Lämna marsvin själva?

Ja, det är klart de klarar sig, frågan är hur bra det är för dem. Marsvin ska enligt lag ges tillsyn, foder och färskt vatten dagligen, och utöver det så bör den som passar givetvis kunna ta sig tiden att göra det ni normalt gör med dem. Släppa ute en stund, gosa lite eller liknande.

Ibland kan det bästa alternativet vara att djuren får flytta hem till den som passar.

Unga djur är oftare lite känsligare för stress än vuxna, och kan ibland ha lite sämre immunförsvar.

Om jag reser bort så brukar jag dock se till att den som passar kan bo hos mig, för att djuren ska slippa flytta på sig.  

Det är ju skönt att ni tänker på det, det är inte alla som gör ska jag tala om. " marsvin har ju dessutom varandra och burdjur kan ju trots en flytt ändå känna trygghet i sin  bur. Så länge ni ger instruktioner till den som ska passa så går det säkert bra att resa ifrån de små liven.
Tänk ett varv kring hur ni vill att passaren ska agera om något av djuren skulle bli sjuka, det är en sån sak som folk ibland missar, vilket kan leda till missförtånd som i slutändan drabbar djuret.

Jag jobbar som djurskyddsinspektör och vissa människors okunskap är rent skrämmande. Tog hand om en utekanin förra vintern som ägarna bara hade slängt in en massa mat till och sen åkt på semester i 2 veckor. I februari. När vi kom dit var maten slut och kaninen hade ätit upp alla halm i boet, vattnet var fruset och det var bara en tidsfråga innan det stackars djuret hade dött. Ensamkanin som då inte hade haft något sällskap på ca. en vecka.
Det stora glädjeämnet med mitt jobb är ändå att folk oftast tar mycket bra hand om och älskar sina djur, även i de fall där något blivit knas så vill folk gärna lära sig och förbättra när man förklarar. 

Oväntat lite, och de fel man upptäcker är i de flesta fall "skitsaker" som bara kräver lite information för att åtgärdas. Väldigt får djurägare jag stöter på under min yrkesutövning är medvetet elaka mot sina djur, vissa har bara inte rätt förutsättningar.

Då ser jag fler djur som "far illa" privat, men där man egentligen inte har någon laglig grund för en orosanmälan. Burminimimått, sociala djur som sitter ensamma p.g.a aggressivitet (fullt tillåtet), olika "gå fint"-lösningar för hund som bygger på smärta (*det är inte mitt fel att hunden får ont, om den slutar dra gör det inte ont* mm. Men där är mitt yrke en klar nackdel, en vanlig person som kommer med tips och råd kommer antagligen lyssnas på, jag är ju en sån där hysterisk djurfjant som överdriver.

Det sista du skriver är något jag har fått träna bort, ingenting blir bättre för djuret om jag är nedlåtande eller aggressiv mot djurägaren. Jag är där för att vi gemensamt ska hitta en så bra lösning för djuret som möjligt och att göra en dålig djurägare till en bra handlar bara om hur väl jag sköter mitt jobb, som är att hjälpa och rådgiva djurägaren, till en viss gräns såklart.