Hej alla tjejer!
Det har ju varit lite tyst från mig ett tag, det betyder inte att jag inte tänker på er eller att det har hänt något, men av någon konstig anledning är jag inte lika fokuserad på att känna efter och leta graviditetssymptom den här månaden. Har inte ens varit sugen på att testa, men gjorde det iofs igår för att jag skulle på fest, men jag är bara på ÄL+ 11 idag så det var ju tvärblankt. :) En annan konstig sak är att mitt väldigt dåliga PMS-humör (brukar bli väldigt lättretlig och deppig ca en vecka innan BIM) är som bortblåst! Är på superhumör och inte ett dugg lättretad och har dessutom mycket högre sexlust än jag brukar veckan innan mens. Nåja, är ändå helt säker på att mensen kommer komma på torsdag och även om det såklart är tråkigt så känns det inte alls lika tungt den här månaden vilket ju såklart är superskönt!
Dracarys, vad skönt att ni har tagit steget, det är alltid en lättnad att ha en lösning längre fram. Då kanske man också kan slappna av lite mer i bebisverkstaden och ha lite kul i sänghalmen, vilket iaf jag tycker börjar lite svårt, efter 11 försök...
Samma, hur har det gått för dig, du borde ha BIM vilken dag som helst va?
Thotis, skönt att höra att det går framåt för er!
Tvålen, intressant att höra att man kan inseminera både utan och med hormoner, varför är du så emot att ta hormoner för?
Imorgon ska vi till fertilitetskliniken och träffa en barnmorska som ska informera om hur IVF går till och visa hur man tar sprutorna etc och sen på tisdag har jag en telefontid med läkaren. Jag känner att de kanske "släpper till" lite för lätt, bara för att jag frågade om IVF så har de redan dragit igång karusellen, går ju privat så de fokuserar ju säkert på pengar, vilket är lite trist. Så jag vill prata med läkaren för att se om vi verkligen har utrett och testat allt som går, innan vi börjar med IVF. Men annars är det planerat att börja på ett första försök i maj... Börjar dock vackla i beslutet och funderar på att skjuta på det lite och försöka ett tag till själv. Vet egentligen inte varför det tar emot, men det är nånting med det där att lyckas själv. Vet att jag säger emot mig själv nu för jag är egentligen jättepositiv till IVF och är sååå glad att möjligheten finns, men det är nog det där med att man vill veta att man faktiskt inte kan själv, innan men ger sig ut på den resan. Men egentligen spelar det ju ingen som helst roll, vi vill bara ha ett barn nu! Hur tänker ni andra? Nån med lite pepp till en förvirrad själ?
Jag hoppas du har rätt! Tack för tankarna! Blir med detta ännu mer konfys över detta med IVF. Nu finns kanske skäl att testa annat. Men samtidigt, vilket är det "säkraste" - jo, IVF. Ca 1 på 3 blir ju gravida med rätt förutsättningar (hoppas vi har det). Fortsätter in i drömmarnas värld med dessa funderingar i min ensamhet.
Vad mycket lättare dagarna skulle bli om man slapp det.
Hur fasiken gick det till.... Nu samlar jag iofs vatten. Det är konstigt, brukar alltid kissa extremt mycket innan bim. Går upp flera gånger per natt. Nu sover jag nätterna igenom och är knappt kissnödig på morgonen ens. Så jag hoppas att en del av de 9 kg är vätska som kommer att släppa snart.