7 månaden med försök.. Fler?

Denna tråden var menad för mig!:) Jag och maken, 23 respektive 28, är inne på 8 månaden med försök, och det är så segt och jag har verkligen tröttnat på att vänta! En av mina bästa vänner blev med barn på andra försöket, då tänkte man "så lätt borde det gå för mig med". Hon är stöttande och helt underbar i det avseendet, men hon vet inte hur det är att gå så länge och bara vänta och vänta hela tiden. Maken har hela tiden fram till nu sagt att det tar tid, ha tålamod, sluta tänk på det hela tiden osv, men vad har det hjälpt? Det mest frustrerande för stunden är att jag enligt alla mina beräkningar ska ha äl nu, men mina stickor visar på att det inte är i närheten av någon. Känns skönt att se att jag inte är ensam i barnförsökets djungel och att det finns bra trådar att dela med sig på:)

Tråkigt att nästan ingen hittills plussat i februari:( jag borde ha bim på måndag, men jag är tyvärr inte helt säker eftersom senaste mensen bråkade med mig och flyttade hela cykeln. Dock känns det som om mensen är på g, PMS-humöret börjar sakta men säkert krypa fram... Men vi håller tummarna för att mars är månaden då det händer!:) Håller tummarna för dig Thotis att allt går bra och att nervositeten släpper till imorgon:)

Jag håller tummarna för dig att det kanske faktiskt kan bli plus denna gången!:)
Jag slår vad om att det kommer gå bra för dig! Jag som inte sökt än är nervös, så jag förstår att du blev det. Hoppas du får en grym utredare som du känner att du verkligen kan lita på, begär annars att du får prata med någon annan.:) Själv sitter jag här på min lediga dag och har lätt ångest över att även denna gången kom mensen. Men det var väntat med tanke på att min äl och bim har knasat till sig helt! Den har tidigare kommit på klockslaget rätt, men nu är mensen sen med flera dagar och resultatet är värre pms än någonsin och värre värk än tidigare. Och jag är rädd för att söka hjälp. Inte för att det är något farligt i det, utan för att jag känner att allt det där med utredningar, ultraljud m.m kan komma att bli för stort för mig. Bråkade med min man om det i förra veckan, han hade noll och ingenting i förståelse för det. Nu har vi dock sagt att om vi inte får plus nästa månad ska vi söka till vården, med tanke på att det tar lång tid häromkring att få komma intill. Så lagom till att det gått ett år så kommer vi förhoppningsvis få komma till samtal. Dock så är jag rätt säker på att det inte kommer hända något innan på naturlig väg utan vårdens inblandning på något sätt. Hoppas på att det isf inte är värre än att nån av oss får käka något litet vitaminpiller eller något sånt. Håller tummar för er alla där ute!:)

Åh jag blir lite hoppfull när jag läser detta! Min senaste mens var exakt likadan som din Pommac! Ont långt nere i magen, 3 dagar istället för 6-7, testen negativt. Har illamående, ont i brösten och där jag en gång hade blindtarmen. Börjar med tro att jag är något skengravid! Har skaffat mig en läkartid i början på april, då inget av ovanstående försvinner för mig. Men jag räknar med äl, så jag slipper bli besviken även denna gången! Men jag håller mina tummar stenhårt för att du plussar nästa månad!:)

Hej på er! Här var länge sedan jag var inne och läste eller skrev något! Av de som skrev här när jag var inne senast känner jag endast igen Pommac, så jag gissar att många andra redan har plussat? :) 

Efter 1 år och 9 månader med försök ska det äntligen bli IVF-behandling i juli! Känns så skönt att veta att vi äntligen får komma någonstans medan pessimisten inom mig säger att jag inte ska hoppas på något. 

Ni som gjort IVF-behandling, hur upplevde ni det? :)