Ebba skrev 2012-12-19 09:46:33 följande:
Men neeeeej, Tvålen, vad tråkigt! Förstår precis hur du känner dig nu! Men rätt vad det är så går det onda över och man har siktet rakt isntällt på nästa ÄL och hoppet tänds igen! Du får ventilera så mycket du vill med oss här inne, vi är ju alla i samma situation och förstår dig till fullo! STOR KRAM!!
Tack fina förstående Ebba. Ha det nu riktigt bra om vi inte "hörs" förrän du är hemma igen!! Glöm vardagen och njut livet! Fast jag tror allt du kommer ge något livstecken innan du åker. Det här gänget är allt lite "beroendeframkallande".
Ebba skrev 2012-12-19 09:51:56 följande:
Jag är inte heller purung, 33 år fyllda. Hur gammal är du?
Jag förstår också din frustration, men i min närhet lyckas alla, även de som är felra år äldre än jag, på första och andra försöket! Det om något är deprimerande. Jag har berättat för mina närmaste tjejkompisar om att vi försöker och det är faktiskt jätteskönt. Många av dem har barn och man kan prata med dem om eventuella symptom etc. Kan vara ett tips, om ni har någon tillräckligt nära som ni kan öppna er för, mig har det hjälpt jättemycket. Men visst är det jobbigt när exempelvis familjen pikar en för att de vill att man ska skaffa barn och man vill bara skrika "MEN VI FÖRSÖKER JU!!!"
Jag är 38. Ja snart *suck* 38,5. Har aldrig tyckt åldern spelar någon roll men nu gör den tydligen det. Dubbelsuck. Känns faktiskt lite bättre idag dock. Hormonerna har börjat dra igång en ny cykel så sakteliga Finns det liv finns det hopp! Vet ju att det vänder. Dag 1 är jobbig!
Dracarys skrev 2012-12-19 10:50:26 följande:
Jag är 32. Börjar också känna av det där med att "alla andra" får barn eller redan har barn sedan länge. Värst var nog min mans syster. Hon är ca 7 år yngre än min man, har en 1-åring och nu i helgen så träffade vi på henne hos deras föräldrar. Då visar det sig att hon är 5 mån gravid med tvåan. Min man tog lite illa vid sig, dels när detta kom så oväntat och dels när systern kom med en halvbitchig kommentar om att våra husdjur var väl barn för oss.
Hemskt sagt. Om de bara visste!!! Okunskap oftast och säkert inte meningen. Tyvärr har alla inte fingertoppskänslan i dessa situationer. Trodde jag var förstående förut men har nog blivit bättre i detta sammanhang. Man kan nog aldrig riktigt förstå om man inte varit med själv om en sak själv. Det är ju en klyscha men lika sann för det.