Tog ett litet uppehåll från den här tråden, men tänkte uppdatera vad som hänt för oss sedan sist.
Vi hamnade i donatorkö i början av april. När vi visste att jag snart skulle påbörja min nästa cykel så ringde vi för att kolla hur vi låg till i kön. Det visade sig att vi tilldelats en donator. JIPPI!!! Vi påpekade att vi tyckte det var väldigt dåligt att vi inte blivit informerade om det tidigare. Då de lovade att skicka ut informationsbrev så fort det blev klart.. Nu vi fick klartecken på att köra igång vid nästa cykel. Cykel dag 5 började jag äta tabletterna i 5 dagar. Fick åka och kolla äggblåsorna två gånger, första gången redan vid cykeldag 9 och andra gången vid cykeldag 12. Första gången såg de givetvis inga äggblåsor. VUL gör vi nämligen på vår mottagning "hemma" och de ifrågasatta varför RMC i Linköping satt ett sånt tidigt datum. Vid cykeldag 12 så såg de heller inga större äggblåsor. När vi hade haft telefontid med RMC så beslutade dem att vi skulle kolla med ägglossningstester ifall att det faktiskt kunde vara så att jag fick ägglossning, trots att äggblåsorna inte var tillräckligt stora.
Sagt och gjort. Den 4 Maj fick jag omslag och vi var superglada. Tog sprutan samma dag och vi fick åka upp och inseminera den 5 Maj.
Det var den värsta upplevelsen vi har varit med om. Vi blev hämtade i väntrummet. Hon hälsade knappt och vi blev visade till undersökningsrummet. Satta oss ner och hon frågade om vi hade några frågor.. Hon verkade väldigt stressad och vi han knappt svara när hon sa "nehe" och bad min sambo skriva under pappren. Sa att jag kunde gå och ta av mig och lägga mig på gynstolen. Hon försvann och kom in efter knappt 1 min. Under tiden informerade hon om att vi skulle ligga kvar i 30 min efteråt. Swwwwich så var det klart... hon fällde ner stolen och fixade någon extra del så jag kunde ligga raklång. Bad om ursäkt att det inte fanns filt och slängde över en landstinget skjorta för att dölja nedre regionen!!!
Snacka om utlämnad och förnedrad!
Hon bad oss även att plocka bort extra delen från stolen och ställa den vid väggen när våra 30 min hade gått.. Sen knöt hon tummarna och önskade oss lycka till och försvann...
Vi ältade vårt bemötande flera dagar efteråt och kunde inte fatta hur hon kunde bete sig så under en sån viktig och faktiskt utlämnande situation som vi befann oss i..
Under de två veckor fram till testdag så tyckte jag att jag kände alla möjliga symtom, gick och kände efter varje dag och hoppades att det verkligen skulle ta sig.. två dagar innan BIM så fick jag mens, och på BIM dagen så visade det såklart att vi inte hade blivit gravida :(
Vi fick inte göra vår andra insemination på nästa cykel, då det kallade den mensen för "behandlingsblödning" så vi skulle ha en cykel imellan. SEMESTERTIDER kommer ju som sagt så nu får vi köra igång i augusti igen. SUCK!!!
Vi har väl känt att vi offrat en insemination för att vi inte ifrågasatte att de skulle kontrollera att det faktiskt fanns tillräckligt stora äggblåsor innan vi blev inseminerade.. Hela upplevelsen förstördes totalt av den kvinna som stressade igenom inseminationen.
Summan av det hela är väl att det kanske är bra att vi får semester och uppehåll. Att vi till nästa gång kommer att vara tydliga med att vi absolut inte vill ha samma kvinna vid nästa insemination, och att vi inte tänker bli inseminerade om mina äggblåsor inte är tillräckligt stora (ledande) vid VUL undersökningen..
Detta blev långt :) Men kände att jag ville skriva av mig lite, och berätta om hur vi blivit bemötta..
