Svärdottern förstör!

Läser man tråden inser man snabbt hur oerhört svårt och kravfyllt det är att vara farmor jämfört med mormor. Exakt samma beteenden fördöms å det grövsta gällande farmor medan mormodern tvärtemot hyllas stort. Detta gör att det faktiskt är svärdottern som har det största ansvaret för att relationen med farmorn ska vara bra. I de flesta inlägg här verkar det vara familjer med väldigt traditionella lite gammaldags könsroller, där kvinnan är den som ?äger? barnen och bestämmer över hemmet. Farfar och morfar nämns inte ens som bra/jobbiga eller överhuvudtaget räknade med som viktiga individer för barnbarnen. Barnbarnen är säkert lika viktiga och älskade av farmor som av mormor, och  mödrarna verkar använda sig av detta faktum som ett maktmedel där de kan behandla/trycka ner/ösa galla över farmor hur de vill. Ett beteende som inte är schysst varken mot farmor/farfar/barnen/barnens far eller ens relationerna i den egna familjen.  Barnen mår nog bara bra av att vara älskade och ha fina relationer med många vuxna som de kan vara lika och spegla sig i. Mycket märkligt att inte svärdöttrarna inser detta. Finns naturligtvis även både far- och morföräldrar som är jobbiga undantag, det är inte dessa jag syftar på, utan helt vanliga människor som helt enkelt inte accepteras utan klandras för diverse märkliga fel. T ex att de ringer för ofta/för sällan, bjuder till för lite/för mycket etc etc. Verkar som att man anser att en farmor bara skall ställa upp/hjälpa till/betala osv när det passar svärdottern. En ensidig relation, helt enkel, där svärmor/farmor behandlas som en passopp och slav utan något eget värde eller respekt som person. Tråden är på detta sätt en intressant studie i maktrelationer och patriarkalt kvinnoförtryck utfört kvinnor emellan med barnbarnet som maktmedel.