Det är ok att mitt barn svär!

Jag undrar lite över det här med att folk som inte svär har ett så stort behov av att hävda att de som gör det har ett torftigt ordföråd och kommer från struligare miljöer.

Jag har verkligen inte upplevt det så. Läser man här i tråden så är det snarare så att de som låter sina barn svära är noga med att förklara konsekvenserna av det istället för att bara förbjuda.
Att bara säga till sina barn att de ute får svära för att det är fult blir bara konstigt. Vad som är fult är subjektivt och jag vill att min dotter ska vara en kritiskt tänkande individ som inte bara köper allt som kommer från vuxenvärlden när det inte ens finns några bra argument.

Natulcien: hur förklarar du då? Jag är väldigt nyfiken på argumenten om det inte är något subjektivt.

Ok. Om min dotter säger "jävla skor" när hon inte får på sig dem så anser jag att någon som blir stött eller blir sårad av det är väldigt känslig. Jag lär henne ta hänsyn till andra men det måste finnas en gräns för hur mycket. Om någon tycker att ordet jävla är fult så tycker inte jag att det heller är ett argument nog att låta bli att använda det. Jag tycker att Foppatofflor är jättefula men folk har all rätt att använda dem ändå.

Som sagt, jag säger inte åt min dotter att hon inte får göra saker utan att vi diskuterar varför och att båda får argumentera för sin sak. Och argumenten för varför man inte får svära är i regel rätt dåliga.

Natulcien:Ja, att hitta bra argument är svårt för mig. Och som sagt, hittills har jag aldrig hört en vuxen med bra argument för varför man inte får svära.
Som sagt, jag har uppfostrat en dotter som inte köper vad som helst utan ifrågasätter allt hon tycker är konstigt. Då krävs det bättre argument än att folk kan bli sårade när hon inte ens säger något om eller åt dem.

Natulcien: när det gäller könsord så anser jag att man ska ha mer respekt för sitt eget kön än att nedvärdera det till ett skällsord. Men även det får vi ju diskutera om problemet uppstår.

Självklart uttrycker jag min vilja inför henne, precis som hon gör inför mig. Skillnaden är art jag inte lär henne att "för att jag tycker det" är ett bra argument, helt enkelt för att det inte är det.

Det är skillnad på att uttrycka sin vilja och att kräva att barnet ska lyda "bara för att" utan att ifrågasätta.

Natulciel: är det verkligen en subjektiv värdering att det blir hack i golvet av klossarna?
Att man inte slåss för att man inte gör folk illa är för mig självklart. Jag förstår att jag säger emot mig skälv där eftersom moral också kan vara subjektivt.
För mig är det skillnad på att göra saker som gör andra illa eller att säga ett "fult" ord som inte skadar någon.

Jag tror inte att mitt sätt är mer rätt än ditt. För min del finns det ingen anledning att lära sitt barn att man inte får krydda språket med svordomar sålänge det inte skadar någon. Jag kan bara inte förstå varför det är så provocerande för många (inte riktat mot dig personligen) när de flesta inte har några bra argument utan påstår att det visat på dåligt ordföråd eller att man är WT.
Jag set hellre att mitt barn svär än har en så bristande argumentationsförmåga som många i tråden.

Fast barn tar faktiskt inte alltid efter. Jag svär relativt mycket och jag tycker som sagt att det är helt ok om min dotter svär. Trots det gör hon det aldrig och hon kräver konstant en ursäkt av mig varje gång jag svär:)

Flickan och kråkan: tja du, hon är överlag väldigt mycket ordentligare än jag är i många avseenden. Tyvärr tror jag att det handlar väldigt mycket om att hon vill vara en duktig flicka, något jag ideligen försöker få bort. Hon är lite för mån om att göra andra till lags för sitt eget bästa.

Seriöst? Tycker man att barn som svär är mindre lämpliga lekkamrater till ens barn?
De värderingarna skadar ju barnen rätt mycket mer än att de får lära sig att det är ok att säga fan när de slår sig. Herregud