Föräldrarna vägrar låta mig ta ett sabbatsår, snälla hjälp!

Men kan du få nåt jobb nu då?

Jag hade inte velat att mitt barn planerade sabbatsår om det inte hade jobbet fixat, för att som myndig leva på sina föräldrar kommer inte på fråga faktiskt som jag är uppväxt.

Jag hade inte kunnat få nåt jobb som 18-åring, jag hade inga bra kontakter, så då var det bara att plugga. Min mamma hade verkligen inte råd att försörja mig nåt mer och hon förtjänade faktiskt att få använda de få kronor hon hade till sig själv för första gången på 18 år.

Mitt råd är därför att alltid söka några matnyttiga utbildningar eller ämneskurser i alla fall, så att du inte står utan. Om du sen får ett jobb som du kan klara dig på och resa lite, fine! Men om inte så tycker jag att det mer vuxna alternativet är att studera och försöka klara dig på de pengarna- det är också något man lär sig saker av.

Jag satt precis och snackade med en kompis, hennes lillebror är nu 30 år och har inget i sitt CV. Noll. För hans föräldrar curlade honom och han behövde aldrig sommarjobba, sina utbildningar klarade han inte utan hoppade av och slank hem med svansen mellan benen. Det säger sig själv att hans liv är tämligen kört idag och det är inget skämt att det kan vara svårt att få jobb även med en fullständig examen idag, om man inte är bereddd att flytta på sig rejält.

Det är också så att dina kunskaper är fräschast just nu, och att pluggskallen faktiskt blir lite sämre med åren. Visst bygger man på med erfarenheter också men jag som har pluggat mycket för mitt nöjes skull bredvid jobbet  märkte i alla fall klar skillnad runt 25. Så därför är det bra att inte tappa för många år på vägen.

Själv pluggade jag 1.5 år först för att få pejl på hur man jobbar på universitetet, och sen stack jag iväg ett halvår utomlands, det var en välbehövlig paus då men då visste jag också att jag skulle fixa mina studier.

Du kan inte tänka dig att kompromissa och ta ditt sabbatsår under utbildningen? En del utbildningar innehåller ju  praktik som kan vara utomlands, eller kan man kanske få jobb som är inom branschen om man har lite kurser med sig?

Hmm...om jag ska gå till mig själv så tror jag detta bottnar i din mammas egen prestationsångest.

Var förstående.

Säg "jag vet att du menar mitt bästa mamma och är orolig för min framtid som vilken förälder som helst. Men du kan inte leva mitt liv och du får inte göra mina val åt mig, det vore verkligen en snabb väg till undergång.

För om jag inte lyckas med det som du har tänkt ut, det som jag inte kan lägga ner mitt hjärta i och känna glädje över för att det inte är vad jag vill, kan jag då lägga den skulden vid din dörr? Vill du ta på dig det ansvaret? Och hur blir vår relation då tror du?

Jag tänker välja själv och jag får ta konsekvenserna av det, det är det som kallas att vara vuxen.
--

Fast med det sagt så hoppas jag att du inte tänker plugga arkeologi TS, jag hade nog gråtit fjorton nätter om mitt barn ville det, med tanke på deras jobbutsikter..

Åja, jag kan tänka mig flera andra anledningar, det händer inte så sällan, för längre eller kortare tid. Vad gör du om ditt barn missbrukar och allvarligt misshandlar både dig och sina mindre och försvarslösa syskon? Ska du ha kvar det barnet hemma då?

I många fall räcker det t ex med en flickvän eller pojkvän av fel etnicitet, religion eller ekonomisk status. Och det finns absolut även etniska svenskar som agerar så. Eller ett vuxet barn som är grovt kriminellt, t ex. Bara för att man är barn till någon betyder ju inte det att man är under 18 år?