MrsMK skrev 2012-11-24 13:44:16 följande:
Oj vad rörande att läsa din historia..Jag förstår att det måste ha känts fruktansvärt och precis som du skriver, som att hela livet rasar samman. Det måste finnas så mycket ångest och frustration. Otroligt starkt av dig att hitta kraften att gå vidare. Jag jobbar varje dag med att försöka acceptera att, det som har varit har varit och det finns ingenting jag kan göra åt det. Det är ingen ide att ha ångest utan i stället fokusera på nuet och framtiden som jag faktiskt kan påverka.. men det är ju mitt problem ;)
Härligt att du hittat kärleken igen :) 4 missfall.. herre gud!! Kan bara föreställa mig hur tungt det måste kännas och vad rädd du måste vara för att det ska hända igen. Men på något sätt låter du ändå så positiv när du skriver :) Du har helt rätt, du ska aldrig ge upp, för du kommer att lyckas en vacker dag och trots att det kan kännas orättvist att vissa får gå gå igenom så mycket för att få ett barn så kommer det garanterat att vara värt det!!
Vi har fått tid den 12/12 för vårt först besök på IVF-kliniken!! Men jag har blandade kännslor, liksom skräckblandad förtjusning. Jag är givetvis överlycklig för att vi äntligen, efter all väntan ska få sätta i gång. Men det är också det som skrämmer mig och som gör att jag känner mig så arg. Jag har svårt att acceptera att det här har hänt oss och det känns så orättvist att jag måste gå igenom allt det här (med hormoner och ingrepp) för att få ett barn :(
Jag önskar er all lycka i världen!!
Kram/ M
Tack!
Jag är inte alltid så positiv ska du veta.
Man tror ju inte att man ska få missfall, första var en chock, sen tog det 1 år att bli gravid igen o då hann vi se hjärtat slå på tidigt VUL för att sen ändå få missfall i v 11..
De sista 3 ggr jag blivit gravid har jag tagit Pergotime för att "boosta" ÄL o det fungerar på mig..men sen blir det missfall...jag fick ta sprutor i magen nu sist med blodförtunnande men det hjälpte inte ändå...kanske "kassa" ägg pga min ålder....det är jobbigt o jag har gråtit så mycket det här året.
Men min sambo är så underbar o vi är så lyckliga. Det ska gå bra, annat vågar jag inte tänka.
Under tiden passar vi på att njuta av livet, äta gott o dricka vin (när jag vet att jag kan) o resa.
Varje mens, o efter varje missfall deppar jag ihop (olika djupt förstås) men sen väcks hoppet till liv o jag ser framåt...inte mycket annat att göra eller hur!
Lycka till med IVF! Du ska se att det går hur bra som helst,bara din mans spermier som behöver hjälp på traven. Dina ägg är säkert perfekta o du är "ung" i sammanhanget så missfallsrisken är mindre.
Kram
).
Men när man hör hur andra har lyckas och när man tänker på vad det förhoppningsvis leder till får man extra styrka att bita ihop!