Finns det någon som kan förklara och tyda spermaprov?

Oj, menar de att du ska kunna tyda detta själv??

motilitet är i alla fall rörlighet så 34% rörliga spermier och 66% orörliga, ungefär som vårt första spermaprov, vi hade 30% rörliga.

översatte en dansk text i google translate

 Till exempel är det största problemet med dålig spermiekvalitet inte ovanligt att spermier rörelseförmåga är nedsatt (kallas: asthenozoospermi). Detta kan kombineras med det faktum att det också finns några spermier, och att dessa är morfologiskt onormala. Tillståndet kallas oligo-astheno-teratozoospermi - eller vardagligt enkelt OAT.

Vet inte om det gjorde dig klokare på själva svarskommentaren i analysen.. 

angående DFI hittade jag ytterligare information på danska som översattes så här

DFI, DNA Fragmenture Index. Den procentuella fördelningen av spermier med normal "packat" och fragmenterade DNA-material i sædcellehovedet.

Ha ha ja som du själv skrev vissa får själva leka läkare.. vi fick kommentaren "god prognos att bli gravid på egen hand" av vår läkare trots våra prover och hon vägrade ge oss remiss till ivf..  när vi väl fick vår remiss efter tre år hade proverna blivit ännu sämre och vid första provet på ivf-kliniken visade det sig att det bara fanns runt 8000 levande spermier i provet som lämnades inför uppstarten, efter två ivfer sa läkarna på kliniken att det inte längre var någon ide, vi kastade bara bort dyrbara landstingsförsök.

Be att få komma in och gå igenom provet så ni får allt förklarat för er ordentligt så har ni allt svart på vitt och slipper fundera över vad allt betyder helt enkelt.   

Det är överlag väldigt dåliga värden. Morfologi är exempelvis hur saker är uppbyggda, hur exempelvisa organ och sådana saker fungerar. 1% normala betyder att 99% inte är det. Jag vet inte exakt vad som menas med huvuddefekter och hur det påverkar fertiliteten, men det låter ju inte bra. Ta till det det låga antalet spermier och den låga mobiliteten och det ser nog mörkt ut. Jag skulle kräva att få detta och förslag på behandling/ vägar att fortsätta av en läkare.  

Ja precis, vi har gjort inseminationer med donerade spermier, vi valde att vända oss till danmark då vi fått nog av svenska vården, vi hade ju redan väntat mellan 2005-2009 innan vi ens fick påbörja med ivf och där satt vi 2009 och fick höra att det var två års väntetid för donation också det lockade inte, det finns alldeles för få donatorer i sverige tyvärr.

Vi gjorde inseminationer, det finns ju även möjlighet att göra ivf vi hade ett försök kvar i sverige och valde att vänta i kön och göra inseminationer samtidigt som vi väntade med inställningen att om det inte fungerar med inseminationer så skulle vi propsa på ivf med donator, vi hann bli gravida och få vår dotter innan vi ens kommit fram i svenska kön.

En ganska bra sak att veta är att om man har rätt till en behandling i sverige men anser att man tjänar på att vända sig utomlands kan man få ersättning av försäkringskassan för behandlingen.
Fk har nyligen gjort om sina regler och nu måste donatorer som används i utlandet vara öppna för att man ska kunna få ersättning, så var det inte när vi gjorde våra försök.
Och i Danmark har de haft lagen att läkare bara får använda anonyma donatorer medan sköterskor inte omfattats av lagen och kunnat använda öppna donatorer, har dock hört att det skulle komma att bli en lagändring snart så att även läkare kan använda öppna donatorer.

Det finns både läkarledda kliniker och sjuksköterskeledda som man kan välja på, om du kikar under fliken insemination finns det flera trådar med information om de olika klinikerna och deras priser.

En viktig sak att tänka på är att ni båda ska vara mentalt förberedda på donator om och när ni väljer att gå på den linjen, för mannen kan det vara en jobbig period med många jobbiga tankar och funderingar så mitt tips är att prata med en kurator vid kvinnokliniken eller en ivf-klinik får att bena igenom hur ni båda känner inför det hela.       

  

Åh gud hur gör man.. jag vet inte.. man bryter ihop när man kommit till bristningsgränsen sen reser man sig igen och fortsätter, vet inte hur många gånger vi sagt att nu är det nog men ändå så fortsatte vi.

Och som sagt absolut viktigast är att ni båda är redo för att ta ett steg mot donator om ni nu väljer det, vi var inte redo helt och hållet, i nio månader mådde min man fruktansvärt dåligt till och från, han klarade inte av att röra vid min mage, han tvivlade på om han skulle kunna älska barnet och hela hans bild på vår familj ruckades, det var nio jäkligt tuffa månader, men när hon kom till världen försvann alla tvivel för min man och alla pusselbitar hamnade på rätt ställe och sen han satt där på förlossningen med henne i famnen så har hon varit hans största kärlek här i livet.

Jag tror hela resan hade varit lättare för oss om vi pratat med någon innan, lätt att vara efterklok men det är bra för då kan man sprida kunskap om det man själv upplevt =)

Om jag var du skulle jag nog kontakta en privatläkare/klinik som kan hjälpa dig med provsvaren för att se om de har annan syn på det hela.
Väldigt oproffsigt att bemöta en orolig patient på det sättet som du blev bemött idag.