Nattamma min 9,5-månaders eller ej?
Just nu känns det som att jag aldrig kommer kunna sluta nattamma eller kunna söva utan att ge bröstet. Det är gråt, skrik och gnäll då han vaknar på nätterna. Ibland lyckas vi söva om, men det tar tid.
Nattammar 1 gång/natt, men nu tenderar det att bli minst 2 ggr pga svårigheterna med att söva om. Samt skrikandet som sagt, som gör att jag till slut kastar mig upp ur soffan (sover halva natten i vardagsrummet så pappan kan ta halva natten) och i desperation och uppgivenhet ammar honom till sömns ändå. Tycker nästan det blir värre och värre med de där skrikuppvaknandena.
Tycker inte han ska behöva skrika och vara så ledsen bara för att man helst inte "ska" nattamma en så pass gammal bebis. Vaknar och är orolig gör han ju ändå, vare sig jag ammar eller ej. Sen kan man ju undra om han vaknar pga vanan att vakna och ammas eller bara för att närhetsbehovet är så stort nu... Hungrig lär han inte vara, han äter middag vid 18 och 200 ml välling (alt amning) vid 20.
Så gör jag oss en otjänst om jag fortsätter amma på natten, 1-2 ggr? Hålla sig till en gång ändå kanske? Kommer han kunna vänja av sig vid det alls? (Nu fick jag upp en bild av en 20-åring som nattammades, men ni fattar).
Inte en chans i världen att ha barnvakt en kväll, han skulle skrika sig blå pga avsaknad av amning/snuttning. Nån gång vill man ju kunna umgås med sambon på tu man hand kvällstid några tim, t.ex äta ute. Samt sova längre än 3 tim i streck.
Vi samsover kan tilläggas. Läggs han i spjälsängen brevid vår säng vaknar han minst lika ofta.