LISTA på "vad göra" vid upprepade missfall

Hej! Om dina m.f. beror på överaktivt immunförsvar kan förutom trombyl, prednisolon och D-vitamin även Intralipiddropp hjälpa. Till skillnad mot kortison eller andra immunsänkande medel, är Intralipid utan nackdelar och biverkningar. Jag har läst om kvinnor som har fått hjälp via Sophiahemmet för att ta sina intralipiddropp. Jag vet inte om man kan få hjälp med det från annat håll. Kruxet är ju att för att få diagnos och behandlingsplan måste man gå till privata kliniker utomlands. (Se tråden "Vi som snart är gravida efter behandling i Aten" eller nåt sånt).
Du gör rätt i att höja Levaxinet (för gravida ska TSH ligga kring/under 1,0)
För att veta vilken dos av D-vitamin du ska ta bör du ta ett blodprov för att veta ditt D-vitaminvärde, man kan ta allt från 400ie till 5000ie! Har du brist så kan du få det på recept. Kolla även olika b-vitaminer.
Lycka till!

Ang.D-vitamin verkar det som att det finns 2 olika sätt att ange styrkan. De receptbelagda anger alltid i "ie" och rek dos är från 400ie till 5000ie, så det är ett stort spann, beroende på hur stort behovet är.
Ang. E-vitamin tror jag att det inte är bra att ligga för högt heller. Även om vitaminer kan verka bra. ju mer man har, så är det inte alltid fallet. Det är viktigt att ta blodprover, att säga till läkaren att man försöker bli gravid och har försökt ett bra tag. Sedan ska man även begära att få ut alla provresultat i handen.
Dricker thé med färsk ingefära i, som beryktas ha så många gynnsamma effekter, inom så vitt skilda områden att man nästan blir lite skeptisk. Men det kan ju inte skada.
Bidrottninggelé talar många om men personligen har jag aldrig varit så sjuk som under de 3 månader som jag tog det!! Jag hade även vaccinerat mig mot höstinfluensan och jag har någon egen teori om att mitt immunförsvar gick bersärkagång. Efter tre månader av feber och förkylningssymptom, fick jag en megakur med två olkia antibiotika och intralipid och blev långsamt bättre. Det här med immunförsvaret är en komplex fråga. Det är bra med ett stark immunförsvar men om immunförsvaret angriper den egna kroppen är det inte bra att ytterligare göra immunförsvaret mer aggressivt. Det som verkar nytt inom forskningen, är att det inte enbart är personer med uttalade autoimmuna sjukdommar, som kan ha dessa problem, men som sagt testerna görs inte i sverige. Dessutom verkar det som att Intralipid och D-vitamin stärker immunförsvaret men inte på ett sådant sätt att det blir överaktivt. Jag ska fråga min läkare om detta.
Acetylsalicylsyra (typ magnecyl) ska ha antiinflammatorisk verkan och om man tolererar preparatet, kan man självbehandla ender några veckor. Men se upp; jag tog Aspirin i 1,5 månader för några år sedan, innan jag förstod att mina symptom inte berodde på förkylning utan allergi mot acetylsalicylsyra!

EMAS! Din psoriasis gör att du definitivt borde fundera på om det är ditt immunförsvar som är boven i dramat! Som sagt kan såklart progesteronnivåer och förhöjt TSH också ha orsakat dina missfall, och om du då är rel ung anser läkarna att du nog kommer bli gravid bara progesteronet och TSH ligger normalt. Tyvärr har jag inte hört om några läkare i Sverige som utreder autoimmunitet kopplat till missfall. Men det finns en jättebra tråd här "Vi som snart är gravida efter utredning i Aten" (vet inte hur jag ska länka, dessutom citerar jag alltid tråden fel). Många som har fått behndling av någon Dr.D i Aten har lyckats bli gravida efter flera missfall. Men det verkar vara dyrt! Men om man tror att det är detta som orsakar infetiliteten, antar jag att man tycker att det är värt det om man får "diagnos", behandling och ev. blir gravid. Jag förstår inte riktigt hur andra har lyckats få intralipid i Sverige med tanke på att de inte utreder autoimmunitet som fertilitetsproblem. Kanske kan man få hjälp om man har fått diagnos från utlandet och ordination av utländsk läkare. Ställ dessa frågor till de som genomgått behandlingen efter utredning i Aten! (Anledningen till att jag har fått Intralipid är en annan, jag har en annan sjukdom, IL verkar bara ha fördelar!).
Får jag fråga vad ditt TSH-värde låg på?

Fy vad svårt det måste vara att få missfall efter att ha andats ut och trott att allt var ok. Jag beklagar verkligen sorgen och jag förstår verkligen att du inte känner dig väl bemött på Sophiahemmet. Efter fyra missfall vill man ha mer än en klapp på axeln från vården.
Jag har själv inte ens blivit gravid. Kanske en gång då mensen var en vecka sen, fick svagt plus men mensen kom samma dag, så det är ju verkligen inte samma sak. Jag läser på för att försöka undvika alla potentiella fertilitetsproblem innan det är för sent, jag är ju 40 och har enligt AMH-provet dålig äggreserv. Pg.a. lågt AMH är det slöseri med tid för mig med inseminationer. (Vanligt sex har jag lagt av med eftersom jag är singel ;) och har gett upp att hitta den rätta innan jag försöker bli gravid) Provet antyder att min fertilitet dalar snabbt nu. Jag ska nu teststimuleras med sprutor och om jag svarar bra på stimuleringen blir det IVF vid Jul. Jag vet inte om jag har ett överaktivt immunförsvar.. men på något sätt inbillar jag mig att det säkert är så. Jag ska ta intralipiddropp en vecka innan IVF och sen ca var 3:e vecka hela graviditeten, p.g.a. min sjukdom. (Intralipid förkortas IL i andra trådar) Jag har också kort lutealfas mellan 9-13 dagar, och ska få progesteron vid IVF.
Hur länge hade du ätit Levaxin vid senaste mf? Låg du på 1,7 redan då? Ibland tar det ju tid att komma på rätt nivå. Jag vet inte hur pass höga TSH värden som anses kunna leda till missfall men jag tror att 1,7 är rätt ok, även om det borde vara lägre vid graviditet.
Jag antar att du lever i ett fast förhållande? Då borde du kunna söka dig till annan klinik i Sverige. Många har fått bra hjälp i Falun t.ex. 
Hoppas du får bra stöd och råd från andra som har lyckats efter många missfall här på FL! Det gäller bara att hitta rätt trådar. Kram!

Tack för stödet, det behövs!
Jag skrev ett jättelångt svar som försvan. Haha, det kanske inte var meningen att jag skulle dra min historia här.
Redan för 3-4 år sen kände jag på mig att jag kanske inte skulle hinna träffa den rätta, eller ens någon som är sådär halvrätt för att få barn med ;) Jag började spara pengar och läsa på, köpte billiga ägglossningtest och undersökte mig hos gyn. Jag visste inte själv så mkt för 3 år sen, hade lite för högt TSH (3,5-,40) och fick Levaxin, som jag mådde jättebra av. Annars" såg allt bra ut". Efter en omöjlig kärlekshistoria gick jag in i en depression. Jag sörjde att jag höll på att bli för gammal för det mesta... jag insåg att jag inte skulle hinna träffa den rätta men hade svårt att acceptera tanken på att få barn själv. Att barnet inte skulle få en far. Att jag inte skulle få barn med någon jag älskar. Dessutom skrämde mig tanken på donatorinsemination; att inte kunna välja hälften av mitt barns arvsmassa.. Det har jag fortfarande lite svårt att acceptera, så jag ska försöka hitta donatorprofiler med barnbilder på donatorn.
Jag har försökt att få barn med en barndomsvän men igår hade jag ett snack med honom. Han har inte varit särskilt aktiv och det har varit vädligt svårt att få honom med mig till Köpenhamn, så nu var jag tvungen att säga att jag går vidare utan honom.
I September, när jag fyllde 40, tog jag ett AMH-prov som tros kunna uppskatta äggreserven. Det hade fallit drastiskt till (0,7) och jag anses nu ha små chanser t.o.m. med IVF. Beskedet kom som en chock och jag blev rejält sänkt. Jag fick vänta en månad innan jag talade med IVF-läkare i Danmark och han gav mig små chanser (10%) vid IVF. Jag försökte föreställa mig att jag inte skulle få barn alls men det gick bara inte. Lyckligtvis läste jag om kvinnor med lägre AMH här på FL som lyckats bli gravida och jag tänker inte låta läkare, som inte ens bemödar sig att sätta sig in i mitt fall, avgöra.
Det har verkligen inte varit lätt att få hjälp. Först trodde jag att det berodde på att jag var singel men sen förstod jag att även par ofta bemöts med en viss "trötthet" av vården, såväl landstingsfinansierad, som privat. De unga får höra att de oroar sig i onödan och skickas hem med en klapp på axeln och förebud om att banta, vid övervikt. De som är 39+ är redan för gamla, och verkar få skylla sig själva. Jag hårddrar men lite så känns det.

Jag kan verkligen förstå att du vill ha ett biologiskt barn. Många kvinnor (och även män) som redan har barn men önskar sig ett syskon, går ofta in i depression om de inte lyckas. Så, visst är längtan viktig.
Du borde be att få träffa en annan fertilitetsläkare på Sophiahemmet "redan" nu, innan för mycket tid går förlorad och innan din läkare hinner göra dig besviken igen. Fyra missfall på ett år kan inte vara normalt och jag har hört om skyhöga TSH-värden utan att kvinnan fick missfal, så jag har svårt att tro att det skulle vara förklaringen. Kan du ta reda på vad som bör ingå i en väl utförd missfallsutredning och sedan begära att få ut din journal, för att jämföra?
Jag har läst på nätet om "överfertila" kvinnors livmödrar, som låter även "avvikande" embrion, med kromosomavvikelser, att växa, i fall där vanliga livmödrar skulle ha stött ut embriot långt tidigare. Kanske dör sedan dessa "avvikande" foster långt senare och leder då till sena missfall, istället för att bli "missed abortion" (d.v.s. embriot dör innan mens, så man märker inte att man är gravid). Men jag vet inte helt säkert om jag har tolkat artikeln rätt. Det finns en jättebra hemsida: www.fertilitetsguiden.com som jag har läst på i mycket också. Har du kollat in i Aten tråden ännu? Berätta gärna hur det går!

EMAS: vad skönt att du lyckades hitta en läkare som är intresserad av att ta reda på vad som kan vara fel. Trots att jag själv inte har fått missfall (har ej varit gravid) har jag inte kunnat släppa tanken på din historia. Jag skulle inte kunna låta bli att söka som en galning om jag var läkare till dess att jag hade hittat något svar. För det är klart att det måste finnas en förklaring till upprepade missfall! Jag inboxar dig!
Lycka till alla i tråden!