Min ängel är borta

Anonym (ledssen)

Äldre 18 Sep 09:23
83 svar

Återställ Anmäl

Min ängel är borta

Min fästmö sedan 14 år och mamma till två underbara döttrar dog plötsligt i sömnen 37 år ung. jag har försökt att bearbeta sorgen men kommit på mig att gråta för ingenting.
Om jag lyssnar på all som tröstar och stöttar mig så är det helt naturligt med sorg och drar upp ALLA sorgens steg och faser, men vad hjälper det när jag saknar henne så fruktansvärt mycket.
Jag vet att jag kommer att sakna henne länge, men det hjälper inte att höra om pappor, mammor och far/ mor föräldrar som gått bort, hur säger man det till dom, UTAN att vara okänslig, mitt hjärta är borta och med det all glädje att fortsätta leva

vad gör jag

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-18 15:10
min ängel dog för 5 veckor sedan

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-11-07 17:05
fick utlåtandet från rättsmedicin. troligtsvis så dog min ängel av ett epilepsi anfall under natten, men dom kunde inte vara säkra på det.
dom hittade inga skador eller andra sjukdomar som kunde förklara hennes död

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-11-23 10:28
varför ska det vara så svårt att minnas min ängels röst, det verkar vara helt omöjligt att minnas utan att titta på filmer, och det är för tufft just nu. hittade filmer sen våran äldsta dotter var liten och vår yngsta var ca 6 mån, tog mig igenom det svåra arbetet med att föra över dom gamla videofilmerna till datorn. men har inte orkat kolla på dom sen. då var det inga problem men nu är det det. sjunker lite längre ner i förtvivlan varje dag som går

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-08-14 20:35
Efter ett år är sorgen och saknaden otroligt stark. Hur jag ska klara fortsättningen vet jag inte. varje dag minns jag allt vi gjorde och alla saker vi börjat planera, nu känns allt så förbannat hopplöst, ser inte fram emot morgondagen. hoppas bara att saknaden mattas lite och att sorgen dämpas. orkar inte att gå runt med bomull i hjärnan längre
- «
- ‹
- Sida 1 av 3
- 1
- 2
- 3
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Min ängel är borta
Anonym (ledssen) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 09:31
#2

Återställ Anmäl

har inte orkat det
Anonym (ledssen) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 09:33
#4

Återställ Anmäl

det värsta med en del är att dom tar upp sina husdjur, jag har förlorat två hundar och sju katter utan att jämställa det med en anhörigs död
Anonym (ledssen) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 09:37
#7

Återställ Anmäl

just nu har jag så mycket skuldkänslor för hennes död
Anonym (ledssen) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 09:42
#11

Återställ Anmäl

Anonym (Vet) skrev 2012-09-18 09:37:03 följande:
Självklart är det inte samma sak att förlora sin mormor, mot att förlora sin partner och mamman till sina barn. Man har både sin egen sorg och barnens sorg att hantera. Dock tror jag att du behöver hjälp att komma vidare och då finns det fint stöd att få genom sjukvården. Det är inte fel att ha någon att prata med som kanske inte kände personen och inte är känslomässigt engagerad själv, tvärt om kan det vara bra.

Jag har själv gått igenom en sorgeprocess när mitt barn dog i cancer. Det jag kan säga är att det är en process och det tar tid. Smärtan försvinner aldrig helt, men man lär sig leva med den. Och en dag inser man att man skrattar och faktiskt mår ganska bra i stunden. Det är nu snart 5 år sedan vårt barn gick bort, och jag kände mig ihålig i länge länge. Kunde inte känna kärlek eller glädje. Bara ilska, frustration och sorg. Men med tiden så har jag faktiskt kunnat se tillbaka på de bra stunder vi fick och glädjas åt dem och trots att jag många gånger ville dö själv då, så känner jag inte så längre.

Så mitt råd är att ta hjälpen där den erbjuds och låt det ta tid. Detta är inget som kommer "gå över" över natten. Och att du gråter för "ingenting" är en del av sorgen, så känn dig inte dålig över det.

Kram
satt och läste ett inlägg på FB och kom på mig själv med att sitta och gråta hejdlöst, efter att jag läst klart så insåg jag varför. Jag fick aldrig ta farväl av min älskade ängel,
Anonym (ledssen) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 15:05
#16

Återställ Anmäl

lightfish skrev 2012-09-18 09:43:00 följande:
För att du fortfarande finns?
Kunde jag ha gjort något för att förhindra att hon dog........
Anonym (ledssen) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 15:07
#17

Återställ Anmäl

Anonym (Vet) skrev 2012-09-18 09:51:41 följande:
Ja, att få ta förväl är oftast positivt för sorgearbetet. Att en person rycks ifrån en utan att man är beredd eller får säga hej då lämnar öppna sår. Men att acceptera hur det blev är nog en viktig del i detta. Du kan inte förändra det som skett, hur smärtsamt det än är, och det gör det svårare att gå vidare tror jag.

Hur länge sen var det din fästmö gick bort?

Sorgen har olika faser, som de allra flesta följer. Om man vet varför man reagerar som man gör kan det vara lättare att hantera dem.

1. Chockfasen (1-3 dygn)
2. Reaktionsfasen (4-6 veckor) Det är här man gråter mycket och försöker greppa det som hänt.
3. Bearbetningsfasen (1- flera år) Nu kan man börja vända sig mot framtiden lite grann
4. Nyorienteringsfasen (resten av livet).

Läs gärna här om sorgens faser. En akademisk text men som ändå förklarar bra och tar upp exempel.
epubl.ltu.se/1402-1773/2009/043/LTU-CUPP-09043-SE .pdf

som jag sagt tidigare. sådana saker hjälper mig inte att veta. hur omtänksamt det än är
Anonym (ledssen) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 15:20
#19

Återställ Anmäl

Anonym skrev 2012-09-18 15:09:07 följande:
dog hon i din säng? Hur har barnen tagit det hela? Du får leva för dem nu. För den kärleken.
hon dog i sin säng, barnen tog det väldigt hårt. Kärleken till barnen är det som fått mig att fortsätta, annars hade jag nog gjort något drastiskt dumt
Anonym (ledssen) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 15:37
#21

Återställ Anmäl

lightfish skrev 2012-09-18 15:28:25 följande:
Då kan jag säga att du med väldigt stor säkerhet inte hade kunnat förhindra det. Det är skitjobbigt när dom tankarna dyker upp men nej, inget du gjort hade kunnat förhindra det.
och hur får man in det i skallen......
Anonym (ledssen) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 15:57
#23

Återställ Anmäl

hildafrida skrev 2012-09-18 15:50:49 följande:

Om du inte kan ta till dig det så ska du "älta det" Vet inte om du förstår hur jag menar. Men att upprepa tanken, skriva ner det, skrika det, säga det till någon. Som några sagt, när man har en sorg så reagerar man alla olika. Det sättet som är rätt för dig kanske inte alls passa en annan. Därför ska du göra precis det som du vill göra för stunden. Vet du inte vad du vill så lägg ingen vikt på det. låt bara tiden gå..Ta dig egenom minut för minut.

En sak som jag dock råder dig till är att få avlastning med barnen. Ett par dagar bara, där du kan känna att du bara behöver tänka på dig och din sorg. Det är superviktigt för dig!! Ring någon vän, anhörig som kan vara med dig, ta ett par öl som får dig slappna av, som låter dig att sörja lite mer. Folk säger att man inte ska dricka när man sörjer, men för mig så var det oerhört skönt dom första veckorna att kunna dricka lite och lättare kunna gråta..

Skrik, skratta, gapa, var tyst, skäll gör precis vad du vill! Vi är många här som låter dig bete dig precis som du vill!
Massa kramar!
mina barn bor för närvarande hos hennes föräldrar, och jag tar mig sekund för sekund framåt. alkohol dricker jag inte och skulle aldrig "ta till det" för att sörja.

«
‹
Sida 1 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min ängel är borta

Min ängel är borta

INNEHÅLL