Anonym (vendel) skrev 2013-02-17 13:12:20 följande:
Jag förstår bättre nu, tack för ditt svar på mitt undrande inlägg.
Vad bra att du förstår. Jag tror annars det är extremt svårt att förstå oss i detta forum om man inte har varit i liknande situation själv (vilket väl gäller med allt i livet...). Lika svårt kan det säkert vara att förstå en tråd med personer som är i IVF-svängen osv.
Jag trodde innan jag hamnade i denna situation att jag förstod, men vidden av problemet har blivit mer klar för mig efter att jag själv (olyckligtvis) blivit tvungen att ansluta till en tråd som denna.
Att de flesta väljer att vara anonyma beror ofta på att det är lite tabu och något man skäms över att inte kunna få barn när man vill. Något som ju inte är det minsta konstigt. Och vi är nog samtliga medvetna om att barnalstringprocessen tar kortare och längre tid för olika människor och att barn inte är alla förunnat (tyvärr). Ingen av oss skulle ju göra något som vi inte trodde hjälpte oss till det som för oss är hett eftertraktat.
För de flesta som känner till sin biologi så är det välkänt att de behövs två saker för att få till ett barn och kvinnors ägg är det ena och det som avlossas mer sällan än spermier (förhoppningsvis!) För att optimera sina chanser är det således smart att försöka få till det runt ÄL och sedan kan man ha vilket kärleksliv man vill däremellan. Just det faktum att veta när man ÄL och kunna tima det tycker iaf jag gör att pressen resten av cykeln känns reducerad. Man vet att man behöver ligga i åtminstone en gång under en 3-dagars-period så känner man att man gjort "vad man kunnat". Skuld och skam är fortfarande vanligt vid ofrivillig barnlöshet/sekundär barnlöshet och känslan av att ha gjort det som krävs är skön. Det finns par som kan/orkar ha sex en gång i månaden och andra som orkar 3 ggr per dag. Då är det desto viktigare för de förstnämnda att pricka ÄL om de vill ha barn och inte är superfertila.
Sedan finns det såklart en poäng i att försöka att inte stressa upp sig. Det kan aldrig vara nyttigt. För egen del lever jag ett rätt hektiskt liv som förr var ännu mer hektiskt (och då blev jag gravid på första försöket). Numera funkar jag så att när jag slappnar av så blir det ingen ÄL. Verkar som kroppen ställt in sig på lite "fart och fläkt" på gott och ont.
Vi är nog alla olika men med ökad förståelse för varandra blir det trevligare att leva. Hoppas du kan hjälpa oss och stötta i våra önskningar om barn. Att jag själv känner mig lite stressad är min och min partners ålder men jag försöker tänka bort det så ofta det går men det är svårt att koppla bort det som i alla fall jag ser som meningen med livet.
Kram till alla därute!
Jag tror inte så mycket. Jag är så luttrad att jag väääntar. Tråkigt men sant. Men jag hoppas hoppas hoppas att det verkligen är symptom på det vi alla hoppas och tror! Vore inte en dag för tidigt! Låter härligt med miljöombyte btw!!