Det är ok att mitt barn svär!

Fast svordomarna ersätter ju ord så det leder ju till sämre ordförråd. När man blir ledsen eller arg är det ju bra om man lär sig att sätta ord på de känslorna, istället för att komma med fula ord och svordomar.

Dessutom kommer barn som svär att använda de orden mot andra människor och det är sårande. Jag tycker det är stor skillnad om ett annat barn säger till mitt barn att "du är dum" eller "du är så jävla dum"

Det är ord som inte är nödvändiga i vårt språk, som är "fula" i sig och har negativa innebörder. Så varför är det så himla viktigt att använda dem? 

I vår familj är det nolltolerans mot svordomar och så är jag också uppvuxen. Har aldrig svurit och det skulle kännas högst onaturligt för mig att göra det. Har aldrig haft problem med att uttrycka mig för det.   

Tycker det känns riktigt risigt med ungar som sitter och svär som borstbindare i sandlådan...

Låt mig gissa på att samtliga som tillåter sina barn svära saknar akademisk utbildning, bor i hyresrätt och kanske eventuellt röker och har en förkärlek till Foppatofflor?

Nix, jag har mer än 400 högskolepoäng, bor i BR och  har inte ens tjuvrökt. Trivs inte i plastskor heller. Inte ett rätt alltså.. Jag varken tillåter eller förbjuder mina barn att svära. Men jag blir inte upprörd om mina barn svär när de slår sig eller tappar något. Däremot har vi haft många och långa diskussioner om hur man pratar med andra om ord som sårar en annan person. Jag tycker att t.ex.  "idiot" är ett värre ord att använda än "fan" helt enkelt.

Det pratas endel om A-, B- och C-korgar inom vissa uppfostringsteorier. Jag har "språkliga" korgar. För mig ligger svärorden i B-korgen, de är inte förbjudna ord men de passar inte i alla sammanhang, vi pratar om vilka tillfällen det inte passar att använda svärord. Att kalla andra människor nedvärderade tillmälen däremot är aldrig OK det hamnar i A-korgen och uppmärksammas så fort det sker. I C-korgen hamnar ord som "fett", "typ", "bah" som jag tycker är meningslösa, orkar jag kanske jag kontrar med alternativ men oftast bryr jag mig inte.