Svärdottern förstör!

Jag tycker att du verkar jätterar. Min mamma är också som du och farmor hade gärna också fått ta för sig mer, det har blivit bättre sedan vi fick barn. Att lämna inredningspsylar är kanske inte jättepopulärt eftersom man kanske inte har samma smak men att få rå om din son och barnbarn är ju absolut en del av din roll tycker jag!

Prata med din son, jag tycker att det är självklart att också du som farmor ska få vara mer delaktig.

Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.

Din sambos ex tillhör ju familjen på sätt och viss också. Hon tillhör inte din kärnfamilj men hon tillhör din utökade familj för hon är dina bonusbarns mamma och dina bonusbarn tillhör ju din kärnfamilj. Oavsett vad man tycker om det så är det ju så det är när man bli tillsammans med någon som har barn som bor hemma.

Jag vill ju bara dela med mig av det jag har! Är det så fel att vilja känna sig behövd, att få göra lite nytta? Det känns som att de skulle klara sig lika bra utan mig, men vilken roll skulle jag ha då? Är det ingen skillnad på att vara mamma och farmor  mot att tex bara vara en vän eller en bekant?

INGEN som tycker att svärdottern också har ansvar för att det ska funka mellan oss??

Hur kan det slå så fel, när jag bara vill deras bästa? Bara vill vara snäll, bara hjälpa till? Jag känner mig frustrerad och maktlös...

Ja, jag har fått en del att tänka på. Men ni måste förstå, att det är svårt att backa när man känner sig bortmotad! Jag är van att få min vilja igenom, jag är inte en person man sätter sig på i första taget. Men jag ska försöka tona ner mig lite och se vad som händer.

Kan ingen förstå mig alls? Ja, jag erkänner, jag har gjort fel, men jag har inte menat illa. Det är bara det att jag har längtat sååå länge efter att få barnbarn. Vilken lycka när jag fick veta att jag äntligen skulle bli farmor! Och jag grät av glädje första gången jag fick hålla detta lilla liv i min famn. Och nu... jag är fortfarande så lycklig över mitt barnbarn, men det känns som att många av mina förhoppningar har grusats...

Jag kan sätta min högra arm på att TS är en svärdotter som ironiserar över sin svärmor. Varenda inlägg är konstruerat och tvunget.
Det känns som en frustrerad svärdotters rekonstruktion av sin svärmors agerande. Hur sanningsenligt det är har jag ingen aning om.


Hahahahahaha!!! Stor humor!  "van att få min vilja igenom, ingen man sätter sig på i första taget...."  VIlken självkännedom denna kvinna demonstrerar, men samtidigt så utan förståelse för verkan av hennes agerande... 
Nä, det är roligt, men inte skrivet av farmor själv.

    
   
   

Sorgligt. Då tycker jag uppriktigt synd om alla föräldrar som har söner. Jag står mycket närmare min farmor än min mormor, de är ganska lika men min mormor har haft rätten att gå fram som en bulldozer eftersom det är mammas mamma. Hade min farmor ens sagt eller gjort en procent av det min mormor gjort kan jag lova dig att vi inte sett röken av henne tills vi var vuxna. 

Bara i ts.

När en kvinnas föräldrar säger något illa om dotterns pojkvän/sambo så är det gulligt att de bryr sig.

När mannens svärmor klampar in i deras hem och byter gardiner, "sorterar" posten, köper saker till deras hem,  så är det så snällt och omtänksamt osv. Men om kvinnans svärmor kommer med en duk blir det tredje världskriget och kärringen ska sparkas hela vägen till månen. 
 

Läste bara ts och första sidan, men trist att du känner att dom uppskattar mormor mer :/
Här får du nog mer mothugg för att dom flesta här är mammor själva och antagligen föredrar sin egen mamma framför partnerns.. iallafall, jag hade GÄRNA haft en söt människa som dej som svärmor och farmor 

Ingen som känner igen detta förresten?

"svärdottern" skrev en tråd om det för ett tag sedan. 

Både jag och min man har grava problem med min mamma. Hon påminner om TS. Det spelar ingen roll om man har döttrar eller söner, beter man sig grönslöst så blir man ändå rn svärmor from hell

till ts: det är en del av den svvenska nutida kulturen ayt behandla sina äldre föräldrar med loorespekt om de är ens lite jobbiga på sättet att vara. det är en del av denna nutida svenska kultur att skita i vad föräldrarna tycker när det gäller aklt. men som småningom blir de själva äldre o blir behandlade ännu värre av sina egna barn. ddetta är vad denna nya svenska kultur är! Nuförtiden är det förälldrarna som ska tippa på tå inför barnen o lyda dem i allt o inte säga ett knyst , inte lägga sig i oxch respektera dem. och föräldrarna ska göra sig förtjänta av att få träffa sina barn. Det är sinnessjukt!
barrnen kastar undan sina fööräldrar så fort de kan.. trots att föräldrarna oftasr gjort ssitt bästa eller åtminstone gett barnen mat,uppfostran o kkäder o sakdr. alla mammor har gått igenom besvärliga graviditeter och förlossningar, de har kämpat o svettats mycket de första åren i barnets liv, gett kärlek och vart ledsen och känt sig som en dålig mor någon gång, haft ångest över vissa ting o alltid tröstat barnet när det behövts... men när barnet är vuxet o klarar sig själv, ja då behandlar barnet sina föräldrafr som skit trots alla år som varit. och när föräldrarna blir gamla o ch behövs tas hand om, jaaa men fy då ska dem in i ålderdomshem för att dde e så jobbigt ... mm meen det ni inte fattar är att livet är en cirkel, aallr går runt. föräldrarna tar hand om er när ni var små och barnen tar hand om sina föräldrar när de blir gamla!!! detta är en äkta familj,civilicerad o kärleksfull familj.
.
ts vem ska hälsa på dig när du e gammal i ett ålderdomshem... ni alla kan få samma fråga, vem? hur ofta?? de flesta dör bittra o ledsnaoch ensamna. för att folkhar"eget" liv.
.
.
Nej , alhamdulilah aatt jag är muslim, en svensk som blivit muslim. omfamnat en familje kultur fylld med kärlek o respekt. muslimer blir uppväxta med att man ska respektera de äldre och speciellt sina föräldrar, och Än meer specielltsin MAMMA! ni fattR ej hurviktigt det är att ta hand om deäldre o bevara släkybandet, att respektera sina föräldrar även om man tycker dem e jobbiga. inte vara så egoistiska o självkära o högmodigga som de allra flesta är.
.
. Här är bara en vers av alla verser o hadither(sägelser av Profeten Muhammed fvöh) som talar om hur ma ska behandla sina föräldrar.:
Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem. Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: "Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem!"
surah al-Isra: 23-24

Underligt att det alltid är kvinnans svärmor som är hemsk, medans mannens alltid älskar sin enligt frun. 

Och jag skulle snarare säga att om mannen tog lika mycket ansvar som kvinnan då skulle vi höra mer om hur hans svärmor förstör.