Pappan "rätt" till sitt barn?

Har pappan någon reell relation med barnet? Hur gammalt är barnet och hur ofta träffas de? Självklart är det ju oftast bättre att barnet är med sin familj än i "fosterhem", men känner barnet verkligen sin pappa med tanke på att han bor i ett annat land och socialtjänsten valt att placera barnet i ett familjehem?

Pappan hade jättebra relation med barnet så länge han bodde kvar i Sverige, men sedan han flyttade har det tyvärr blivit mindre tid. Barnet går i mellanstadiet och tja, hur ofta träffas de... Det är ju lite olika, men ca 4-5 gånger om året, 1-4 veckor i taget beroende på hur loven ser ut.

Föräldrarna har dock en omöjlig relation, så jag antar att det kan vara därför soc valt att familjehemsplacera barnet.

Ang soc så är jag osäker på om de vet om att pappan ens finns med i bilden. Barnet säger nämligen att mamman inte vill ha med pappan att göra och att de lever ett nytt liv nu (troligen bitter för att han träffade mig, dock efter de bestämt sig för att skiljas). Pappan har valt att inte lägga sig i eftersom han dels inte finns på plats och dels så skadar det barnet mer än gör nytta. Han är förstås dock orolig för sitt barn och vill det bästa för barnet. Klart det finns bra skolor och sociala nätverk här också, inte sämre än hos mamman i alla fall, men det är ju en omställning att flytta till ett annat land, så jag kan förstå soc om de väljer att familjehemsplacera än att försöka få till en flytt utomlands för barnet.

Vilket land bor ni i? menar Norge, Tyskland eller Usa är 2 helt olika skillnader.. Engelska kan de flesta barnen tidigt och Norska är inte helt annorlunda heller, Tyska däremot eller andra länder är svårare. Men säg findland där pratar många svenska.. men bara för det är ett annat land så betyder det inget egentligen. barn snappar upp språket snabbt och kolla på alla invandrar barn i sverige, de lär sig snabbt och då sägs svenska vara ett utav de svårare språk att lära sig.

Vilken hemsk situation! Soc brukar ha brist på foster/stödfamiljer och skulle säkert hellre se att barnet får bo hos en anhörig. Jag skulle absolut råda dig att stötta sambon till att kämpa för barnet. Även om det i slutändan blir så att barnet fortsätter bo i fosterfamilj så kan pappan å barnet få bättre kontakt....

Vi bor absolut inte på andra sidan jordklotet. Tror du att, som exempelvis tyska som du tog upp, skulle vara ett hinder i en process, att det blir ett främmande språk som barnet inte kan sedan innan? Vi kan ju förstås inte språket heller, men med engelska kommer man långt som vuxen, men svårare i skolan.Jo, är medveten om det och antar att det är därför barnet fått flytta till en annan kommun.

Jag tror och hoppas att barnet kan få må bättre i fosterfamiljen och att det ska vara lättare för barnet att ha en relation till sin pappa där än när mamma står bredvid och säger en massa dumma saker så att säga.

 Vi har pratat med mamman i fosterfamiljen och hon verkar kanon, så på så sätt känns allt bra. Förstår också att det kan vara en mycket svår och dyr process att försöka få över barnet till vårt land och är då även rädd att mamman tar tillbaka barnet från fosterfamiljen för att minska möjligheterna för barnet att flyttas till sin pappa. Då kanske barnet har det bättre i fosterfamiljen på sätt och vis och som du säger, får bättre kontakt med pappan.