Det är ok att mitt barn svär!

Jag försöker att undvika att svära för jag tycker det låter så illa. Min mamma är en som svär i tid och otid.  Så jag vill inte att mina barn ska svära. Fast den äldsta brukar säga pruttunge till lillebror när han blir sur.

Fast, jag bryr mig ju inte om de svär. Varför ska jag lära dem andra ord när jag inte tycker att det är ett dugg farligt med svärord?

Fast det är ju din personliga värdering som säger att man är ett dåligt föredöme för barnen om man använder svärord. Just itifrån att du anser det vara fult och dåligt med svärord. Vi som inte tycker att det är så farligt med såna ord, utan snarare anser att de har sin plats i språket anser ju heller inte att vi är dåliga föredömen. Om folk tar illa upp för att de hör någon utbrista i ett "fan" när de slår i tån, är ju den personens problem.

Hur mycket ditt barn blir influerat av andras sätt är ju ditt uppgift att styra upp. Som sagt, så finns det ju många som tar illa upp av att folk använder uttryck som "herrgud" också, då det är nån slags hädelse i deras öron, är det då upp till min familj att anpassa oss till det också? Kanske blir det rent av ditt barn som inte svär som påverkar och influerar mitt barn till att inte svära, skulle det kunna vara så också?

Jag är inte så rädd om att "gå miste" om en intelligent konversation :)  Om en person tycker att man ska krydda en konversation med svordomar kommer vi ändå inte ha så mycket utbyte av varandra. 

Du och jag lever lite olika helt enkelt. I mina kretsar är det inte ok att lära dagisbarn att det är ok att svära, inte rapar man och fiser vid middagsbordet heller som det tydligen är ok att göra hemma hos dig. Vi har helt enkelt helt olika värderingar.  Jag vill lära dem vett och etikett från början, sedan kan de välja att göra som de vill när de blir stora. Bra dagis du har iaf som försöker lära ut lite vett och etikett. För mig är det självklart att man lär sina barn att man inte bara släpper sig hursomhelst, var som helst, om man kan hjälpa det. 

Seriöst? Tycker man att barn som svär är mindre lämpliga lekkamrater till ens barn?
De värderingarna skadar ju barnen rätt mycket mer än att de får lära sig att det är ok att säga fan när de slår sig. Herregud

Ja om du som vuxen i stort sett sitter och dömer ut min 4 åring som kamrat till dina barn så kan man ju lungt säga att användandet av svordomar har rätt liten relevans för hur man blir som människa.

Nej men du förstår, det är inte okej för ett barn att i ilska kläcka ur sig ett "jävla sko!!", men det är helt ok för vuxna människor att döma ut barn som ändå svär ibland som olämpliga lekkamrater. Såklart. En svordom är givetvis värre än att döma ut folk baserat på ett litet ord. Eller nåt.

Fast  jag tror det är barnets föräldrar man dömer..eller ifrågasätter deras omdöme rättare sagt. 

"Tog åt mig?" Det var ett märkligt inlägg. Vi debatterar väl olika förhållningssätt här eller missförstod jag? Nej, jag tycker inte jag "gör" nånting mot mitt barn. Vad det gäller det aktuella exemplet som handlade om att mitt barn skulle vara en olämplig kamrat enbart utifrån att han ibland säger "fan" så är ju min åsikt att det DU i såna fall skulle utsätta både mitt barn och faktiskt ditt eget barn för är tusen gånger värre än att jag tillåter honom svära. Kan vi inte hålla debatten på en aning högre nivå än "tog du åt dig nivån" Med tanke på foppatofflor och hyresrättdiskussionen som var tidigare

Nej, det var inte det jag skrev. Nu börjar det irritera mig då jag misstänker att du "läser fel" med flit. Tycker sånt är tråkigt då det leder till ett fattigt debattklimat. Det var ju de som drog slutsaten att om man tillåter svordomar så bor man i hyresrätt och har foppatofflor. Själv ser jag inget sådant samband. Jag ser inte heller något samband mellan förbud mot svordomar och akademisk utbildning och högre samhällsklass. Som synes i tråden så är vi ganska många akademiker med ett hyfsat rikt språk och förmåga att uttrycka sig som samtidigt anser att det är ok med svordomar.

Den otjänsten jag anser att man skulle göra ett barn som är värre än att tillåta svordomar, handlade om att kanske förbjuda en lekkamrat som är snäll, rolig, kamratlig enbart utifrån att barnet kommer ifrån en familj som använder andra ord. De värderingar man då pålägger sitt barn, anser jag vara betydligt skadligare än att man tillåter ett "fan" då och då.

Svårare är det nog inte, mer än att jag själv skulle få ändra mitt sätt att uttrycka mig. Men det du inte förstår är att för mig ÄR det inte en stor sak om sonen skulle svära ibland (eller jo, han är 9 månader nu så jag skulle nog bli lätt förvånad om han svor faktiskt), och därför ser jag ingen som helst anledning att lära honom att säga järnspikar exempelvis. Ibland är skon en jävla sko, och då får han säga det. Ibland är det en skitdag och då får han säga det. Jag ser ingen vettig anledning att lära honom alternativ till svordomar då svordomar inte är en biggie i min värld.

Ok Då kan ju gå o ta sönder min sons leksaker när ja blir arg på honom, för så gör vi hemma. 
Om sen  min son blir arg på ditt barn o tar sönder dens saker,  då är de ditt ansvar inte mitt.
Tycker de e onödigt att säga till barnen att de  e ok o svära, för på dagis o skolan sen får man ju inte svära. Så de e ju barnet som får "problem" och inte ni.

 

Jag vill gärna föregå med gott exempel och ge mitt barn god fostran. Kärnpukten här handlar ju om att du ( och många andra) anser att svordomar är nåt fult medan jag och en del andra tycker att de har en adekvat plats i språket och ibland är helt relevanta att använda. Det handlar alltså inte om attman skiter i att fostra utan om att man har ett annat förhållningssätt till språket. Förstår du skillnaden?

Kanske är lite skillnad o skrika fan om man slår i tån, än att prata vardagligt med svordommar, tex fan va de regnar.
Handlar vell inte om att man aldrig får svära men mer att om man hör att barnen svär kanske man säger till att det är fult att svära. istället för att säga  att dom får svära hemma. ser du någon skilland?

Mjo men jag tycker ju inte att det är fult att svära, jag kan mycket väl kläcka ur mig att "det var då själva faaan vad det ska regna hela tiden", och ser liksom liksom inte varför Carl ska få bassning för att han använder ord som jag använder. Därför kommer jag inte säga till honom att det är fult att svära. Däremot kommer jag förklara att vissa människor anser det fult, och på dagis/i skolan/hemma hos någon som så önskar svär man inte. Hemma däremot är det ok.