7 månaden med försök.. Fler?
Ha det så bäst på semestern!
JO, vi hoppas på att det är något som går att fixa med en spolning eller någonting, men jag är inte sådär jättesugen på en massa gynekologiska experiment på min kropp. Ungen ska i vilket fall inte ut genom snippan, jag tänker inte amma och jag ser verkligen inte fram emot graviditeten, så om man måste ha avancerad medicinsk hjälp även med tillblivelsen så känns det lite som att jag i ärlighetens namn hellre adopterar. Jag är inte så "kroppslig" av mig på något sätt. Det är inte så viktigt för mig att skapa mitt barn själv och använda min kropp till detta. Funkar det så funkar det, men jag tänker inte gå till några extrema längder för att tvinga fram det.
Jag önskar att jag hade kunnat ha din inställning, men för mig känns det viktigt att föda och bära mitt eget barn. Eller föda är inte så viktigt. Det är väl mer något som jag måste gå igenom för att få mitt barn. Hade gärna haft kejsarsnitt. Min man har ett stort........... Stort.......... huvud.... Han förstörde allt på sin mamma på sin väg ut. Fasar lite för det. Hoppas att barnet får mitt normalstora huvud. :)
Blir det inga egna så tror jag inte att vi kommer att adoptera. Tyvärr. Kanske kommer min inställning att ändras men det känns tyvärr inte så.