Föräldrarna vägrar låta mig ta ett sabbatsår, snälla hjälp!

Jag har inte läst hela tråden bara sista sidan, men jag tänker lite på det som tygtiger a här ovan. Det är verkligen ingen dans på rosor att komma ut i "verkligheten" som ung människa idag, jobb som man får med bara en gymnasieutbildning (och som man kan leva på) är väldigt få och man ska ha mycket tur och kontakter för att få dem. Samma med lägenheter om man bor i en lite större stad så kan man nog gömma att få en egen OM man inte stått i bostadskö sedan man var två eller har föräldrar som köper en. Jag vill inte vara pessimistisk, men det är så verkligheten efter gymnasiet ser ut.
   Jag är själv en av dem som började plugga direkt efter gymnasiet mest bara för det betydde att jag kunde komma bort hemifrån (hyra studentrum billigt) och jag fick en inkomst (CSN) så jag klarade mig. Så här i efterhand så önskar jag att jag hade tagit ett sabbatsår för efter två år på universitetet blev jag utbränd och deprimerad och det tog mig flera år efter det att bli bra igen. Nu är jag 32 och håller på att kämpa för att få ihop de sista poängen i min utbildning samtidigt som jag jobbar eftersom jag inte har mer studiemedel att ta, och det är tufft så klart. Kanske hade allt varit annorlunda om jag hade tagit ett sabbatsår. Så jag tycker absolut inte att det är bra att fortsätta plugga direkt efter studenten.
  Samtidigt så måste du ju se det lite realistiskt också och det är att chanserna till jobb/boende är små, och speciellt om du inte kan räkna med dina föräldrars stöd. Så jag undrar om det inte finns någon annan utväg eller möjlighet för dig? Skulle det kunna vara en möjlighet att du åker på något slags utbytesår, skulle dina föräldrar kunna acceptera det? Språkstudier i ett annat land? På så sätt så får du ju både resa på samma gång som dina föräldrar kana accepera att du gör något du kan ha nytta av i framtiden? Det finns många kurser och program utomlands som man kan kombinera med allt möjligt. Skidåkning, volontärarbete mm. De kostar ju vanligtvis en slant,men det finns både billigare och dyrare alternativ. Annars så kan man åka utomlands och plugga vid andra universitet i Europa som "free mover" också och då kan man ofta plugga gratis, men i så fall måste man ju styra upp boende mm själv. Din SYO kan säkert hjälpa dig med massa info om detta. PÅ så sätt så skulle du ju kunna läsa någon kurs som en förevändning för att komma ut på äventyr och behöver kanske inte ta det på så blodigt allvar...
   En annan variant är ju att du faktiskt söker och börjar på en kurs i någon annan stad och på så sätt har din försörjning och kanske bostad (studentlgh, kåren eller whatever) fixad åtminstone de första månaderna, och när du väl är på den nya orten kan du strunta i studierna och söka jobb istället. Sedan när du ställer dina föräldrar för fullbordat faktum - du har hoppat av studerna, men har redan jobb och tillfälligt boende - så kanske de lättare accepterar faktum? Visst det är inte idealiskt att ta CSN utan att ta sina poäng och det kan innebära att du får problem längre fram, men åtminstone på min tid så brukade de se igenom fingrarna med dem som valt fel första terminen eller ändrar sig..

Vet inte om det hjälper dig på något sätt men kanske ska du inte tänka att det är så antingen eller, antingen plugga stenhårt på det programmet du ska ta examen i eller så ska du bara ha sabbatsår, det finns en massa varianter däremellan som kan lösa både dina problem med föräldrarna och försörjning/ bostadsproblem mm...