Anonym (J)

Äldre 27 Feb 21:30

1727 svar

7 månaden med försök.. Fler?

Åh, har inte haft tid skriva här på länge...studerar nu 100% och har så mkt att göra :-S

Men idag har jag iaf varit till gynekolog med min hemska behåring och mina misstankar ang. PCO. Förklarade att vi försökt länge att bli gravida också. Ena äggstocken hittade läkaren 1 större blåsa som snart skulle släppa ett ägg (dag 11 idag) och 1 mindre blåsa. Andra äggstocken fanns flera små-alltså tecken på PCO. Har dock hyfsat regelbundna cykler och det verkar som jag ägglossar så läkarn var lite tveksam till PCO... Men för att veta det togs även FSH och LH som jag borde få svar på inom kort...

Som sagt dag 11 idag så jag tempar och ältestar och sexar just ju

Och fy vad tråkigt med alla menser som kommit, lider med er Nä, mycket bättre att boka tid hos gyn och se så allt står rätt till en dag för tidigt än en dag för sent, tänk på det flickor! Kämpa på!

Anonym (J)

Äldre 27 Feb 21:44

#806

Anonym (tvålen) skrev 2013-02-27 21:33:35 följande:

Tror jag har skrivit det förut men minns ej (och orkar inte kolla) men det ska vi INTE. Förutsatt att vi lyckas få till det om sambon nu måste jobba borta. Det är mitt största aber just nu. Vi hade dessa tankar förut men nu vore jag i sjunde himlen bara det blev ett plus på stickan. Känns rätt irrelevant för oss när barnet kommer bara de kommer.. Är man yngre och har fler år på sig att försöka förstår jag det till fullo och skulle nog tänka likadant men inte nu när klockan tickar på. Dessutom har vi alltför många i bekantskapskretsen där det visat sig att det där med planering blir annorlunda än det man tänkt sig. En mars och en februari-bebis har precis blivit december-bebbar så vem är vi att "planera"

Moder natur verkar ha sista ordet.

Hur tänker ni andra?? *nyfiken*

Min sambo ville först hoppa över julbebis då vi ev skulle få BF slutet på dec och så en vecka innan med planerat snitt. Men sen sa han att äh, det spelar ingen roll när man fyller år. Alla fyller år och när det blir blir som det blir. Jag tror vi kör på stenhårt (jag iaf)

Anonym (J)

Äldre 28 Feb 19:47

#816

Thotis90 skrev 2013-02-28 13:42:36 följande:

Första besöket gick bra :) Vi pratade om hur det känns att ha försökt så här länge och kuratorn gav oss information om hur utredningen kommer att gå till. Det togs blodprover på mig (för att kontrollera hormonnivåerna i kroppen) och sambon fick ett informationsblad om spermaprovet (han måste lämna det i veckan för att de skall hinna analysera det till nästa besök). Nästa besök skulle ha blivit den 28/3, men vi har blivit inbokade redan den 18/3 tack vare en lucka! Skönt att inte behöva vänta alltför länge emellan.

Jag nämnde det här med HSS-spolning (spolning av äggledarna) och kurator sade att det är högst troligt att jag får göra en sådan

Då är jag nöjd.

Skönt att ni äntligen är igång

och att ni fick en ännu tidigare tid ändå till läkare!
Vet du vad det var för prover du fick ta?

Anonym (J)

Äldre 28 Feb 19:49

#817

Juronjaure skrev 2013-02-28 14:25:02 följande:

Blöder så mycket, så det måste vara mf :( Tror inte man blöder så mkt om allt är som det ska. Kommer tydligen aldrig få vara glad över ett plus :(

Men nej! Vad ledsamt att läsa

Håller tummarna stenhårt att du slutar blöda och du får behålla lillkotten! Haft MF innan?

Anonym (J)

Äldre 4 Mar 15:24

#833

Och så blir det bråk på självaste jävla äl dagen...= inget ligg såklart :'( känns jävligt pissigt nu...

Händer det aldrig er? Att just dom dagarna man ska vara som mest nära varandra att det blir nå tjafs då?

Det är inte första gången det händer trots att vårt förhållande är ganska konfliktfritt...

Blir så ledsen...så onödigt...

En liten chans finns dock då vi låg lördag morgon och fick positivt ältest samtidigt, men hade ju inte skadat att maximerat chanserna med lite extra sperma när man väl får chansen...

BIM ca 19/3 men räknar med mens då så får testa med en liten julklapp istället.

När har ni BIM tjejer ni som närmar er BIM?

Anonym (J)

Äldre 4 Mar 22:44

#836

Anonym (tvålen) skrev 2013-03-04 15:48:45 följande:

Jorå. Händer oss också - tyvärr. Och ibland av den anledningen att jag vill så gärna och ofta men min man inte orkar. Och han vill absolut inte veta när äl är. Det är svååårt! Har försökt lugna ner mig lite men ibland blir det kollision. Tycker väl att två gånger vid äl är ett minimum men det blir när det blir. Har börjat vänja mig liksom.

Förstår din frustration men håller tummarna för liten novemberbebbe!

Här börjar jag närma mig äl och hoppas på under att det ska ta tid och sambon ska hinna hem. Verkar inte så troligt så jag tycker också det är tungt. En liten ljusning är att jag hoppas på äl denna månad. Förra månaden var ju anovulatorisk:( Alltid lika trist!

Här är så tyst. Var hålls ni andra?! Ni som varit/ska på utredning, vad händer ??

Förstår vad du menar det här med att karln inte vill veta av äl, min var så förut med. Men nu har han gett med sig när det tar sån tid...

Men sjukt jobbigt är det

och all hemsk väntan! Idag har varit en grinardag och allt känns så tungt bara :'( och det blir ju inte bättre av ett så onödigt tjafs såpass att man missar äl. Hur ska man undvika sånt dom dagarna?

Ni förstår iaf min frustration då jag antar alla känner lika, det är iaf guld värt att man inte är ensam!

Anonym (J)

Äldre 6 Mar 21:34

#853

Anonym (tvålen) skrev 2013-03-04 22:53:11 följande:

Stor stor kram. Ja, tyvärr, vet vi nog alla här ungefär de andra härinne är med om. På gott och ont. De jobbiga dagarna ska jag erkänna att jag ibland inte kan vänta med att kolla vad ni härinne tänker och känner. Känns som ett kvitto på att de känslor jag bär runt på inte är heeelt knasiga i alla fall (bara lite;))

Det är så lätt att känna sig hoppfull av och till och sedan känna vågen slå över huvudet och känslan av att sjunka till botten kommer snabbt.

Själv är jag så otroligt velig angående det här med IVF etc. Usch vad svårt. Kan itne kroppen ta och fixa det här själv nu så jag slipper oroa mig så?!

Kram och godnatt därute i världen! En extra tanke till dig samma. wherever you are!

Ja jag är nog exakt likadan själv, dom allra sämsta dagarna hänger jag nog mest här och delar känslor med er som förstår. Inga såna känslor är knasiga, inte ens lite

det ska kännas, annars vore det väl fel?

Vad i IVF-väg är du rädd/velig för? Riskerna? Ja det vore ju så mycket enklare om kroppen bara kunde fungera och allt skulle kunna ske naturligt...men ibland blir det bara inte så :-/

Kramar!

Anonym (J)

Äldre 6 Mar 21:37

#855

Jullebulle skrev 2013-03-05 00:04:18 följande:

Hej, jag hoppar in här lite smått!
Jag är en tjej från Stockholm som har legat hårt i bebisverkstaden i nu 16 månader.

Jag sitter i den sitsen att jag är för ung för att få hjälp eller utredning. Jag har besökt gynekologer som inte vill ta tag i min situation och en förklarade efter ett vaginalt ultraljud att jag var helt frisk men hade en konstig livmoder(!?) Hon gav dock ingen information till mig som besitter denna "konstiga" livmoder..

Alla runt om mig vet att jag försökt få barn ett bra tag och det var ett stooort misstag att berätta! Så fort ämnen som bebis, gravid, barn, framtid eller till och med om man passerar en barnvagn får jag ledsna blickar, som om de tycker synd om mig. Innerst inne blir jag självklart ledsen men jag vill inte att någon jag känner ska tycka synd om mig.

Jag söker mig i alla fall hit till andra som sitter i liknande situationer eller i alla fall försöker få barn utan framgång , så jag kan prata med någon som förstår och som kanske till och med kan ge råd och tips?

Jag har inte läst alla 83 sidor men jag har förstått att vi jobbar över i bebisvekstaden?

Välkommen

Ang. det gynläkaren sagt till dig om din livmoder tycker jag också du ska ringa dit så du kan få förklarad vad det var för konstigt med din livmoder- Det lät ju konstigt att hon inte berättade varför?

Anonym (J)

Äldre 6 Mar 21:40

#856

Ebba skrev 2013-03-05 09:40:13 följande:

Hej allihop!

Det har varit tyst från mig ett tag, har följt med sambon på en jobbresa och sysselsatt mig med andra saker och försökt att inte tänka så mycket på bebisverkstan på en stund. Under mensen finns det ju ändå inte så mycket att göra... :) Jag har dock följt er här inne lite emellanåt, så jag har inte glömt er! :)

Tråkigt J att det blev bråk och inget mys på ÄL-dagen! Men ni hade ju sex i lördags och det kan ju faktiskt räcka! Jag håller iaf tummarna för det!

Pommac - skönt att du tar det så bra och fokuserar på det positiva! Och vem vet, det kanske blir en liten semesterbebis! :)

Ja, visst är det skönt att vi har varandra här inne, som ett litet lufthål liksom. En av mina bästa vänner är nu gravid typ halvvägs. Hon vet vilken jobbig resa jag går igenom just nu och ändå så pratar hon bara om hur jobbigt det är att vara gravid och jag kan inte låta bli att bli lite irriterad (och faktiskt sårad) av det. Hon har själv haft en ganska jobbig väg till graviditeten med flera missfall så hon vet ju hur det är att vara i bebisverkstan utan att få en bebis, men ändå så pratar hon bara om det. Klart att jag är superglad för hennes skull och förstår att hon också måste få prata om sina jobbigheter, men ändå... Eller tänker jag fel?

Ja vi håller tummarna för alla hela tiden!

Jag tycker ni är tuffa som berättar för omgivningen, eller ja iaf era närmsta vänner om era problem. Det kanske är fel på mig men jag känner mig bara så misslyckad om jag skulle säga något till någon. Är tyvärr så i övrigt och vill gärna verka felfri inför andra men så inte är fallen. Men en sån känslig grej håller jag för mig själv. Men i oktober sa min sambo till några personer inkl hans syster lite glatt att vi jobbar på ett till barn och jag bara tittade på honom och gapade! Ogillade det så sjukt mycket

ännu mer press känns det som...

Anonym (J)

Äldre 6 Mar 21:42

#858

FideIi skrev 2013-03-06 11:23:14 följande:

Hej medsystrar! Är det ok om jag hoppar in i den här tråden? Vet inte hur flitig jag är på att skriva, men läser här och känner igen mig sååå mkt i det många av er skriver. Har försökt sedan slutet av maj 2012, och känner att jag har fastnat i en karusell av äl-mens-äl-mens (hopp-förtvivlan-hopp-förtvivlan) som jag aldrig kommer att ta mig ur. Just nu känns det så himla hopplöst. Usch, förlåt om jag drar ner stämningen :-/ Har några utvalda i min vänskapskrets som jag pratar med, och det känns jätteskönt. Min sambo är också ett bra stöd, även om jag mäker att det börjar tära på honom också. En stor del av vår bekantskapskrets har precis fått eller ska ha barn nu. Ska ha mens om 1,5 vecka och är just nu på gråtmilt pms-humör. Försöker emellanåt tänka positivt, t ex att medeltid att bli gravid är 7 månader - vilket gör det lika vanligt att det tar 1 månad som 14, att det finns massor av hjälp att få om det behövs, etc. Just nu är jag mest neggig, men skönt att skriva av sig iaf.

Håller tummarna för alla här inne att det ska bli många fina + för oss detta året!

Absolut välkommen, vi peppar varandra

(trots att ingen borde vara i en sån här tråd :-/ )

7 månaden med försök.. Fler?

INNEHÅLL