anso83: Det är DIN upplevelse som betyder något. Kändes det tufft för dig så var det så. Det kan hjälpa att gå igenom det som hände (utifrån din känsla) och sätta ord på allt du upplevt både under och efter förlossningen. Det kan även vara bra att tänka igenom hur du önskar att den här förlossningen ska bli och vad du tror kan hjälpa dig på vägen att nå dit. Själva vikten på barnet behöver du egentligen inte oroa dig för, det påverkar mindre än man tror som Southern Belle förklarade. Men din oro finns ändå och då kan det vara bra att komma på strategier som känns bra för DIG, om det så rör sig om ställningar, avslappningsövningar eller vad som helst. Att navelsträngen låg runt halsen är ju givetvis något som kan kännas läskigt och även att inte få krysta i lugn och ro. Men om man hittar sitt eget lugn, oavsett vad som händer så kan även sådana förlossningar upplevas som positiva (jag har träffat/pratat med flera som haft riktigt tuffa förlossningar men ändå haft väldigt fna upplevelser). Försök fundera på vad som kan lugna just dig om något händer. Fysisk närhet från någon av de som är med? Fokus på andning och avslappning? Någon målbild (t.ex. att ni är hemma igen hela familjen och myser i soffan eller nåt sånt)?
Det är viktigt att du låter dig själv bli tagen på allvar, att det var just din upplevelse och det spelar ingen roll hur någon annan tror att den skulle upplevt samma sak. Prata med en barnmorska, psykolog, kurator, vän eller doula om du känner att du behöver det.
I "Föda utan rädsla" finns massor med fina tips, både för dig och de som ska vara med under förlossningen. Den är både snabb och lättläst (fast mannen hann ändå bara läsa förordet trots att jag gick över tiden 10 dagar, tur han fått höra mig tjata om allt istället ;D).
Lycka till!
