Min pappa får mig att må psykiskt dåligt

Hej alla där ute, har ett problem som jag länge har hållt inom mig men nu verkligen behöver hjälp med. 
Jag är 18 år, bor hemma och har precis börjat sista året på gymnasiet.

Jag har alltid ogillat skolan och det har hela tiden blivit värre och jag hatar verkligen att jag måste gå där, men vet att jag måste för att kunna överleva i framtiden. Jag har gott om kompisar och bra betyg, själva problemet ligger väl helt enkelt i att jag bara inte gillar skolan. Det har vuxit till en avsky men kämpar mig igenom detta eftersom jag vet att jag måste. Jag tar mig igenom detta själv, vill inte att någon annan, ens min mamma eller pappa, ska behöva sköta mina problem med att jag inte gillar skolan.

Jag är dessutom väldigt dålig på att hålla iordning och har aldrig känt kravet att jag måste städa och hålla iordning. Trots detta försöker jag hjälpa till i huset, med att diska, städa, klippa gräset och lava ved. Alltid med eget initiativ. Men mitt rum har jag för mig själv. Det ser ut som ett bombnedslag men jag trivs med det, mitt rum är jag och jag gillar det.

Mitt problem är att min pappa ofta klankar ner på mig. Jag har väldigt dåligt självförtroende och tror att han är en av anledningarna. När har inte klankar ner på mig är vi kompisar och kan skratta och skoja, men ibland "snappar" han bara och börjar vara elak. Detta tar väldigt hårt på mig, dels för att jag är pappas flicka och att han aldrig någonsin är hård mot någon annan och det är inte ofta han är det mot mig heller. Men när han väl är det håller han på i minst en timme och försöker man prata med han och förklara börjar han bara klaga på något annat ex. " när jag var liten hjälpte jag alltid till hemma, jag var inte med kompisar hela tiden" (bör tilläggas att jag endast umgås med kompisar på helgen då jag har fullt upp med skolan under veckodagarna).

Det är jättesvårt att förklara hela soppan såhär, men mår verkligen jättedåligt av detta och vill bara flytta hemifrån. Min pappa ger mig ångest och jag känner mig ovärdig att leva när han går på med allt dåligt jjag gör. Han säger aldrig förlåt dagen efter och han tackar heller aldrig mig när jag väl gör något.

Behöver hjälp med vad jag ska göra, för orkar inte med denna situationen mera...