Skevis: Kul att se någon mer från Umetrakten! Jag och frugan har funderat ett tag på det här med barn och nu när vi från den 1 januari kan inseminera till patientavgift som alla andra här i landstinget så känns det mycket mer inom räckhåll. Att åka till Danmark blir ju väldigt dyrt och tidskrävande ända härifrån, dessutom är det svårt för mig att vara borta från jobb med kort varsel. Hur har ni andra gjort som jobbar? Läste någon här som skrev att deras chefer visste om?
Jo, det är mycket att fundera kring! Men ibland hade det varit skönt att bara kunna bli gravid också och inte behöva och överanalysera så mycket också. Det känns inte som det finns någon perfekt tid att få barn på och jag känner att det är lätt att bara skjuta upp och skjuta upp, "Vi kanske borde satsa pengar på att renovera lägenheten först", "Jag kanske borde plugga klart först." "Jag kanske borde jobba ett tag på nya jobbet så att en hinner komma in i det innan ev föräldraledighet och inte glömmer bort allt." Så håller vi på. Någon som känner igen sig?
Grattis! Vi har varit på läkarbesök i landstinget nu och kommer förhoppningsvis få börja inseminera innan sommaren! I slutet av februari kan vi få veta när vi får börja försöka så just nu är det mest det jag ser fram emot. Små steg i rätt riktning. Kuratorn slapp vi också, trots att det stod på hemsidan att det var obligatoriskt. Jag tyckte inte det kändes så jobbigt egentligen men samtidigt skönt att slippa!
Vad fint att få läsa och ta del av era resor! Jag och frun har idag varit på psykologsamtal, läkarundersökning är det om två veckor och sen är vi förhoppningsvis igång. Det var två år sen vi först ställde oss i kö så nu tycker jag att det får vara vår tur :)
I Umeå. De hoppades på innan årsskiftet så vi håller tummarna för det. Såg förresten att jag hade skrivit i den här tråden för två pt sedan när den startade om att vi skulle ställa oss i kö. Tur att vi då inte visste hur lång tid det skulle ta..
Nej, vad tråkigt att höra! Hoppas det går bra med operationen. Är det lång väntan på det?
För oss, i Umeå, så gick samtal både med läkare och psykolog väldigt lätt. Det var avslappnat och ingen granskning. Vi fick prata om vår barnlängtan och hur vi tänker kring att använda donator, annars var det mycket info från deras håll kring processen. Min fru har ADHD och hälsar att hon också ogillar att vara ovetande/nya situationer men att det gick väldigt bra. Hon sa aldrig i samtalet eller annars att hon har ADHD då vi ville slippa det fokuset. Jag tror att det ska krävas mycket innan de kan neka, även om jag hört att par har nekats pga ADHD men det tror jag är överklagsbart då det i sig inte säger något om ens föräldraförmåga. Hoppas allt går bra för er!
Spännande! Det är väl lite olika på olika håll, för oss i Västerbotten tog det två år så jag hoppas för kortare kö för er del! Så mitt råd är att inte vänta så länge med att ställa sig i kö.
Nej, i Sverige är det inte tillåtet med anonym donator utan barnet har rätt att få veta donatorns identitet i "mogen ålder".