Ebba skrev 2013-03-05 11:13:23 följande:
Hej!
Jag förstår dig precis, klart att du ska vara anonym, det vill jag också. Det blir ju därför lite svårt att tipsa om någon bra klinik... Vi har ju dessutom bara varit till en, och jag är osäker på om det är den bästa. Dock känns det bra att fortsätta där nu eftersom de kan vår historia.
När det gäller insemination så har du tyvärr fått det lite om bakfoten, det är ganska mycket hormoner inblandat där och ganska hög risk/chans för tvillinggraviditet. Jag skulle visserligen gärna ha tvillingar, men i vårt fall känns insemination som ett onödigt steg, eftersom allt verkar fungera som det ska. Och ja, jag är bombsäker på att det är hormoner inblandat. :)
Jag förstår också precis vad du menar med att man är rädd för att det ska misslyckas, den tanken har vi också. Men samtidigt så är det i vilket fall större chans att lyckas med ivf än på naturlig väg, så jag försöker se det från den ljusa sidan. Om det är så att du kanske bara har ett befruktningsdugligt ägg på ett helt år, så behövs det ju ganska många månaders försök innan ni prickar rätt. Och då ska allt annat också stämma. Men om du gör ivf så låter man ju flera ägg mogna och man plockar ut flera stycken, vilket gör att du kanske får ut det där fina äggen som sedan kan befruktas. Så chanserna ökar ju väsentligt på det sättet. Det jag funderar på nu är om man kortar ner sin fertilitet med ett år genom att göra så här. Det sägs ju att man får ut 5-15 ägg vid äggplock och då har man ju förbrukat de äggen så att säga. Och det är ju de äggen som skulle mognat och lossat de närmsta månaderna... Förstår ni hur jag menar?
I vilket fall så tror jag inte att du behöver vara rädd för ivf, eftersom ni dessutom har åldern emot er hade jag satt igång på en gång. Som min sambo sa när jag sa att jag hellre hade velat att vårt barn blev till på naturlig väg - varför det, det blir väl samma barn i slutändan iaf. Huvudsaken är väl att vi får vårt barn? Och det har han ju väldigt rätt i.
Kram!
Tack söta för att du tar dig tid!
Åhå. Om det är hormoner vid insemination med och dessutom risk för tvillingar känns det helt uteslutet för mig. Då kan man ju lika gärna ta Pergo, vilket jag förstår är kontraindicerat om man har normala cykler (även om många verkar få det). Kan egentligen tänka mig tvillingar men ändå inte med alla risker det för med sig. Kommer väl fram till att "de där" har rätt om IVF till slut. Kanske bara de här är processen som gör att vi kan landa i det till slut
Jag förstår helt ditt resonemang om att "förlora" en årsförbrukning ägg. Vet dock inte om det stämmer men jag har dock läst att äggstockarna kan bli "uttröttade" av IVF och att det därför kan vara bra att göra uppehåll om man inte lyckas och behöver flera behandlingar (och att det då tom kan hända att det blir en spontan graviditet!). Om jag förstått det rätt använder man dock inte alla sina ägg i äggstockarna under sin livstid, men eftersom ni har en kontakt skulle jag ta med frågan dit. Hoppas de har ett svar. I så fall vill jag gärna veta. Det skulle ju göra allt vägande för och emot ännu svårare
Det som gör mig lite rädd för IVF är de ökade risker för mor och barn som finns. Samtidigt är riskerna så låga så en fördubbling är väl en spott i havet men ändå. När man är velig blir man lätt ännu veligare. Vad skönt att din sambo är så positiv. Det är inte min även om han börjar förlika sig med vårt öde. Han är nog egentligen minst lika rädd som jag fast han försöker vara klok, med båda fötterna på jorden, och förnuftig för två.
Vi får fundera vidare. Får se om det blir något försök vid ÄL denna månad eller ej. Vore ju skönt med ett + så slapp vi allt manglande fram och tillbaka. Men, som sagt, det är säkert en del av processen.
Kram på er alla vackra!
och all hemsk väntan! Idag har varit en grinardag och allt känns så tungt bara :'( och det blir ju inte bättre av ett så onödigt tjafs såpass att man missar äl. Hur ska man undvika sånt dom dagarna? 