Jag är BARNMORSKA på förlossningen och BB. Fråga mig vad ni vill!!!

Jag födde för tidigt i vecka 30. Åkte in till förlossningen pga vattnet gick (en stor sjö på sovrumsgolvet).Det var påskhelg när jag kom in, fanns bara en förslossningsläkare på hela förlossningen som dessutom också hade hand om de som låg på bb och alla andra som var innen för observation.

Jag blev inlagd på bb. Avdelningen där jag skulle legat var stängd så jag fick en säng jämte en nyförlöst mamma (jättekul). Sen hände inget mer. En barnmorska kom morgon och kväll och tittade till mej, tog ett par prover men inget mer. Jag hade inga värkar eller något annat utan mådde som vanligt. Jag frågade flera gånger om vad som skulle hända, om jag skulle åka hem eller vara kvar. Alla svarade att jag skulle vänta tills doktorn kommit. Doktorn kom dock aldrig. Det gick 3 dagar och jag visste fortfarande inget och ingen hade tid över att prata med mej om läget. Med sköterskornas tillåtelse var jag ute och promenerade, ute och åt och t.o.m shoppade lite babysaker. På 4.e dagen när jag börjat bli rejält sur över alla som bara viftade bort mej hade jag bestämmt mej för att skita i allt och åka hem igen. Då plötsligt fick jag tre jättevärkar och bebisen kom ut innan jag ens hann åka till en fölossningssal. Som väl var gick allt väl med bebisen.

I efterhand när jag berättar om min bb-vistelse så undrar alla varför inte jag var beodrad sängläge? Jag fattade först inte vad dom menade, för till mej var det ingen som sa något om att jag skulle ligga ner. Jag promenerade ju mest omkring på avdelningen hela dagarna under sköterskornas överseende. Jag var ju t.om med deras godkännande flera gånger utanför sjukhusområdet och gjorde ärenden.

Det jag funderat på är om man verkligen "får" skrutta omkring som jag gjorde i mitt tillstånd. Ska man ligga ner om förlossningen staratar så tidigt eller spelar det ingen roll om man är uppe och rör på sej?