syskon i familjen.

Det påverkar en så mycket denna längtan efter ett syskon till det barn man har att man nästan inte kan glädja sig åt att ha henne man känner sig deprimerad och nedstämd och sur och vresig för det mesta.

Har alla möjliga symptom såhär nu 6 dagar innan BIM.

Halsbränna
EXTREM trötthet
Molvärk
Superömma bröst
Smått illamående (känns som man ätit för mycket precis hela tiden fast man inte har ätit nåt,fick enbart i mig en glass nu nåt annat klarar jag inte att äta).
Gråtmild
Humörsvängingar.

Så hör man person efter person är gravida och jag kan inte hjälpa det men jag blir avundsjuk för jag vill också bli det nu!!!! Är så sjukt otålig så denna väntan att bara vänta o vänta innan man kan få utslag på ett test är olidlig, jag vill veta NU och helst vill jag veta att jag ÄR gravid inte att det inte är nåt, vill INTE att mensen ska komma på minst 9 månader nu.

Det verkar inte bättre än att vi legat på fel dagar i månaden

Tog ÄL-test för första gången i tisdags och fick ett svagt men inte jättesvagt utslag och dagen efter var det lite svagare så jag tror jag hade ÄL på söndagen eller måndagen och inte alls när jag trodde att jag hade det i mitten i månaden

Om detta stämmer så är det inte undra på om det inte tagit sig om man har gjort det på fel tidpunkter! Suck vad less jag blir... hoppas såååå att det ska ta sig denna månad då vi faktiskt låg på fredag innan helgen och sedan på tisdagen och onsdagen (kanske får ta o ligga lite till idag bara för att säkra det haha).

Men jag är så less på mig själv och detta kännande efter symptom varenda månad som alltid slutat i besvikelse (inte underligt då vi inte prickat in rätt dagar).

Så nu är det EXTRA jobbig väntan känner jag... är otålig av naturen också och denna väntan är sååå jobbig ju!!!

Har fortf superont i tuttarna och känner lite molvärk till o från och känner alldeles för mkt i stort sett och jag hoppas det kan ta sig nu så man kan få börja slappna av lite och sluta vänta på att det ska ta sig. Gaahh... jag vill veta NU!!!

Tror jag fått mensen, men smärtan är lite annorlunda mot för hur den brukar vara vid mens för mig. Kraftigare och blodflödet känns mindre, mer ljusrött blod utan så mycket klumpar i som det brukar (ursäkta detaljer).

Är det mensen trots allt eller kan det vara en graviditetsblödning? Anledningen att jag undrar är för den inte brukar komma tidigare som den gjorde nu... och smärtan var lite annorlunda, magen är sjukt svullen och det gjorde ont när jag gick förut till affären och tillbaka varje steg ömmade magen.

Alla symptom kvarstår och värst är tröttheten, sover som jag vore drogad på nätterna och vaknar extremt trött och somnar om igen (tack och lov att jag har semester nu).

Det ENDA som inte kvarstår är ömma bröst, men jag är trött, har molvärk till o från, illamåendet börjar ta vid sakta och humörsvängningarna är här och jag är sååå mycket mer intresserad av min man nu så att säga men testet jag tog IGÅR på BIM +3 var negativt.

Jag har inte blött något mer... vet att det var samma sak när jag var gravid med dottern för 10 år sedan och väntade på plus, fick negativt flera gånger om och hade så många symptom och det var så jobbigt att vara så förändrad hormonellt och jag ville bara att mensen skulle sätta igång så jag fick bli normal igen sen men till sist så fick jag positivt svar iaf (minns inte exakt hur länge det dröjde efter BIM). Men denna väntan och utan att kunna ge omgivningen en orsak till mitt mående är jobbigt också... som min man kan inte förstå varför jag är så trött och jag kan inte säga att det är för jag är gravid t.ex. heller och kunna få förståelse.

Jag håller på att bli GALEN av att inte veta, mest för jag är så sjukt äckligt trött. Och ingen i omgivningen kan förstå varför jag är så trött, inte jag heller för den delen. Min man tycker jag är bara lat för jag är ledig nu och blir därför trött för jag inte har nåt bättre för mig. Men jag är inte tröt i huvudet (psykiskt trött alltså) utan det är kroppen som känns som jag sprungit maraton med en järnrustning på mig och jag orkar inte röra mig av trötthet.

Är även sjukt irriterad på folk... jag brukar inte alls vara såhär trött eller irriterad, bara irriterad när jag ska ha mens.

Och jag börjar bli orolig ang tröttheten nu som suttit i sen ÄL nån gång...  så ovissheten är sååå jobbig.

Antingen kan mensen komma och låta mig gå vidare eller så kan det bli ett plus... men kanske min ENDAGS blödning var mens??!! Det var isf första gången den uppförde sig så konstigt och var så kort.

Jag vill bara VETA!!!! antingen eller...

Kontaktade gynmottagningen igår och frågade och de sa bara vänta och testa igen om en vecka. Är det bara allmän trötthet så är det bara ett gott tecken sa de... vadå ett gott tecken?? det är ju för fan fruktansvärt jobbigt!!!!

De kunde inte göra nåt mer för att hjälpa mig och sa bara VÄNTA.... ska ringa någon annan stans idag för jag pallar inte detta längre. Kanske ringa VC och be att få göra blodprov för o se om jag är gravid???