Min ängel är borta

Jag beklagar verkligen sorgen. Förlorade min bästa vän, man och pappan till mina små barn i en drunkningsolycka för ett drygt år sen. Jag har haft mycket skuldkänslor (har ännu i stunder) och har funderat mycket på dem. Efter olyckan ordnade kommunen en debriefing med oss som hade närvarat i olyckan och psykologen som drog sessionen sa följande om skuldkänslorna, en insikt som har hjälpt mig att bearbeta skuldkänslorna:

Mänskan har ett naturligt behov att kunna kontrollera och förutse vad som händer i livet. När man är med om något hemskt försöker hjärnan förstå det och varför det har hänt och då blir det naturliga att tänka att på något sätt har det varit Mitt del, för om det är Mitt fel så då har jag återtagit kontrollen över det hemska och okontrollerade som har hänt. Skulden äter dock upp dig och leder till depression etc. Att ge upp skuldkänslorna handlar också om att acceptera att man inte kan kontrollera allt som händer i livet.

Det andra appråpå skuld som har hjälpt mig: skuld är något man kan känna om det är något man gjort med avsikt att skada någon, nar man inte haft avsikt att skada så behöver man inte känna skuld. Däremot kan det vara bra att sätta ord på vad man önskar hade varit/gjort annorlunda.

Vet inte om dessa ord hjälper, var snäll med dig själv, kräv inte för mycket av dig själv, ta emot hjälp. För mig har barnen hjälpt mig att inte sjunka ner, de behöver ju dig så mycket nu.

styrkekramar.