Min ängel är borta

min flickvän hade sedan 1,5 års ålder svår epilepsi med dagliga anfall och kramper, nu dom senaste 4 åren har hon bara haft enstaka natt anfall, jag tror med betoning på tror att hon natten mellan den 15 och 16 aug fick ett anfall som kroppen inte orkade med, den stora sorgen är att hon fått sån enorm aptit på livet dom senaste åren, och hade börjat studera på komvux för att bli bättre på sina svaga områden, hon var mer vaken och utåtriktad och började påverka folk omkring sig. den glada kvinna som hon utvecklade sig till var så underbar att dom som kom i kontakt med henne blev glada och automatiskt började älska henne. barnen hade fått en mamma som började göra saker med dom, och inte bara satt och sov för att hon var så trött.

men det hjälper inte att gräva ner sig i sorg och saknad. barnen behöver mig här och nu och inte när jag lyckats ta mig upp ur den avgrund jag kastades ner i.