Hur hanterar ni trotsen?

Jag kopplade trotsen till en strävan från barnet att skaffa sig kontroll. Inte på pin kiv utan för att det var ett väldigt starkt behov hos barnet då. Vi körde stenhårt på förberedelser. Pratade redan kvällen innan om hur det skulle gå till på morgonen. Det räckte självklart inte hela vägen... Men det märktes att han mådde bättre av det.

Sedan försökte vi förklara varför saker var på ett visst sätt eller skulle göras på ett visst sätt. Allt gick inte hem men mer för varje dag.

När det totalhavererade ändå bekräftade vi att vi förstod att han var arg eller ledsen och sedan var det bara att vänta. Krisade det fick man helt enkelt lyfta upp ungen till ett ställe där han inte kunde bli påkörd av bussen.

För att behålla sin egen mentala hälsa de månader det pågick kände jag att mantrat: det är ett naturligt utvecklingssteg, det går över, hjälpte.

Nej, kan/vill man inte ge juicen eller vad det nu är han vill ha ska man självklart inte göra det. Trotsen är ju ett verktgyg för att lära sig gränser också. Men det finns ju tillfällen man som föräldrar bara dumkör på. Om ens bästa svar är därför kan man ju fundera på vem det är som trotsar egentligen.

Vi måste nog alla hitta våra egna vägar dels för att vi är olika och dels för att barn är olika. Jag har lovat mig själv att besvara varje fråga med ett så bra och sant svar jag bara kan. Min son behöver det. Han vill ha svaren. Det är den trösten han vill ha. Han är inte så fysisk av sig så en kram är inte den tröst han söker. Min dotter är bara ett och kan ju inte trotsa på så många sätt ännu. Mest bara illvråla, slänga sig i backen eller springa så fort hon kan åt fel håll... Men hon vill kramas o pussas mkt mer än pojken någonsin tillåtit. Så hon får den trösten.
Men hon får inte leka med knivarna hur mkt hon än skriker. Faktiskt.

Hon får inte slippa jackan för jag tror inte hennes konsekvenstänkande är moget för det. Min fyraåring får jättegärna prova att gå ut utan jacka. Han kommer inte till skada av det men han lär sig att det blir kallt. Eller just det lärde han sig förra hösten.

Sedan håller jag med Skogsvitter om att det är vår uppgift att lära barnen att förstå sina känslor. Ge dem ord istället för skrik o gråt.

Visst är det tufft ibland. Men det är lättare om man betraktar det på samma sätt som annat barnet lär sig. Krypa o gå o prata är ju bra. Känslor o vilja är lika bra.

Hur man rider ut stormen? Jag väntar tills den går över. Fanns inget som bröt min killes utbrott när de var som värst. Det höll på så där med tokutbrott över i mina ögon småsaker ett par månader. Sedan klingade det av. Eftersom vi alla är olika finns det inget knep att ta till som funkar på alla barn.