Min ängel är borta
Beklagar... får du någon hjälp av kurator eller präst?
Beklagar... får du någon hjälp av kurator eller präst?
Åh, så hemskt!
Försök att inte stänga in dig. Det är lätt att sluta sig i sin sorgkokong.
Ut och prata. Det är okej att ta en paus ibland, ibland behöver man bli full t ex.
Det tar tid, men man kommer igenom det. Den värsta smärtan tar ett år. Saknaden ett helt liv.
dog hon i din säng? Hur har barnen tagit det hela? Du får leva för dem nu. För den kärleken.
Jag känner med dig! Har förlorat en föräldrer alltför tidigt, men även två husdjur. Kan såklart inte jämföra husdjuren med föräldern, men sorg är sorg och vi känner alla olika!
Beklagar verkligen, och jag blir arg på de som jämför med husdjur!
Skönt att du får vara lite själv nu, det kan nog behövas.
Du har ABSOLUT INTE någon skuld i hennes död. Hur i hela friden skulle du kunna ha det? Det finns inte, är helt omöjligt, så länge du inte fysiskt skadade henne innan (och det utgår jag ifrån att du inte gjorde).
Jag antar att hon fick någon form av hjärtrytmrubbning (ingen kan förhindra), propp i lungan (ingen kan förhindra) eller hjärnblödning (ingen kan förhindra).
Det finns alltså inte på kartan att du på något sätt skulle kunna vara skyldig eller ha kunnat påverka.
Vad dog hon av? :(
(har bara läst första inlägget i princip, förlåt)
Jag tror du skulle kunna må bra av nån slags grupp-terapi, möta andra som har förlorat sin älskade partner.