Inlägg från: Libra1 |Visa alla inlägg
  • Libra1

    Obduktionssvar?

    Hej!
    Vi fick reda på att vår dotter inte längre levde när jag var i vecka 22. Den 10 juli föddes hon. Vi valde att göra en obduktion då vi inte vet vad som kan ha hänt. Alla ultraljud har sett jättebra ut så det kom som en stor chock 2 veckor efter rutinultraljudet.

    Har någon varit med om samma?

    Hur lång tid tog det för er innan ni fick svaren? Idag har det gått 2 månader. Vet inte riktigt vart jag ska vända mig då barnmorskan som hjälpte oss vid förlossningen inte vet så mycket om vad som händer efteråt. Känner att jag inte riktigt vågar ringa för är rädd för att få något hemskt svar. Tittar nervöst i brevlådan varje dag.

    Eftersom vi inte valde att ha en minnesceremoni innan gravsättningen i minneslunden så har den inte blivit gjord ännu. Någon som vet hur lång tid det här kan ta? Jag vet att jag kanske borde ringa begravningsbyrån och kolla igen men det känns så jobbigt.

    Tackar på förhand!

     


  • Svar på tråden Obduktionssvar?
  • Libra1
    Ellia73 skrev 2012-09-10 17:03:37 följande:
    Idag har det gått 12 veckor sedan vi avbröt graviditeten och vi har inte hört någonting angående obduktionen. Den här veckan tänker jag ringa och fråga vad de sysslar med. Jag har fått ett direktnummer till den barnmorska vi hade kontakt med inför aborten. Hon var väldigt hjälpsam i samband med att vi fick svaret på fostervattenprovet.... även där var det ingen som hörde av sig med något svar utan jag fick själv ringa och jaga på. Det tog en månad innan vi fick det svaret. Tyvärr är det nog bara att acceptera att sådana här ärenden inte prioriteras inom sjukvården.
    Förstår inte varför det ska ta så lång tid. Fostervattenprovet har vi inte heller fått svar på. Vi ska få träffa en läkare när svaren är klara. Det är väl tyvärr så att det inte prioriteras. Berätta gärna vad du får för svar. De sa 6-8 veckor till mig. Nu har det gått 10. :-/
  • Libra1
    LindaEfraim skrev 2012-09-10 17:14:06 följande:
    När min dotter dog (självmord förvisso) så fick vi ringa rättsmedicinsk. De kontaktar inte alla anhöriga utan vill man ha svar får man ringa och begära ut obduktionsprotokollet. Hoppas ni får hjälp!
    Tack! Vi har blivit lovade att få ett svar och även få träffa en läkare när svaren är klara. Det för att vi ska våga oss på en ny graviditet och för att man vill veta vad som kan ha hänt.
  • Libra1

    Det kan ju ha med sommaren och göra. Semestrar och så. Vi får avvakta lite till. :-/

  • Libra1

    Ni har så rätt. Har jag inte fått något denna veckan så ringer jag nästa. Jag vet att de har haft ont om folk på Kvinnokliniken här under sommaren. Obduktion görs i Köpenhamn så kan säkert ta extra lång tid.

    Är nyfiken på hur lång tid allt har tagit för andra.  


  • Libra1
    Eber skrev 2012-09-11 09:56:38 följande:
    Obduktionen på vår son gick fort! Själva processen tog inte ens 1 vecka (minnet är dåligt sen den tiden) Svaret tog lite längre tid, kanske en månad. Obduktionen gjordes i Gbg.
    Ja man tycker ju att obduktionen behövs göras direkt. Så den är säkert redan gjord.

    Ångrar lite nu att vi inte bestämde oss för en minnesceremoni innan gravsättning. Då hade man nog vetat mer. :-/ Fast provsvaren hade ändå tagit tid. De sa ju att det kunde ta väldigt lång tid. Men man blir ju otålig.
  • Libra1
    grästuva skrev 2012-09-11 10:01:47 följande:
    Obduktionen gick fort även på vår son, svaren fick vi exakt en månad efter det att han fötts stilla.
    En månad låter ju mer normalt. Men det blir väl så när olika kliniker har hand om det, som för vår del.

    Vad tråkigt att så många har varit med om något liknande. :( 
  • Libra1

    Tack för att du skrev tillbaka. Ja vi har också 2 olika sjukhus så antar att allt tar extra lång tid då. Du får gärna skriva en rad här när ni får era svar. Hoppas så att det blir snart.

  • Libra1
    Ellia73 skrev 2012-09-14 16:10:01 följande:
    Nu ringde den läkare vi har haft kontakt med före och efter aborten. Tyvärr har det skett ett missförstånd och fostret har aldrig obducerats. Det gick direkt till anonymt omhändertagande och kremering, trots att det fanns en remiss på obduktion och läkaren som gjorde FVP insisterade på att obduktion skulle göras i vårt fall.

    Jag misstänkte att det var något sånt här som hade hänt eftersom det dröjde så. 

    Inte är jag förvånad heller, med tanke på hur dåligt hela vårt ärende har hanterats från början till slut. Vi blev väldigt väl omhändertagna på det sjukhus där vi gjorde avbrytandet, men vägen dit var lång. Jag fick själv ringa och tjata för att slippa behöva vänta i 3 veckor på läkarundersökning efter att man upptäckt att "något såg fel ut" på KUB-testet, jag fick själv ringa och tjata för att få ett svar på fostervattenprovet (tog en månad innan vi till slut fick veta att det var trisomi 13). Usch vad jag låter bitter.... men mest blev jag nog ledsen att det får gå till så här i sjukvården.

      
    Usch vad irriterad och arg jag blir. Hur kan de göra så här? Det är alldeles för känsligt för att råka göra fel. Jag hade gjort en anmälan. Så här får det inte gå till. Nu är jag jätterädd att samma sak har hänt oss. Men vi pratade väldigt mycket om hur bra det var att göra en obduktion då vi var lite emot det först. 

    Är så ledsen för er skull att det har varit en massa strul kring allt.
    Skickar många styrkekramar! 
  • Libra1
    Reb skrev 2012-09-14 20:16:31 följande:
    Vår dotter föddes i v.24 den 27 juni och vi fick första obduktionssvaren den 17 juli. Då hade alla tester på henne och mig kollats inkl fostervattnet och det var inget fel.
    I torsdags den 12 sept fick vi resterande svar på moderkakan och navelsträngen och inte heller det visade ngt.
    Detta fick vi från vår läkare som var med på förlossningen. Vi födde på SÖS och obduktionen gjordes på Huddinge sjukhus.
    Jag skulle ringa och be om svaren om jag var du, dem borde finnas i din journal. Har ni inget återbesök inbokat? Vi fick veta på återbesöken vid sjukskrivningarna.
    Man är ju inte riktigt lika stark som vanligt så det är ju typiskt att ni ska behöva höra av er :(

    Hoppas det löser sig för er!
    Lycka till!!
    Jag kan tänka mig att de samlar in alla prover och tar det samtidigt. Säkert därför det tar tid. De sa ju att det kunde ta lång tid. Men jag ska ringa och höra nästa vecka. För nu har det gått 10 veckor. 

    Vi har ingen tid inbokad. Har varit hos en barnmorska och pratat. Hon sa att de återkommer med en läkartid för att diskutera provsvaren. Det kunde ta 6-8 veckor. Men under sommaren kan det ta längre tid. Men för att inte gå och vänta i onödan, om något missats, så ringer jag nog och hör.

    Eftersom det var mitt i sommaren så fick vi aldrig komma tillbaka och träffa en läkare där ang sjukskrivningarna. Det har varit jobbigt för oss då vi fick gå till våra vårdcentraler istället. Jag blev väldigt illa bemött av min läkare och har fortfarande inte fått några pengar ännu då hon inte skrivit ett ordentligt läkarintyg. Blir så irriterad. Man orkar ju inte. :-/ 
  • Libra1
    Aisha1 skrev 2012-09-17 13:47:49 följande:

    Hej och beklagar sorgen.
    Vår kära son föddes död vecka 23 och det var hemskt (värsta mardröm). Precis som du skrev det blev en STOR CHOCK för oss också för en månad sedan var vi på ul.och allt såg bra ut och vi har det även på film. Han var pigg och mkt aktivt. De ville obducera vår son men blev inget pga missförstånd och oense mellan läkare och personal. Till oss sa de att det tar ca 1 vecka att få obduktionssvaret och några veckor  för blodprover. Jag fick mitt svar ändå via brev från min läkare (3 veckor efter) tack vare blodprover som togs på förlossningen och det var femtesjuka som gjorde min son sjuk och ledde till hans död. Han fick mkt vätska kring härta, mage,huvud....
    Vi begravde honom veckan efter han föddes och saknar min ängel såååååååååååååå.

    Styrkekramar till er alla! 


    Beklagar det som har hänt er. 

    Vad hemskt att de lovat obduktion och så blev det inget. Jag förstår inte hur man kan missa en sådan viktig sak. Det är ju alldeles för känsligt att glömmas bort. Men ni fick ju prover snabbt i alla fall och kanske skönt att veta mitt i all sorg vad som faktiskt gick fel. Det är nog lättare att gå vidare då.

    Jag har bestämt mig för att ringa på torsdag när jag är ledig och höra vad som händer. Håll tummarna!!!
    Kramar till er alla! 
  • Libra1
    Ellia73 skrev 2012-09-18 14:04:23 följande:
    Libra1, jag tycker absolut du ska ringa! Hoppas de inte har missat det i ert fall också!

    För vår del så vet vi ju att barnet hade trisomi13, det har fostervattenprovet visat, så en obduktion hade endast gett oss en lista på vilka missbildningar man hittat. Jag hade gått och gruvat mig inför att behöva träffa läkaren igen, riva upp alla sår och bli ledsen igen.... så på ett sätt är det skönt att vi slipper. Men samtidigt hade jag förberett mig inför det mentalt och det känns lite som om vi blev snuvade på konfekten nu. Jag förstår inte hur man bara kan missa en sån här sak!
    Förstår att du egentligen inte vill dra upp allt igen. Det vill egentligen inte vi heller men vi måste få något svar om det går. Vet ju ingenting. Om vi lyckas igen kommer jag säkert att gå och vara jättenervös för att det ska hända igen. I ert fall så fick ni ju en bra förklaring. Jag tycker det är fruktansvärt att de missat det här. Tycker ni ska göra en anmälan eller något.

    Jag har bestämt mig för att ringa imorgon. Är jättenervös!!! Kräks 
  • Libra1

    Nu ska vi äntligen få svar. 11 veckor tog det. Ska träffa en läkare den 25 oktober. Är redan nervös. :O

  • Libra1

    Jo det kommer nog kännas tungt. Fick dessutom brev från Kyrkogårdförvaltningen idag. Det stod "Ert barn finns nu i minneslunden". Jag bröt ihop helt. Det var så rakt och tydligt.

    Angående läkaren är jag rädd för att det är samma som gjorde sista ultraljudet och tyckte att vi fick ha med i beräkningen att sådant här kan hända när man försöker skaffa barn i vår ålder. Vi är inte sååå gamla och tog väldigt illa vid oss. :-/

  • Libra1

    Idag har vi varit och träffat en läkare och fått svar.

    Det första han säger är att det finns ett svar. Det kändes skönt att höra. Oron har väl varit störst över att inte få veta. Där var inget fel på bebisen, moderkakan eller fostervattnet. Boven var navelsträngen som slagit en knut på sig. Detta är så pass ovanligt att det inte borde finnas en risk att det händer igen. Så lite lättare blev vi även om det var hårt att gå dit igen.

    Nu ska vi snart göra en ny IVF. Hoppas lilla Edda får bli storasyster.

    www.minbebis.com/blogg/libra/

  • Libra1
    Ellia73 skrev 2012-10-25 20:29:03 följande:
    Vad skönt att ni fick ett svar! Nu slipper du gå och grubbla över det i allafall. Navelsträngen... Hur kan man ha sån maximal otur att något så osannolikt händer? Men... det är ju alltid någon som måste vara den som råkar ut för det osannolika, det vet jag ju av egen erfarenhet. Lycka till med nästa IVF! Berätta gärna hur det går för er. Vi är inne på andra månadens försök nu så jag går och väntar på att mensen inte ska dyka upp. Kram!
    Det känns verkligen som maximal otur. Precis som att behöva genomgå IVF inte räcker. Men nu måste det väl ändå vara vår tur.

    Hoppas ni blir med barn snart igen. Själv går jag och väntar på att mensen ska dyka upp, och vill det. Hi hi! Eller vill och vill. Detta är ju sista egna försöket. Men tror inte vi lyckades nu heller. Ju tidigare den kommer ju bättre för vi åker på semester på söndag. Ska bli så skönt.

    Lycka till!!!
    Kram
Svar på tråden Obduktionssvar?