Inlägg från: Anonym |Visa alla inlägg
  • Anonym

    Min ängel är borta

    Beklagar... får du någon hjälp av kurator eller präst?

  • Anonym

    Åh, så hemskt!

    Försök att inte stänga in dig. Det är lätt att sluta sig i sin sorgkokong.
    Ut och prata. Det är okej att ta en paus ibland, ibland behöver man bli full t ex.

    Det tar tid, men man kommer igenom det. Den värsta smärtan tar ett år. Saknaden ett helt liv. 

  • Anonym

    dog hon i din säng? Hur har barnen tagit det hela? Du får leva för dem nu. För den kärleken.

  • Anonym

    Jag känner med dig! Har förlorat en föräldrer alltför tidigt, men även två husdjur. Kan såklart inte jämföra husdjuren med föräldern, men sorg är sorg och vi känner alla olika!

  • Anonym
    Anonym (ledssen) skrev 2012-09-18 16:34:00 följande:
    begravningen var i förra veckan, och jag har folk runt mig
     
    Det är bra att du har folk runt dig! Det kommer att vara särskilt svårt det första året, det sk sorgeåret. Det ligger någonting i att man kallar det för det.

    Även om det så klart kommer att fortsätta göra ont även efter att ett år har passerat. Men det första året ÄR värst. Jag har själv gått igenom sorg, så jag vet vad jag talar om. Försök vara stark och håll ut, så kommer det bli lite lättare framöver. Jag tror du fixar det. Styrkekram!
  • Anonym

    Beklagar verkligen, och jag blir arg på de som jämför med husdjur!

    Skönt att du får vara lite själv nu, det kan nog behövas.

    Du har ABSOLUT INTE någon skuld i hennes död. Hur i hela friden skulle du kunna ha det? Det finns inte, är helt omöjligt, så länge du inte fysiskt skadade henne innan (och det utgår jag ifrån att du inte gjorde).

    Jag antar att hon fick någon form av hjärtrytmrubbning (ingen kan förhindra), propp i lungan (ingen kan förhindra) eller hjärnblödning (ingen kan förhindra).

    Det finns alltså inte på kartan att du på något sätt skulle kunna vara skyldig eller ha kunnat påverka.

  • Anonym

    Vad dog hon av? :(
    (har bara läst första inlägget i princip, förlåt)

    Jag tror du skulle kunna må bra av nån slags grupp-terapi, möta andra som har förlorat sin älskade partner.

  • Anonym
    Anonym (ledssen) skrev 2012-11-12 01:05:40 följande:
    för första gången på 10 år har jag blivit firad på fars dag utan min älskade
    det var så tungt och deprimerande. satt bara och tänkte på henne.. vilket förbannat tråkigt slut på det här året.......
    inget att se fram emot
    bara att bita ihop och fortsätta ta ett steg i taget. hoppas det funkar den här gången. har blivit stillastående ett tag nu. inte bra 
    Här satt jag och tänkte starta en tråd om hjärtesorg precis.
    Hur jag ska kunna orka leva och gå vidare när jag har förlorat
    min stora kärlek vid min sida i livet, vardagen.
    Och så hittar jag din tråd och förstår att jag helt enkelt måste skärpa till mig.
    Min kärlek lever & fungerar.

    Jag är ledsen. Ledsen för dig.
    Jag hoppas du finner ro & lycka.
Svar på tråden Min ängel är borta