Fan också én till graviditet
Jag har inte läst alla inlägg, men jag beklagar att du delvis blir så tråkigt bemött. Jag anser att man har rätt till de känslor man känner- ingen annan kan komma och säga till dig hur du känner eller hur du borde känna. Därefter har man förstås ett ansvar för hur man reagerar på känslan men det är knappast en skyldighet att bevista dop. Antingen förklarar man varför man inte orkar gå, eller så beklagar man och skyller på något annat. Ta hand om dig själv, utsätt dig inte för onödig smärta. Du måste kunna ta hand om din familj.
Att det kan vara bra för DIN EGEN SKULL att lära känna din ilska och få utlopp för den på ett sätt som inte är ett rent slöseri med energi är en annan sak. Många av oss är arga av olika skäl (jag med, men av andra än det som diskuteras här) och skulle må bra av att lära sig det här (jag med, men jag jobbar på det- för min egen skull).
Så om jag ändå får ge mig på att försöka ge råd: tillåt dig själv att vara arg (självklart är du arg, du anser inte att din familj är komplett än, du får vara arg!), men ta hjälp utifrån för att tala om det här.
Sedan är det klart att din familj är komplett! Om någon säger att det är först när man har två barn som man är en familj så skulle jag (om jag nu inte haft något barn) sagt att: min är det, det är jag och min man, jag kan inte förstå varför inte vi skulle kunna få betrakta oss som en familj.
Slutligen ska jag bara ge mig på att säga något som jag hoppas inte missuppfattas. Jag har två barn, men det fanns fördelar med att bara ha ett. Så var arg! Du var ju inte färdig! Du ville ha fler och skulle kunna ta så väl hand om dem! Det är inte rättvist! Men försök sedan att komma ihåg att din situation har fördelar också.