Jag är BARNMORSKA på förlossningen och BB. Fråga mig vad ni vill!!!

Hej, mina tvillingars födsel var ganska dramatisk och jag har lite funderingar över förlossningsläkarens agerande. Barnen föddes i vecka 34, jag fick en hel del värkstimulerande dropp mot slutet, men eftersom jag fått epidural var smärtan hanterbar och jag kände mig rätt avslappnad. Plötsligt var hela rummet fullt med personal då hjärtljuden gått ner på något av barnen och stämningen i luften var minst sagt sammanbiten. Jag uppfattade det hela som att förlossningen måste skyndas på (fick mer dropp). Plötsligt ändrade sig läkaren, beordrade att droppet skulle av och man skulle förbereda för kejsarsnitt och jag skulle bli sövd (vilket fick mig att gråta). Efter ett par minuter ändrade sig läkaren igen och bestämde att det skulle gå fortare den vanliga vägen. Det blev sugklocka. Det tog rätt lång tid och ingreppet bedömdes som mycket komplicerat. Till sist kom tvilling ett ut, mörkblå och livlös så de sprang ut med honom. Sedan trycktes tvilling två ut, men han fick jag upp på magen i tre sekunder iaf. Sedan sprang de ut med honom. Båda barnen klarade sig, apgar var 7-8 vid 5 min, men tvilling ett har idag en autismdiagnos. Jag kan inte låta bli att undra om hans förlossning orsakat det. Vad säger du, är det inte märkligt av läkaren att vela så fram och tillbaka? Varför höll han inte fast vid kejsarsnitt? Ett urakut sådant går väl fortare än att dar ut barnet med sugklocka (det kändes iaf som en evighet, men jag har ingen riktig uppfattning om hur lång tid det tog).