Min ängel är borta

Självklart är det inte samma sak att förlora sin mormor, mot att förlora sin partner och mamman till sina barn. Man har både sin egen sorg och barnens sorg att hantera. Dock tror jag att du behöver hjälp att komma vidare och då finns det fint stöd att få genom sjukvården. Det är inte fel att ha någon att prata med som kanske inte kände personen och inte är känslomässigt engagerad själv, tvärt om kan det vara bra.

Jag har själv gått igenom en sorgeprocess när mitt barn dog i cancer. Det jag kan säga är att det är en process och det tar tid. Smärtan försvinner aldrig helt, men man lär sig leva med den. Och en dag inser man att man skrattar och faktiskt mår ganska bra i stunden. Det är nu snart 5 år sedan vårt barn gick bort, och jag kände mig ihålig i länge länge. Kunde inte känna kärlek eller glädje. Bara ilska, frustration och sorg. Men med tiden så har jag faktiskt kunnat se tillbaka på de bra stunder vi fick och glädjas åt dem och trots att jag många gånger ville dö själv då, så känner jag inte så längre.

Så mitt råd är att ta hjälpen där den erbjuds och låt det ta tid. Detta är inget som kommer "gå över" över natten. Och att du gråter för "ingenting" är en del av sorgen, så känn dig inte dålig över det.

Kram

Ja, att få ta förväl är oftast positivt för sorgearbetet. Att en person rycks ifrån en utan att man är beredd eller får säga hej då lämnar öppna sår. Men att acceptera hur det blev är nog en viktig del i detta. Du kan inte förändra det som skett, hur smärtsamt det än är, och det gör det svårare att gå vidare tror jag.

Hur länge sen var det din fästmö gick bort?

Sorgen har olika faser, som de allra flesta följer. Om man vet varför man reagerar som man gör kan det vara lättare att hantera dem.

1. Chockfasen (1-3 dygn)
2. Reaktionsfasen (4-6 veckor) Det är här man gråter mycket och försöker greppa det som hänt.
3. Bearbetningsfasen (1- flera år) Nu kan man börja vända sig mot framtiden lite grann
4. Nyorienteringsfasen (resten av livet).

Läs gärna här om sorgens faser. En akademisk text men som ändå förklarar bra och tar upp exempel.
 epubl.ltu.se/1402-1773/2009/043/LTU-CUPP-09043-SE.pdf