7 månaden med försök.. Fler?

Precis!!! Säg aldrig aldrig.
Tvålen, har ni försökt länge? Jag vet hur frustrerande det är, tog oss 2 respektive 1 år att bli gravida med våra två barn. Det är helt sjukt jobbigt och man blir förbannad varje gång mensen dyker upp, man har lust att strypa (inte bokstavligen) alla runtomkring som plötsligt blir på smällen och går runt med sina magar. För det enda man ser är en massor av magar och barnvagnar. Klart f*n man blir bitter!!! Men tro mig, finns hopp, finns liv. Det kommer när tiden är rätt och då kommar det bli så perfekt. Håll uuuuut!!!! Själv så puffar jag för zonterapi som gjorde mig mer fertil, jag åt mineraler, sök Schindeles mineraler (jättebra). Sen tror jag det blir en mental blockning om man tänker för mycket på det och blir stressad. Lätt att skriva, jag vet. Men det är en teori jag kan köpa.

Du får vara hur negativ du vill. Det har du rätt till att vara. Jag förstår dig precis. Känner som du. Jag är också äldre, 35. Blir lite bitter när man läser om alla ungdomar som blir gravida titt som tätt när de inte vill. Slarvat lite med skyddet och självklart så är de gravida. Inte kul för dem, det förstår jag. Men det känns så surt när man själv gör allt man kan och så fungerar det inte. :(

Idag störtdök min temperatur. Ner under coverline där den ligger innan ägglossning. Så jag väntar mig mensen idag eller imorgon bitti.  Är precis som du tvålen. Ingen vet om att vi försöker. Inte mina vänner och inte min familj. Vill inte berätta för dem heller.  Så jag går med ett leende mot min familj och försöker vara precis som vanligt samtidigt som jag bara vill lägga mig ner och spola fram några månader. 

Så försök nummer 9 blir det för mig i slutet av januari eller början av februari. Om min kära man har kommit hem från utlandet då. Annars blir det månaden därpå. Lång väntan.............. 

Jag känner också igen mig. 2 år av försök. 5 missfall. Dags för test igen om en vecka. Känner mig som ett spöke. Det vore så underbart om det äntligen hände något positivt.

Här är en till som är väldigt nere.. Testade negativt på Bim :(

Men neeeeej, Tvålen, vad tråkigt! Förstår precis hur du känner dig nu! Men rätt vad det är så går det onda över och man har siktet rakt isntällt på nästa ÄL och hoppet tänds igen! Du får ventilera så mycket du vill med oss här inne, vi är ju alla i samma situation och förstår dig till fullo! STOR KRAM!!

Jag är inte heller purung, 33 år fyllda. Hur gammal är du?

Jag förstår också din frustration, men i min närhet lyckas alla, även de som är felra år äldre än jag, på första och andra försöket! Det om något är deprimerande. Jag har berättat för mina närmaste tjejkompisar om att vi försöker och det är faktiskt jätteskönt. Många av dem har barn och man kan prata med dem om eventuella symptom etc. Kan vara ett tips, om ni har någon tillräckligt nära som ni kan öppna er för, mig har det hjälpt jättemycket. Men visst är det jobbigt när exempelvis familjen pikar en för att de vill att man ska skaffa barn och man vill bara skrika "MEN VI FÖRSÖKER JU!!!"

Jag är 32. Börjar också känna av det där med att "alla andra" får barn eller redan har barn sedan länge. Värst var nog min mans syster. Hon är ca 7 år yngre än min man, har en 1-åring och nu i helgen så träffade vi på henne hos deras föräldrar. Då visar det sig att hon är 5 mån gravid med tvåan. Min man tog lite illa vid sig, dels när detta kom så oväntat och dels när systern kom med en halvbitchig kommentar om att våra husdjur var väl barn för oss.

Jag är inte heller purung, 33 år fyllda. Hur gammal är du?

Jag förstår också din frustration, men i min närhet lyckas alla, även de som är felra år äldre än jag, på första och andra försöket! Det om något är deprimerande. Jag har berättat för mina närmaste tjejkompisar om att vi försöker och det är faktiskt jätteskönt. Många av dem har barn och man kan prata med dem om eventuella symptom etc. Kan vara ett tips, om ni har någon tillräckligt nära som ni kan öppna er för, mig har det hjälpt jättemycket. Men visst är det jobbigt när exempelvis familjen pikar en för att de vill att man ska skaffa barn och man vill bara skrika "MEN VI FÖRSÖKER JU!!!"

Här är hoppet som bortblåst och deppigheten är tillbaka.. mensen har kommit. Är så less och helt nerslagen.. Blev ingenting i år och det känns tyngre än nånsin.

Hoppas tråden lever vidare och att nästa år blir bättre än vad detta varit!

Tar paus från allt en stund och ska bara fokusera på att leva i nuet.. och hoppas att min tur kommer..

Ha de gott allihopa och GOD JUL!

Ja GOD JUL! Hoppas att vi alla kan njuta av den trots alla minus. Nästa år är vårt år!

Här är hoppet ute också, helt negativt test i morse på ÄL + 15 och jag känner att mensvärken ligger och lurar bakom hörnet. Nu blir det till att njuta av semestern och hoppas på att man kan göra en liten utomlandsbebis!

Kram på er alla!

Nu har jag läst så många inlägg och vill kommentera så många, men jag har inte allt i huvudet... Jag börjar med att säga att jag går samma lina med er idag, bitter*****, ursäkta men man blir så less. Slutar ju aldrig blöda efter mitt MA :( Jag tror jag läst någonstans att man är som mest fertil mellan 15-23, generellt. Det är ju galet, många har säkert inte planer på att skaffa barn så tidigt. Jo jag var ung när vi fick våra två barn. Vi träffades när jag var 20, han 23, vi hade oskyddat samlag först i 1 år. Sedan började vi prata om barn och vi sa att blir vi gravida så är det välkommet. Jag har alltid haft oregelbunden mens (35-70 dgr) så jag har väl inte haft lika många chanser på mig iofs. Men jag började gå på zonterapi (min moster är zonterapeut), för att få regelbundare mens. Hon sa till mig bestämt att "skyddar du dig inte nu som blir du snart gravid". Man blir tydligen mer fertil om man klämmer på vissa punkte under fötterna. Min mens blev mer regelbunden (åt även shindeles mineraler,superbra). Vips blev jag gravid, efter ca 10 behandlingar. kan varmt rekomendera zonterapi. Jag var 23 när sonen föddes. Nu tycker ni kanske att det är väldigt ungt. Men vi var där i livet "redan" då. När vi planerade syskon så var mensen återigen oregelbunden, tog några behandlingar zonterapi, mensen blev mer regelbunden och efter ett års försök så blev systern tillverkad. Var 26 när hon föddes. Jag har inte haft stress åldersmässigt, men när man väl bestämt dig för barn, hur ung man än är, så är det fruktansvärt tärande när inget händer. Jag kände mig fruktansvärt misslyckad och okvinnlig. jag tyckte min kropp svek mig när jag fick mensen fast att vi gjorde allt det man läste om skulle gynna bebistillverkningen. Jag tror starkt på alternativmedicin, men det kan ju för många verka "flummigt". Men "tvålen". Jag tycker absolut att du kan, vad säger man, "ställa dig i kö" för IVF, det tar väl ett år eller två innan man börjar behandlingen. Sen vad ni gör/vad som händer under den tiden vet man ju inte... Ni kan ju bli gravida under tiden och om inte så står ni ju på tur för IVF.

Här kom mensen idag, precis som jag räknade med iom min tempdipp igår.  Sur och ledsen idag. Mannen min berättade precis att antagligen blir hans utlandsresa förlängd med 3 veckor. Så då är det nästa 2 ägglossningar som jag går miste om. Fan....... Inte nog med att jag saknar honom, jag förlorar ytterliggare 2 månader av barnalstrande. 

Thotis, de jag läste om åt alla vitaminer men la till ren d-vitamin. Kan ju inte skada i solfattiga Sverige. Jag har brist på det från början. Har ju hypotyreos med. Men mina värden har de senaste månaderna legat bra så då ska det inte försvåra chansen för att bli med barn.