Rengbågsförsök?

Jag hoppar in här i tråden, om det är OK

I måndags, den 22/10 gjorde vi vår första DI (det är jag som blev inseminerad). Nu är det bara att vänta och hoppas på att de 2 miljoner spermierna gör sitt jobb så att 1 lyckas...suuuuck...man kan ju inte tänka på annat om dagarna. Och känner efter alldeles för mycket gör man (läs: jag) också. Lite molvärk har jag känt av och till sedan dess. Tycker också att jag har mer flytningar än vanligt men det kan ju vara inbillning. Hur mår ni?   

Jag känner inte av brösten någonting, men däremot har jag ett sjujäkla humör (började igår). Jag brukar bli en häxa i PMS-tider så jag tänker att det kan vara det (dock tidigare än vad jag är van vid). Samma tid som humöret tog fart blev jag vrålhungrig. Igårkväll - hungrig, i morse - hungrig (brukar aldrig vara hungrig på morgonen) och sedan har det fortsatt så hela dagen.

Jag känner mig helt galen av alla tankar och denna väntan. Det går bara inte att hålla sig från FL och läsa vad alla andra i samma situation skriver och tänker . Sedan håller jag också med dig, Skevis, att PMS och gravsymptom kan vara väldigt lika så man vill ju vara lite försiktig med önskningar och tolkningar.  

Vi hör till Uppsala, ni då? Vi har berättat för några nära vänner och jag även för 2 av mina arbetskamrater. Hade varit svårt att rodda denna procedur utan att berätta för någon i vårt fall. Är ni hemliga med er resa?

  

Regnbågsbaby: Tappa inte hoppet! Jag hade PMS redan 1,5 vecka innan BIM o jag plussade på BIM. Ömmande bröst kom först 2-3 dagar efter BIM. Än är inte hoppet ute, jag håller tummarna för er!

AnnaTr: fy vad tråkigt....ingen tröst, men detsamma hände oss i november (missfall i v 6). Man blir så ledsen för man har ju börjat hoppas. Iaf jag gjorde det. Vi får hoppas att det lyckas nästa gång för oss istället.

AnnaTr: Vi hör till Akademiska i Uppsala. Vi har haft uppehåll nu i december o ska göra nästa försök i slutet av januari. Nu jäklar ska det stanna där inne! ;) Vart har ni er bebisverkstad?