Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 09:58:24 följande:
Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart.
Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så.
Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig!
Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort.
Vad ska jag göra?
Vad gäller klädköpen - hör först med familjen vad barnet behöver ha för kläder. Vad använder de för sorts kläder?
Mitt barns farmor köpte en skitful klänning. Jag vill inte ha klänning på mitt barn då det hindrar henne från att röra sig ordentligt och jag har en livfull dotter som gärna springer runt och leker och klättrar och klänningar hindrar henne i leken.
Det är ingen rättighet att komma och hälsa på en vardagkväll. Min mamma har en mycket bättre relation till mitt barn än min dotters farmor men min dotters farmor har visserligen själv valt bort sitt barnbarn, min mamma bor 42 mil bort och kan inte träffa sitt barnbarn så ofta men de har en bra relation ändå.
Jag förstår att du bara vill väl med att lämna dukar och blommor osv, men är det sådana som DU tycker om eller vet som du vet DEM tycker om? Det är ju deras hem.
Har du någon gång frågar VARFÖR du inte fått vara barnvakt? Min dotters farmor skulle aldrig någonsin få sitta barnvakt till mitt barn men det är ju för att hon har en psykiskt störning och har misshandlat sina barn både fysiskt och psykiskt. Min pappa får inte passa min dotter ensam eftersom han inte är bra med småbarn - han har för kort stubin. Och min syster klarar inte av att hantera blöjor då hon är kräsmagad så hon kan inte heller passa min dotter. Min dotters farfar skulle inte heller få passa mitt barn eftersom han inte heller har någon koll på småbarn. Min dotters faster får inte heller passa mitt barn då hon inte har någon pejl på det där med barnuppfostran. Hon har 7 ungar och ingen av dem har fått någon form av uppfostran, ingenting de gör får konsekvenser (om de gör något dumt), de fick saft och läsk i nappflaskan innan de kunde gå=hon har gjort dem till sockerberoende monster. Jag vill helt enkelt inte komma hem till ett kraschat hem med en sockerhög dotter...
Min mamma skulle vara glad om hon kunde träffa oss några gånger i månaden men det går ju inte eftersom hon bor såpass långt bort. Se till att göra kvalitétstid när du träffar dem. Har du satt av tid till att lära känna din svärdotter? Om hon inte känner dig så bra så kan det också vara en förklaring till att du inte får passa barnet. jag skulle inte lämna min dotter till någon jag inte känner så bra även om det vore en släkting.