Underbara på alla sätt och vis, MEN.

Jag hade sagt att om dom inte lyssnar och ens bryr sig om mina regler så får dom inte ha mitt barn något mer. Klart slut!

Nu är jag en 2 barns mamma utan någon som helst avlastning, som skulle älska om någon tog min äldsta tjej då och då. Tyvärr så är det nog bara att bita i det sura äpplet vad det gäller godsakerna där. Alternativet är att du får ha honom hemma hela tiden. Förstår din oro när de är försenade. Påminn dem varje gång de hämtar sonen att de ska höra av sig om de blir försenade.

Självklart klarar man av två barn själv, det är ju mer för svärisarnas skull som tycker det är så roligt och min son klagar ju inte heller, han får ju full uppmärksamhet av två vuxna i flera timmar =) Men det är ju så tråkigt att behöva jaga efter två vuxna människor när man räknar med att de ska kunna hålla avtalade tider. Nej usch, jag mår illa av denna situation.

Förstår (så gott man kan när man ännu väntar första barnet) vad du menar. Tycker folk skall följa de riktlinjer man har för sina barn om de vill vara barnvakt och har man sagt en tid tillhör det vanlig hyfs att höra av sig om man blir sen. Spelar ingen roll i vilket sammanhang man är sen.
När det kommer till sötsakerna känner jag likadant och förstår absolut att du blir upprörd. Om jag anser att mina barn bara skall ha godis och sånt på helger så skall detta respekteras av diverse barnvakter.
När jag var 17 så åkte jag och mina föräldrar, min mormor och min brorsdotter till några släktingar en vecka och mamma köpte massa godis till tösen på 5 år under veckan trots att hon endast fick äta godis på lördagar. Jag påpekade detta då jag blev upprörd att de inte tog hänsyn till detta. Min mormor tittade på mig då och sa bara "Jaha, tänker du skvallra eller?"
Så jag vet ju att jag kommer bli tvungen att vara övertydlig vid eventuell barnvakt när mitt kommande barn kommer upp ett par år i ålder. Ingen skall säga till mina barn att de får ljuga för mig för att dom inte vill respektera de riktlinjer jag ger dom. Dumheter!

En glass då och då kanske får vara ok sålänge det inte går till överdrift (iof kanske en hel magnum till en 18-månaders är lite at ta i...)

Att de är sena med lämningarna och inte hör av sig eller svarar i telefon är helt oacceptablet beteende.
Jag hade blivit skogstokig och om det dessutom hade hänt två gånger så hade mitt barn inte fått vara där mer förrän de förstått allvaret.
Vad tycker din man? Kan han inte prata med sin mamma & pappa?

Även min sambo har pratat med dem, och han är dessutom snäppet vassare än mig och tar i när det verkligen behövs som nu. Han är väl lite mer för att ge dem fler chanser kanske så det var lite därför jag skrev inlägget eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Det känns så opålitligt och vi verkar ju uppenbarligen bli ignorerade så det bästa är väl att ha ett uppehåll, men hur länge?

Just nu skulle jag bara vilja klippa bandet helt och hållet, men det är ju att ta i kanske. Men det oron som jag utsattes för är inget jag önskar någon annan.

Men vad säger de när de lämnar sonen och vad säger de till din sambo när han skäller på dem? Erkänner de att de gjort fel eller tycker de att ni överdriver?

Den ursäkten som kom med första förseningen var " ja du vet ju själv hur det är när man ska försöka komma iväg när man har  med sig barn", en annan gång var det att de åkt och gjort en massa ärenden istället för att skjutsa hem honom. Jag menar, 10 min kan vemsomhelst vara sen men blir det längre än 15 min så MÅSTE man ringa. Till sambon säger de exakt samma sak som de säger till mig att de vet att de gjort fel osv....men de måste ju egentligen tycka att vi överdriver då eftersom de gör om det?

Ja, det är nog lite för förhastat även om det verkligen känns så nu. Men som Fosse sa i sitt inlägg, vad säger dom när din sambo också sagt ifrån?
Sen tycker jag absolut att om dom skall vara barnvakt igen att ni får säga till riktigt tydligt att blir dom sena så skall dom ringa direkt och tala om detta, blir det sen mer upprepningar utav detta så kanske ni behöver tillta andra åtgärder för att få dom att förstå att dessa händelser inte kan godtas.