Min ängel är borta

nu ligger hon där i sin grav min älskade vackra lilla vita kanin

tack för alla värmande ord och styrkekramar, dom värmer och stärker mig när längtan efter min älskade är som värst. det som jag saknar mest just nu är att inte kunna krama henne eller att kyssa henne. inte för att hon gillade att kyssa mig, (rökare) när jag smakade rök, men hon älskade att gosa i badet.........

nu har det gått över två månader sedan min ängel gick bort. saknaden är enorm, jag vet inte hur jag ska orka fortsätta utan henne. det som drivit mig att ta ett steg i taget framåt har varit mina underbara döttrar, men jag vet inte om det är tillräcklig motivation i längden. känner att saknaden äter upp mig sakta men säkert, sitter och tänker på allt vi gjorde och sa, minns allt tok och dom fåtal bråk vi hade. satt och grät till hennes favoritmusik vilket är illa eftersom hon var hårdrockare i själ och hjärta, och det är ju ingen musik som är känslosam på det sättet. men tårarna kommer när man minst anar det.

tre månader och det är fortfarande ekande tomt, inte bara i lägenheten utan i min hjärna. sitter och läser roliga historier på Fb, följer meekatt´s bravader, skrattar och försöker komma på VARFÖR jag skrattar. det är tungt och segt att ens göra det som måste göras....... leva. har försökt att komma på hur man gör men förgäves. orkar inte så mycket mer nu. hoppas julen blir bra för barnen. hoppas att saker och ting förändras för dom. hoppas, hoppas, hoppas. hoppet gör henne inte levande igen
saknar henne så fruktansvärt att det enda som finns är en förlamande sorg i hjärtat. utåt ser jag glad ut men inuti är jag lika död som hon

för första gången på 10 år har jag blivit firad på fars dag utan min älskade
det var så tungt och deprimerande. satt bara och tänkte på henne.. vilket förbannat tråkigt slut på det här året.......
inget att se fram emot
bara att bita ihop och fortsätta ta ett steg i taget. hoppas det funkar den här gången. har blivit stillastående ett tag nu. inte bra 

tack alla ni som varit inne och läst och skrivit i tråden
NI har varit ett underbart stöd och en hjälp för mig under dom här månaderna
ska hålla tråden uppdaterad. tack för att ni finns och läser det här 

när man kommer underfund med att man sopat sina känslor under mattan och står och hoppar på knölen som blir, blir man bara ledsen och förtvivlad över sitt eget beteende.
nu har min ängel varit borta i tre månader och saknaden är enorm.
kommit på mig själv med att fokusera på andra för att slippa tänka på mig själv, överlevnads instinkt eller? 
vet vare sig in eller ut just nu
går varje dag (nästan) till graven och kollar att det brinner ett ljus. det har det gjort sen urnsättningen. har ljuset slocknat tänder jag ett nytt, har alltid ett med mig när jag går
har kommit på att jag stått stilla i mitt arbete med den sociala fobin och depressionen. det är ju inte det första man tänker på att ta tag i direkt, måste jobba på det för att om någonsin bli frisk igen.

15 år sedan jag träffade min underbara, söta, snälla, omtänksamma, kärleksfulla, vackra, sexiga lilla ängel.
Livet går vidare utan dig och det känns fördjävligt. 
vi skulle ju gifta oss och leva resten av våra liv tillsammans
skulle skydda dig mot alla faror som fanns där ute,
men detta kunde jag inte skydda dig mot, detta osynliga monster som varje gång det visade sitt fula tryne dödade en liten del av dig varje gång och lämnade ett slagfält av döda hjärnceller efter sig, det monstret kunde jag inte skydda dig mot.
pratar med dig varje dag, säger att jag älskar dig, inne i min hjärna svara du som bara du kan, : jaja jag vet, älskar dig med.
så många minnen och glädje ämnen du lämnat efter dig min älskade, så många känslor och kärleksförklaringar. saknar dig...... det är så tomt i mitt hjärta.
 

den här sommaren har inte varit kul hittills. saknaden efter min älskade har mattats lite men är fortfarande stark

Du skulle ju vara med mig här och leka med barnen, vi skulle gått på grönan o skansen. men framför allt.... vi skulle ju gifta oss nu i sommar kom vi ju överens om.
att du inte orkade med dina kramper och otaliga anfall kunde vi ju inte ha räknat med.
snart har jag mina två semester veckor, varav den ena veckan med barnen och den andra veckan hos min vän.

saknar dig du lilla vita kanin. nu hoppar du runt på oändliga gröna fält och mumsar gräs.
den vackra rosen lever vidare i mitt hjärta, du kommer  aldrig att dö i mitt minne. ditt hjärta är mitt och mitt hjärta är ditt. men du kunde väl ha lämnat halva mitt hjärta kvar hos mig.
du är med mig i mina drömmar och i mitt liv för evigt 

Ett år senare........... tårarna hotar att komma, tomt och kallt i bröstet, saknaden sliter i mig och sorgen biter sina sylvassa tänder genom både ben och märg, vill att min lilla vita kanin kommer tillbaka till mig, men det är ju helt hopplöst, hon är där uppe och tittar ner på mig med orolig blick.
Saknar dig min ängel 

början på det andra året utan min älskade har faktiskt börjat bra. träffade en underbar kvinna som jag nu försöker komma underfund med. tjejerna gillar henne och hon gillar dom, så det ser ju ljust ut, hon har tre egna barn som av diverse orsaker inte bor med henne, har träffat två av dom och den äldsta dottern har funnit sin plats i mitt hjärta. så det ljusnar för mig och mina barn. tack för alla som hjälpt mig ta mig igenom det här året. det finns hopp för mänskligheten när okända människor ställer upp för varandra. det bottenlösa hål jag tidigare befunnit mig i var inte så bottenlöst som jag trodde. det räckte med att rätt människor slängde ner stenar som sakta fyllde ut utrymmet under mig. älskar er alla och hoppas att ni finner den tröst som jag funnit i den här gemenskapen.

Från botten av mitt hjärta TACK

Nu är det snart tre år sedan min ängel gick bort Sorgen och saknaden minskar lite för varje månad som går. Men den vill inte släppa helt.
Även om det har hänt väldigt mycket positiva saker i mitt liv efter hennes död så kommer det stunder då jag inte vill göra annat än att kura ihop mig på sängen och bara försvinna, bara gå upp i rök och inte synas eller höras. Men tankarna på barnen och min nuvarande älskade gör att det är  omöjligt att begrava mig under täcket.

Åter igen säger jag tack till er alla underbara, stöttande okända människor. Ni har gjort den här resan mer uthärdlig

Med varma kärleksfyllda hälsningar från mig