Vi som fick 3:an september 2012

Hej alla och god fortsättning! Det var länge sedan sist men nu fick jag en minut över så jag tänkte kolla hur det går för er! Sköter sig era bebisar? Växer de som de ska? Hur sover de?

Vi fick ju en pojke i slutet av september. Han var stor då och är mycket större nu.  Han väger 7,5 kg drygt nu vid tre månaders ålder. Två kurvor över normalkurvan... Han är 64 cm lång, en kurva över, så han är tjockare än vad han är lång.  

Han är väldigt aktiv. Aktiv och glad. Han vill vara med där det händer grejer. Han älskar sina storasystrar och skrattar bara han ser dem. Tjejerna blir mer och mer förälskade i honom och det är så roligt att se. Han har precis börjat att greppa efter saker. Han är inte tvärsäker precis, mycket viftande och flaxande men till slut hittar han rätt. Han gillar att skutta också. Han studsar upp och ner när man ställer honom på knät. Jag blir helt slut i armarna... 

Han äter varannan timme på natten just nu. Han har alltid ätit många gånger på natten, 2-3 gånger jämt men nu i jul har han ökat på...  Jag får känslan av att han vaknar för att han måste fisa. Jag är snabb att ge honom brösten och som tur är somnar han om. Nu i jul har han sovit 9-9 och det har varit lyx även om jag vaknar varannan timme... På dagen går det längre mellan matningarna och det gör mig frustrerad men det är väl bara att acceptera. Dagen han blir fyra månader ska han få gröt. Jag tror att han kommer att gilla gröt. 

Skriv och berätta! Jag är jättenyfiken på hur det går för er!! 

Det är sista barnet för oss också. Tjejerna vill att vi skaffar en bebis till (för han är ju så gullig) men jag säger stopp och belägg. 

Jag drabbades också av trebarnschocken. Trodde inte heller att det skulle bli så stor skillnad. Vi hade ju kommit ur småbarnsåldern och nu skuttade vi tillbaka dit. Det är mysigt men det är förstås en stor omställning. Jag är också mycket mer orolig än vad jag trodde att jag skulle vara. Det är en annan slags oro. Jag är inte rädd för att han inte får mat eller att han fryser som jag kunde bekymra mig för med de tidigare barnen. Nu är det mer en oro för livet, att livet är så skört. Man vet inte vad som händer och hur det kommer att gå. Det gäller att ta vara på varenda sekund.

Jag vet inte, det är väl för att jag är äldre nu...

JETS och Sladdis: Jag har glömt bort, hur gamla är storasyskonen?